Generic selectors
Bara exakt matchning
Sök i titel
Sök i innehåll
Sök i artiklar
Sök på sidor
Generic selectors
Bara exakt matchning
Sök i titel
Sök i innehåll
Sök i artiklar
Sök på sidor

Trettondag Jul. 2020

Skriven av: Fredrik Sidenvall
Publicerad: 31 december, 2019
Matt 2:1-12 och Ef 2:17-19.
”Your home away from home.” Denna slogan, ditt hem när du är hemifrån, används av hotell liksom den har använts för Svenska kyrkan i utlandet.
På trettondedagen jul får vi möta några resenärer som är långt hemifrån – de visa männen från Östern. Kanske hade de färdats över hundra mil från sina hem i ­Persien. De kommer in i ett litet hem i en främmande stad – där är trångt och enkelt, så annorlunda mot den storslagna välfärd som de var vana vid. De var vana med en ordning där man riktade sin respekt och sina förhoppningar på förmåner till de äldre, men nu stod de inför ett barn, kanske i tvåårsåldern, och i och genom detta barn öppnades nu för de lärda, förmögna herrarna vägen till ett hem långt tryggare, mer välkomnande och storslaget än de hem de lämnat, nämligen ett hem hos Gud. Aposteln Paulus skriver ”Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan äger samma medborgarskap som de heliga, och har ert hem hos Gud.” (Ef 2:19)
Anden vill leda dig till Jesus från Betlehem, och genom honom till mänsklighetens eviga hem.

1. En gång hade hela mänskligheten sitt trygga hem hos Gud.

”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden! Lägg den under er … Gud såg på allt som han hade gjort och se, det var mycket gott.” (1 Mos 1:28 och 31)
Ja, mänskligheten var inte stor från början. Då var mänskligheten, alltså Adam och Eva, ett och samtidigt var de också hemma hos Gud. Det var mycket gott.
Vi behöver inte säga så mycket om hur det gick. Vi känner allt för väl upproret, söndringen och striderna människor emellan. Vi vet, och känner också till personligen, vad det vill säga att vara rotlös och hemlös, långt borta från Gud.
Under julen sjungs många sånger och delas många bilder och bjuds många maträtter som väcker minnet av ett trivsamt men förlorat barndomshem för de vuxna. Så tycks det i mänskligheten gång på gång väckas ett dunkelt minne av en absolut trygghet i ett urhem. Människor framställer nostalgiska minnen av ett enat folkhem som en gång fanns eller så målar de upp en skimrande vision av en mänsklighet där alla gränser för evigt har suddats ut.
Sådana bilder av ett hem för alla kan väcka sådan lidelse och hemlängtan att människor blir beredda att göra andra hemlösa och att döda för att nå ett sådant hem. Vi har nu lärt oss av historien att ett hem för alla utan Gud inte blir tryggt.

2. Av människor som betraktar varandra som gäster och främlingar vill den Helige Ande bilda en Guds familj.

På Jesu tid var familjerna stora och bestod av många fler än mamma, pappa, barn. Kärnfamiljen var innesluten i släktfamiljen. Men i ­Betlehem får männen från Östern möta en liten kärnfamilj som inte är innesluten i någon släkt.
Att Josef förde sin lilla familj bort från den vida familjen i Nasaret blir som en öppen inbjudan: herdarna, de vise männen, du och jag, är alla inbjudna att bli den stora familjen som omsluter den lilla familjen, samtidigt som den lilla och heliga familjern är beredd att innesluta oss i sig.
Gud har inte glömt den lyckliga tid på jorden då allt var mycket gott. Han håller fast vid visionen av en mänsklighet hemma hos Gud. Men aposteln vet att hemvägen inte handlar om att jordens alla folk böjer sig för Guds vilja. Istället måste den Helige Ande få kalla och omvända några från det ena folket och några till från ett annat, en och en fram till Jesus.
Oavsett ålder, kön eller folktillhörighet förenas människor genom Jesus och samlas i ett evigt hem hos Gud redan här i tiden. Och hos var och en som kommer till tro får Jesus ett nytt hem i den människans hjärta. Så sker det underbara också i vår söndrade och panikslagna tid att den Helige Ande får skapar en ny och helande mänsklighet i Kristi kyrka.

3. Guds barn kommer hem först genom trons rättfärdighet och till sist i skådandets härlighet.

”Ty genom honom, (Kristus Jesus) kan både vi och ni nalkas Fadern, i en enda Ande.” Att ha sitt hem hos Gud är mer än en vacker bild – det är en beskrivning av en verklighet som är fullt möjlig att få del av idag. Om den Helige Ande får tala till din tanke och din känsla kan du få känna ofrid och hemlöshet till en början. Men om du fortsätter att bruka Guds ord kan det bli klart för dig, inte bara att du behöver Jesus utan att du också har tillgång till Jesus. Du får fatt på honom i evangelium, i avlösningen, i nattvarden.
Då kan den Helige Ande övertyga dig om att Jesus har kommit till dig för att innesluta dig i hans egen relation till Fadern. Då har du frid med Gud, och när du har frid med Gud då är du hemma hos honom genom tron. Det är sant även om det i andra skikt av ditt liv råder oro och bekymmer. Du är hemma hos Gud även om du samtidigt känner dig ensam och utstött bland människor. Så är det med trons fördolda liv. Om Jesus får ha ett hem i ditt hjärta ända till ditt livs slut, då ska den Helige en gång uppväcka dig ur döden. Då behöver du inte längre tro utan får skåda och med hela din varelse njuta av att vara hemma hos Gud.
”När morgon upprinner då är jag i hamn, jag skådar mitt hemlands stränder
och griper med outsäglig fröjd, de genomborrade händer.” Sv.ps. 624:6