HUR VÄRLDEN SKA STYRAS FINNS INTE FASTSLAGET I
detalj i Bibeln. Däremot framgår det till exempel av Romarbrevet
kapitel 13 att den världsliga, politiska, överheten,
som ordning är inrättad av Gud och i sin praxis kan tjäna
Gud.
Nu har Sveriges lagstiftare antagit FN:s Barnkonvention
som gällande lag i Sverige. Hur ska vi som kristna se på
det? Som kristna vet vi ju alla att när Gud träder fram som
tydligast i Jesus Kristus då framhåller han barnen och deras
värde, välkomnar dem till Guds rike och varnar skarpt
för att förgripa sig på barnen. Sannolikt är det så att utan
Jesus och hans lära och vilja skulle det inte finnas någon
barnkonvention.
Varför hörs det då inte starkare uttryck för glädje bland
kristna i Sverige inför barnkonventionens införande?
Svaret är väl helt enkelt att samma politiska och kulturella
krafter som ifrågasätter föräldrars rätt att ge sin kristna
och andra värderingar vidare till sina barn och som nu
angriper rätten till kristna skolor, jublar desto högre över
barnkonventionen. Intrycket är att inte så få tänker sig att
barnkonventionen ska kunna användas för att slå in en kil
mellan barn och föräldrar och förstärka vad som kallas den
statsindividualistiska modellen i Sverige, alltså att staten
ska befria individen från beroenden av alla andra men göra
den enskilde desto mer beroende av staten.
DEN FINNS PARAGRAFER, LYCKLIGT nog, som sätter gränser
för föräldrars makt eller egenmakt med barn: ”Konventionsstaterna
ska vidta alla lämpliga lagstiftningsåtgärder,
administrativa, sociala och utbildningsmässiga åtgärder
för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt
våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig
behandling, misshandel eller utnyttjande, inklusive sexuella
övergrepp, medan barnet är i föräldrarnas eller den ena
förälderns, vårdnadshavarens eller annan persons vård”
§ 19 och ”Ett barn som tillfälligt eller varaktigt berövats sin
familjemiljö, eller som för sitt eget bästa inte kan tillåtas
stanna kvar i denna miljö, ska ha rätt till särskilt skydd och
stöd från statens sida” § 20.1.
Men också i de vidriga fall då föräldrar sviker sin kallelse
och gör sina barn illa värnar Barnkonventionen om barnets
religiösa och kulturella integritet: ”Då lösningar (såsom
fosterhemsplacering, adoption eller placering i barnhem)
övervägs ska vederbörlig hänsyn tas till önskvärdheten av
kontinuitet i ett barns uppfostran och till barnets etniska,
religiösa, kulturella och språkliga bakgrund” § 20.3.
Den sista punkten står helt i samklang med barnkonventionens
intentioner från början till slut. Barnkonvention
förbinder staterna att slå vakt om föräldrarätten och ge stöd
åt barnfamiljer.
Här är vi mycket långt ifrån varje idé om att barnen i
första hand tillhör staten. Att politiker tar sig rätten att
ideologiskt forma barnen i strid mot föräldrarnas eller den
utvidgade familjens värderingar och traditioner bryter
direkt mot barnkonventionen. Sveriges utbildningsminister
borde bekymra sig kraftigt inför uppgifter om att
kristna barn får utstå påhopp från lärare och kränkningar
från elever, ”Konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga
åtgärder för att säkerställa att barnet skyddas mot alla
former av diskriminering eller bestraffning på grund av
föräldrars, vårdnadshavares eller familjemedlemmars
ställning, verksamhet, uttryckta åsikter eller tro” § 2.1.
Denna entydiga förpliktelse för staterna att skydda föräldrar
och barn från varje negativt politiskt, kulturellt eller
socialt tryck, att forma livet i enlighet med familjens tro och
traditioner inskärps ännu tydligare i § 14.1-3:
”Konventionsstaterna ska respektera barnets rätt till
tankefrihet,
samvetsfrihet och religionsfrihet.
– Konventionsstaterna ska respektera föräldrarnas och,
i förekommande fall, vårdnadshavares rättigheter och
skyldigheter att på ett sätt som är förenligt med barnets
fortlöpande utveckling ge barnet ledning då det utövar
sin rätt.
– Friheten att utöva sin religion eller tro får underkastas
endast sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag
och som är nödvändiga för att skydda den allmänna
säkerheten, rättsordningens grunder, folkhälsan eller
den allmänna moralen eller andra personers grundläggande
fri- och rättigheter.”
KARL PETTER TORVALDSSON, LO:S ordförande, angrep
nyligen föräldrars självklara rätt att ge sina barn råd och
ledning för deras andliga liv, för deras utövande av religionsfriheten.
Det angreppet var i själva verket också ett
angrepp på FN:s barnkonvention. Guds och människors
barn har anledning att se på barnkonventionen med tacksamhet
och att bekanta sig med vad som verkligen står där.
Fredrik Sidenvall