Generic selectors
Bara exakt matchning
Sök i titel
Sök i innehåll
Sök i artiklar
Sök på sidor
Generic selectors
Bara exakt matchning
Sök i titel
Sök i innehåll
Sök i artiklar
Sök på sidor

Skriven av:
Publicerad: 16 januari, 2020

I Kana
Cirka 14 kilometer norr om Nasaret och cirka 25 kilometer väster om Kapernaum ligger ruinkullen Qana. Här låg en gång den lilla staden Kana.
Hit hade Jesus nu kommit. Här ägde några avgörande händelser i Jesu liv rum. Här bodde säkert släktingar till Jesu familj. Det unga paret som fick uppleva ett sådant vinunder på sin bröllopsdag var säkert familjens släkt eller nära vänner. Troligt är att Jesus varit där många gånger under sin uppväxttid.
Hit hade Jesus kommit efter en innehållsrik påskresa till Jerusalem och Samarien. Och högtidsfirarna från Galileen hade massor att berätta om många under, när de återvände från Jerusalem. Hade kanske den kunglige tjänaren också varit med?
Så blev det känt att Jesus kommit till Kana. Det var redan många rykten om den märklige profeten, som just där i Kana hade med bara ett ord gjort cirka 600 liter vatten till vin och räddat bröllopsfesten.
Där i Kana väntade vår Frälsare att han skulle få besök av en kunglig tjänsteman, en händelse som skulle bli också oss till hjälp, vi som läser detta långt senare. Här fanns han som kunde ”göra allting nytt” för vem som helst. Här fanns han som kunde vända en livshotande situation till trons glädjesång.

Idag finner vi inte Jesus i Kana. Han är på Faderns högra sida. Men eftersom Fadern är allestädes närvarande, så är Jesu tron på Faderns högra sida mycket nära oss. Det behövs bara en för människor ohörbara viskning, så hör han, beredd att hjälpa. I all nöd.
Nöden i Kapernaum
Man kan ha ett fint jobb – det hade mannen i Johannes skildring. Anställd hos Herodes Antipas, en av Herodes den stores söner. Man kan bo i fina hus. Man kan ha det gott ekonomiskt och ha råd med tjänstefolk – och de hade han. Han hade familj, också det en stor välsignelse. Men så kom nöden. Pojken, säkert ännu inte tonåring, kanske ende sonen, blev sjuk. Och sjukdomen förvärrades timme för timme. Febern steg. Och nu visste pappan att han var dödligt sjuk. Detta är en del av den stora nöd som hör med till den här världen.
Men så fick också han höra, att Mästaren från Nasaret var tillbaka i ­Galileen. Det är ju möjligt att han hörde med till de många som varit nere hos Johannes döparen, att han hört honom predika, ja, till och med tagit så starka intryck att han döpts av Johannes. Men vi förstår att Jesu återkomst väckte ett hopp. Det var som en morgonstjärna, som bådar en ny dag.
Vi som delar dessa rader med varandra har också vår nöd, den ene sin och den andre sin. Nöden ser olika ut. Men ingen är utan nöd. Svårigheter med ett barn. Ja, så tung nöden kan bli, när det handlar om våra barn! Eller det kan handla om relationer. Där är någon som jag älskar, men kärleken har fått några hårda törnar.
Så finns den svåraste och djupaste nöden – mina synder, minnet av min ungdoms synder, och vad värre är, mitt djupa syndafördärv. Vem ska frälsa mig? Ja, hur ska det gå för mig döden och domen? Svaret finns hos honom som väntade i Kana på att få göra allting nytt i den kunglige tjänstemannens hem, och nu finns helt nära dig som läser dessa rader. Han är fortfarande ”en mästare till att frälsa” (Jes. 63:1 g.ö.).
Undren i Kapernaum
Ryktet hade talat sant. Han fann Jesus i Kana. Kanske befann han sig i de unga makarnas hem, de vid vars bröllop Jesus det hade skett ett så märkligt under.
Så stod mannen i porten in till gården, och fick se Jesus sitta där. Han ber honom komma ner till Kapernaum för bota hans döende son. Jesus gav honom ett bryskt svar: ”Om ni inte får se tecken och under, tror ni inte.” Men hos mannen hade tron börjat gro och han bad inte om ett tecken, ett under för att han skulle tro. Nej, han trodde att Jesus kunde. I sin djupa nöd vädjar han: ”Kom ner, innan mitt barn dör!” Och Jesus såg hans tro: ”Gå, din son lever!” Detta räckte för den förtvivlade pappan. Han tog fasta på ordet från Jesus och vände hemåt.
När han sedan vandrade ner mot sitt hem i Kapernaum har han säkert gripit tag i just de orden – ”din son lever” – gång på gång. Men han behövde inte gå hela vägen förrän han fick veta. Kanske var det hans fru, mamman till pojken, som skickat iväg två av deras tjänare. ”Möt min man och berätta vad som hänt, att febern är plötsligt helt borta. Han blir frisk! Det är så underbart! Min man måste få veta!”
Detta under blev nu ett tecken som ledde till det under som är ännu större: Mannen tillsammans med hela sin familj kom till tro på Jesus. Johannes döparens förberedelsearbete bar nu frukt. Mannen och hans husfolk kom nu in i kretsen av dem som lyssnade och tog emot Jesu undervisning när han flyttade till Kapernaum. Det är ju fullt möjligt att han med sin pojke i handen fanns med när Jesus efter sin sin uppståndelse visade sig för mer än femhundra människor – och blev ett av dessa vittnen till Jesus uppståndelse (1 Kor 15:6, Matt 28:16f).
Det största under som kan äga rum hos oss är att komma till levande tro på Jesus. Det var Jesu löfte som skapade tro hos hos den döende pojkens pappa.
Så har Jesu ord ännu samma kraft. Lyssnar vi till Hans Ord, så ska vi märka att det äger samma kraft att skapa tro, göra nytt, förvandla död till liv. ”Gå, dina synder är förlåtna!” Det är själva detta ord som skapar tro, fördjupar tron.

Får han skapa tro hos oss, förlåta oss alla våra synder och göra oss beredda för hans stora ankomst, så vill han också hjälpa i all annan nöd, vilken den än är. Men det största undret förblir detta: att mina synder är förlåtna och att jag tror det.
Som förlåten syndare blir jag också insatt som en kunglig tjänare/tjänarinna för att i väntan på den himmelska bröllopssfesten göra tjänst åt min Herre Konungen tills han kommer. Och i den tjänsten vill han låta mig uppleva hur han gör allting nytt och förvandlar den ena svårigheten efter den andra. Som i Kana. Amen.
Bengt Birgersson