Generic selectors
Bara exakt matchning
Sök i titel
Sök i innehåll
Sök i artiklar
Sök på sidor
Generic selectors
Bara exakt matchning
Sök i titel
Sök i innehåll
Sök i artiklar
Sök på sidor

Vad är det? 1878 års katekesförklaring i modern språkdräkt

Vi ringer Hakon Långström och samtalar om Lilla katekesen, katekesförklaringen och den nya utgåvan "Vad är det?".
Skriven av: Gabriel Skilling
Publicerad: 13 januari, 2020

Reformationsdagen, den 31 oktober, är en dag som satt tydliga avtryck i kyrkohistorien. Det var dagen då Luther spikade fast sina 95 teser på Slottskyrkans port i Wittenberg 1517. Det var också dagen då kung Gustaf V, år 1919, gav kungörelsen att undervisningsplanen för folkskolorna skulle ändras vilket innebar att katekesundervisningen försvann från skolorna.

Den 31 oktober förra året, alltså exakt 100 år efter att katekesen försvunnit ur den svenska skolan, var det bokrelease i Storkyrkan i Stockholm av boken Vad är det?. Och vad är då det för bok? Det är en nyutgåva av 1878 års katekesförklaring i modernt språk. Boken som är på 138 sidor ges ut av Artos och Norma bokförlag. Boken har två redaktörer: Hakon Långström och Kjell Petersson.

Vi ringer Hakon Långström och samtalar om Lilla katekesen, katekesförklaringen och den nya utgåvan Vad är det?.

Hur fick ni idén att göra en nyutgåva av 1878 års katekesförklaring?
 – Det är helt enkelt så att jag använt den mycket genom åren i såväl predikningar som i konfirmandundervisning. I predikningar har jag använt den genom att kolla så att jag håller mig till den rätta läran. Den är så bra sammanfattat i den.

Jag har också rekommenderat den till yngre präster som inte känt till den så väl. Men samtidigt har jag flera gånger tänkt på att språket inte är lättillgängligt. Det är inte så lätt att förstå. Jag har också arbetat en del med att få andra böcker mera lättillgängliga som exempelvis Roos betraktelser.

Många har pratat om att det finns en utbredd kunskapsbrist. I skolan får man inte mycket kunskap i klassisk kristendom, det finns ett kunskapsbehov och en längtan efter kunskap. Detta ser man också när det kommer till efterfrågan av alfakurser och liknande. Vår förhoppning är därför att boken verkligen ska bli en praktiskt använd bok i både undervisning och förkunnelse. Vi fick också glädjen att dela ut Vad är det? till alla ledamöter i kyrkomötet och till samtliga biskopar genom ett bidrag från Pro Fide et Christianismo.

Hur har ni upplevt mottagandet av boken?
 – Vi har inte upplevt så mycket av det. Det kom fler än vi hade vågat hoppas på vid bokreleasen. Efter det har vi inte hört så mycket. Vi har spanat i tidningar och men vad vi vet så har ingen skrivit om den tidigare. Man vet aldrig, det kanske förhoppningsvis blir någon recension av den så småningom. Men efter releasen har vi bara hört enstaka personliga kommentarer. På själva releasen var det många som uttryckte sin uppskattning.

Vad var tanken med att förlägga bokreleasen just den 31 oktober?
 – När vi visste ungefär när boken skulle vara färdig så tittade vi på olika datum. Då började jag fundera på när det egentligen var som kungörelsen gavs att katekesen skulle tas bort från folkskolan, jag visste att det var 100 år sedan. Jag såg att det var på den riktiga reformationsdagen, den 31 oktober då teserna spikades upp; då tänkte jag att det finns en dubbel anledning att förlägga bokreleasen till just den dagen.

Hur tror du att kunskapsbristen i katekesen påverkat och påverkar vårt samhälle?
 – Jag tycker att det är tydligt att det som befarades 1919 har infriats. Man befarade att det skulle leda till en ökad råhet och laglöshet, och det ser vi idag. Det var en förlust då man tog bort katekesen från skolan.
Den försvann i och för sig inte helt från skolan då man sa att den kunde utgöra ett exempel på lutherskt tänkande, då mera som ett historiskt dokument. Men hur mycket den egentligen har använts vet jag inte, det hade varit ett intressant forskningsområde.

