Generic selectors
Bara exakt matchning
Sök i titel
Sök i innehåll
Sök i artiklar
Sök på sidor
Generic selectors
Bara exakt matchning
Sök i titel
Sök i innehåll
Sök i artiklar
Sök på sidor

Septuagesima

Skriven av: David Ekström
Publicerad: 6 februari, 2020

Denna veckas texter berör det stora och viktiga ordet nåd. I Gamla testamentets sammanhang har det ordet ofta en betydelse av välgärning eller välsignelse från Gud. Medan det i Nya testamentet ofta handlar om något som ges en människa utan att hon har förtjänat det, till exempel syndernas förlåtelse för Kristi skull. Denna söndag kopplar dock samman nåden och tjänsten. Hur blir det då? Hur hänger nåden ihop med den världsliga tjänsten? Vad innebär nåden i tjänsten för Guds rike?
Bakgrunden till dagens evangelium är Jesu tal om rikedom (Matt 19:23-26). Han beskriver för sina lärjungar hur svårt det är för en rik att komma in i Guds rike. Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike. Genom dessa kärva och dråpliga ord kan inte lärjungarna svara annat än: ”Vem kan då bli frälst?” Då får Jesus förklara att det är omöjligt för människor, men möjligt för Gud.
Att alltsammans handlar om nåd blir också tydligt genom liknelsen om vingårdsarbetarna och deras lika lön för olika arbete som följer på dagens evangelium (Matt 20:1-16). Guds nåd visar sig då vara något som inte går att förtjäna eller räkna fram.

Nåden och tjänsten här i världen

Arbetsvillkoren i världen kan givetvis skifta beroende på tid och samhälle, men i de allra flesta fall finns det ett samband mellan arbetets längd och arbetets lön. Den som har lagt ner tid, kraft och kanske också möda i sitt arbete har gjort sig förtjänt av en rimlig lön. ”Ty, arbetaren är värd sin lön.” (Luk 10:7) Därför är det också sällsynt att tänka på nåd i samband med arbete. Tvärtom ligger det i själva arbetets natur en tanke på förtjänst. Genom att arbeta och tjäna kan man också förvänta sig att få pengar, mat eller husrum eller vad det nu kan handla om. Detta samband finns naturligt nerlagt i alla typer av samhällen. Det är så det fungerar med arbete här i världen. Och det är också så lärjungen Petrus tänker i dagens evangelium. Han har tillsammans med de andra lärjungarna lämnat allt för allt följa Jesus. Troligtvis menar han då allt materiellt, andra möjliga karriärvägar och framtida planer. De har som lärjungar uppoffrat sig och kanske också arbetat hårt i sina tjänster för Jesus. ”Hur blir det då för oss?” Innebörden kommer väl fram något tydligare i SFB98: ”Vad skall vi få för det?”
Det är säkert så att Petrus frågar detta i högsta välmening. Det är en mycket mänsklig tanke. Men det är också tydligt att han menar att lärjungarna har förtjänster att åberopa inför Jesus. De har säkert varit noga med att följa buden. Kanske har de lyckats ännu bättre än den rike ynglingen, som Jesus nyss mött. I motsats till hans habegär till pengar har de varit beredda att offra sina tillgångar för att följa Jesus. Skulle det inte vara värt något för Jesus? Även om Jesus inte ger honom ett rakt svar på den frågan, är det ändå underförstått att Jesus både ser och värderar lärjungarnas efterföljelse av Honom. Men tjänsten i världen och tjänsten för Guds rike är inte samma sak.

Nåden och tjänsten för Gud

Det helt och hållet avgörande är att nåden inte har något med förtjänst att göra i Guds rike – inte när det gäller människans relation till Gud och till frälsningen. Jesus har visserligen en förtjänst att åberopa som Frälsaren, när det handlar om vad Han har gjort och därmed vunnit i sin död och uppståndelse. All annan mänsklig förtjänst är utesluten. Men den som följer Jesus kan få en annan typ av lön, nämligen en nådelön. