Det har skrivits en hel del om människor, som blev berörda av den västsvenska väckelsen på 1800-talet. En del av dessa stod utanför kretsen av dem som samlades kring nådemedlen. Men även bland kyrkfolket medförde väckelsen att det blev omvändelsekristendom i stället för vanekristendom. Dessa lämnade ett kyrkligt och andligt arv åt sina efterkommande, ett välsignelsens arv som fortfarande är märkbart. Det som här berättas är ytterligare några exempel ur verkligheten från mellersta Bohuslän.
På gården Qvatroneröd i Grinneröds socken, tre mil söder om Uddevalla, hade syskonen Svenungsson insjuknat i lunginflammation, som i slutet av 1800-talet fortfarande var en allvarlig sjukdom. Men de kritiska dygnen vände till bättring och hälsa. Och det gällde även i andlig mening. Albert och hans bror och tre systrar började ta sin frälsningssak på allvar. Albert hade tidigare jagat på söndagar. Men en granne hade lagt märke till att det var slut med detta efter att Albert varit sjuk.
Syskonens omvändelse gick på djupet. Man sökte sig till grannförsamlingen Ucklum i Spekeröds pastorat för att få hjälp i själens nöd och bekymmer. Man lyssnade där till Kyrkoherde Lars Johan Nyblom, som var kyrkoherde i Spekeröd från 1884 till sin död 1908 och var en känd väckelse- och omvändelsepredikant och samlade stora skaror. Där fick de den vård till själarna som de behövde. Troligen har de även sökt vägledning enskilt.
Jag har i min ägo en postilla med ett av syskonens namn och med tillägget: Köpt av kyrkoherde Nyblom. Denne var känd för att flitigt skriva versar. Han är författare till psalmen 513, ”Nu vilans dag förflutit”. Kyrkoherde Harald Gäre har i ”Julhälsningar till församlingarna i Göteborgs stift” 1950 skrivit en artikel om Nyblom där det nämns att han hade åhörare även från andra församlingar, bland annat Ljung och Grinneröd.
Nyblom var smålänning, född 1844 i Långaryds församling. Som barn hade han följt med sin mor till det närbelägna Torup i Halland för att höra Theodor Wallerius, som var adjunkt där en tid. Det knöts vänskapsband mellan dessa, och Nyblom bodde hos Wallerius under studietiden i Göteborg, och denne blev även hans konfirmationspräst.
Wallerius hade en undanskymd plats som fängelsepräst, men utövade ändå ett stort inflytande under den västsvenska väckelsens fortsättning. Det evangeliska drag som sägs ha präglat Nybloms förkunnelse, kan vara ett arv från Wallerius.
Albert förblev hela livet en allvarlig kristen. Han har benämnts som en präst i sitt hem. Han var beläst och blev anlitad till olika förtroendeuppdrag. Han deltog i bondetåget 1914. När han blev äldre, råkade han ut för en olyckshändelse och bröt benet. Men han kunde senare se en Guds välsignelse i denna prövning. Han skrev till sina barn, att det blivit som en ny omvändelse hos honom. När han skrev sitt testamente, som rörde sig om de jordiska ägodelarna, skrev han även ett andligt testamente till sina barn med förmaningar att söka sin frälsning och salighet. ”Jag har det hoppet när jag skriver detta, att jag trots min syndfullhet för Jesu Kristi min välsignade Frälsares skull, skall vinna en frälst och bärgad själ.”
I Myckleby församling på Orust, hade man vid samma tid några adjunkter, vars förkunnelse satte djupa spår. Det var A. E. Friedlander och F. Rhedin. Efter deras avflyttning sökte sig en del av dessas åhörare och konfirmander till Ucklum, för att höra Nyblom. Man tog sig med båt över Halsefjorden och lade till vid Ödsmål.
Bland kyrkvandrarna fanns Gerda Andersson från gården Öberg i Myckleby, nära Stillingsön. Hon blev svårt sjuk i ungdomen, och det hade fått den följden att hon blev en allvarligt sökande människa. Tillsammans med andra sökte hon sig till Ucklums kyrka för att få hjälp av kyrkoherde Nybloms förkunnelse och enskilda själavård. Där blev hon bekant med Alberts systrar från Grinneröd. Albert önskade senare att få Gerda till hustru. Hennes far, som var född på Brattön i Solberga, hade fraktbåt och dessutom ett lantbruk, som Gerdas mor fick ta ansvar för. Gerda skötte bokföringen och hennes far ville inte bli av med henne. Även om han inte helt avfärdat Albert, gjorde han klart för Gerda, hur han ville ha det. Gerdas brev till Albert om faderns avvisande svar är bevarat.
Men Gerda skrev till kyrkoherde Nyblom och bad om råd. Hans svar lär ha fällt avgörandet, och ett år senare före jul 1895 stod bröllopet, som varade i tre dagar. Gerda födde fyra barn, varav ett dog vid födelsen. Men år 1904 drabbades hon av lunginflammation och dog. Alberts systrar fick då ta ansvar för hemmet och barnen.
En av Gerdas bekanta i Myckleby, Mathilda Ulrici från gården Bogane, var gäst på Albert och Gerdas bröllop. På Gerdas begravning anlitades hon till att ta hand om de små barnen. Fem år senare blev hon Alberts hustru. De vigdes i Hallagärde prästgård i Frillesås, där Mathildas bror, Olof Ulrici, var komminister. Han höll ett vigseltal över orden ”Bliv kvar hos oss”. Albert och Mathilda fick två söner. Hon blev en mycket uppskattad maka, mor och styvmor. En av sönerna skriver: ”Hon var min barndoms sol och glädje.”
Genom komministern i Grinneröd Johan Sundbeck, som 1937 blev kyrkoherde i grannpastoratet Hjärtum, hade de tillgång till god förkunnelse och han blev makarnas själasörjare. Mathilda har berättat i en av de ”uppteckningar” som teologie studerande ofta hade i uppgift att göra (Gerhard Jansson), att hon gärna velat konfirmeras av Friedlander, liksom sin bror Olof. Men hennes far menade, att det var för långt att gå till Långelanda och därför konfirmerades hon för kyrkoherde Nordblom i Myckleby.
Hon har beskrivit, att det blev väckelse i pastoratet, då Fredrik Rhedin kom dit 1895. ”Det var som om folk ej kunde låta bli att gå till kyrkan. En del stötte sig på honom och talade illa om honom under veckan, men när söndagen kom gick de till kyrkan i alla fall.”
I Ljungs församling fanns vid samma tid en syskonskara Hermansson på gården Klev. Några av dessa bröder hörde till Nybloms åhörare. De ”tjänade” i Spekeröds prästgård, bland annat Harald, som sedan skulle överta gården Klev. Även jordbruket hörde till prästens uppgift och tjänarna skulle skjutsa prästen till förrättningar och sjukbesök. Troligen har bröderna från Ljung anlitats till detta.
Kyrkoherde L. J. Nybloms son, Harry Nyblom, kyrkoherde i Solberga, mindes dessa bröder från sin barndom. När Harald gifte sig 1908 med Ida Börjesson från Ljungs församling, hade han först rådgjort med kyrkoherde Nyblom. De fick fyra döttrar, men en flicka dog efter tre veckor. De fick även en dödfödd pojke.
Men under år 1918 blev det en stor förändring i Klev. Man drabbades av ”spanska sjukan,” och både Harald och hans far dog i juni månad och det blev gemensam begravningsdag. Haralds ord till makan Ida de sista dagarna är ihågkomna. Hon undrade hur han kan vara så glad när han är så sjuk. Han svarade: ”Skulle jag inte vara glad, när jag får komma till min Frälsare i hans himmelska rike, men det blir svårt för er, men Gud ska hjälpa er.” Dessa tröstens ord fick maka och barn bära med sig.
Ida drev gården fram till år 1927 med hjälp av arbetsfolk. Under de kommande åren fick hon det fattigt men hankade sig fram, bland annat bakade hon och sålde till ett bageri. Så småningom fick hon en lägenhet i ett hus på andra våning mot att hon hushållade för en äldre man i våningen under. När denne dött några år senare, köpte hon huset.
Varje år firade hon sin bröllopsdag och tänkte ofta på sin Harald. Också för henne fick Johan Sundbecks förkunnelse och själavård stor betydelse. Ida, som var född 1882, levde ända till 1980 och var en djupt from människa. Livets prövningar hade danat henne, även om hon till sin natur var glad till sinnes. Genom hela livet var det en huvudsak för henne att höra och bruka ett rätt Guds Ord. Vid ett av barnbarnens bröllop fick hon tillfälle att träffa Lars Johan Nybloms son Harry i Solberga, och de delade minnen från Spekeröd.
Harald och Idas dotter Karin, f. 1913, gifte sig 1941 med Albert och Mathildas son Arne, f. 1914, och övertog Arnes föräldragård. De fick sex barn. En av dem är