Hur tror du kunskapsbristen i katekesen påverkat och påverkar svensk kristenhet?
 – Det har blivit mycket moraliskt. Mycket av evangeliets rikedom har försvunnit. Det har blivit moralisk-terapeutisk deism. En tydlig effekt av detta är bland annat hur man talar om klimatet i kyrkan. Moralisk-terapeutisk deism har tyvärr blivit mycket vanligt inom Svenska kyrkan.

Om man tittar på Carl Axel Aurelius och Margareta Brandby-Cösters nyöversättning av Luthers lilla katekes så ser man att de valde att inte använda frågan ”Vad är det?”. Istället valde man att omformulera frågorna till: Vad betyder det?

”Vad är det?” det är barnets fråga. Man hör barn ställa den frågan väldigt ofta, och så har frågorna i katekesen också formulerats och det eftersom det är en barnalära från första början. ”Vad betyder det?” är bara en del av frågan som ryms i ”Vad är det?”.

Det är tal om en riktig sanningsfråga och det är just därför vi valde att kalla vår bok ”Vad är det?” Det har funnits en tid när formen fråga/svar ansåg otidsenlig. Idag finner vi så kallade FAQ (ofta ställda frågor) på många hemsidor.

Vad hoppas ni att Vad är det? ska kunna bidra med?
 – En förhoppning med Vad är det? är att den ska få leda till upptäckter. Jag hoppas att det ska bli som när en del exempelvis läst Bo Giertz Kristi kyrka och det lett till sådana upptäckter att det sedan påverkat deras fortsatta prästgärning. Så hoppas vi att det också blir med vår bok så att både andra trosartikeln som rör frälsningen i Jesus och tredje trosartikeln med nådens ordning börjar lyftas fram.

Det finns också drygt 400 bibelcitat i katekesförklaringen vilket visar att det som står är förankrat i Bibeln. Det är också något som är viktigt för oss. Katekesen är ju också en del av bekännelseskrifterna och 1878 års förklaring är ett av Svenska kyrkan bejakat dokument.

Har du sett någon förändring under din prästtid?
 – Jag fick venia 1988 och prästvigdes 1994. De som man då mötte och predikade för hade en viss katekeskunskap med sig från konfirmationen. Idag kan man inte förutsätta det när man predikar. Jag tänker att man därför måste förklara mer när man predikar idag. Tidigare kunde åhörarna relatera mer till grundläggande kristendomskunskap men idag får man passa sig så att man inte talar på ett sätt som de inte förstår. Det är inte heller många som skulle komma fram efteråt och fråga om det är något som de inte förstår.

Det förekommer också något som jag brukar kalla för perikopsjukan. Det är när förkunnarna endast läser in sig på den text som de ska predika över. De tittar inte på vad som står innan och efter texten. De läser inte heller texten i sitt sammanhang och ser den inte heller i ljuset av Bibelns samlade budskap. Också mot detta är katekesen en riktig hjälp för förkunnelsen.

Jag har också varit inne lite på de gamla katekesförklaringarna, alltså genomgångarna som man tidigare hade vid till exempel husförhör. Jag har testat något liknande där man går igenom huvudstyckena i katekesen. Då har jag tänkt att det säkert inte kommer så många, men förvånade nog så har det kommit bra med folk. Det finns ett sug efter kunskap och det får vi präster inte underskatta. Predikningarna är dessutom så korta nu för tiden att det finns inte finns tid att ge all den undervisning som behövs.

Varför tror du att predikningarna har blivit så korta?
 – När jag gick på pastoralinstitutet sades det under homiletikundervisningen att man inte skulle predika längre än 8 minuter eftersom ingen orkar höra längre än så. Jag fick ingen förklaring till varför det skulle vara så. Man kan ju lyssna till en föreläsning på 40 minuter utan problem. Jag har heller aldrig följt det rådet. Jag tror att det är en missbedömning av människors förmåga att lyssna, men också vilja att höra.

Sen är det också ett väldigt bra pedagogiskt sätt att lägga upp predikan i ämne och olika delar. Lars ­Malmgren berättade för mig att det var en präst som försökte vara modern på västkusten. Han hade inget ämne eller delar i sin predikan men fick inga reaktioner. Därför frågade han en äldre dam vad hon tyckte. Då svarade hon: Nog var det bra, men se jag fick ingen korg att bära hem den i.

Med ämne och delar är det lättare att komma ihåg predikan så att man kan bära hem den i minnet. Själv använder jag inte alltid högt utsagda delar men däremot har jag alltid en tillämpning. Det är väldigt viktigt att det också får vara med i predikan.

0 kommentarer

Skicka en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *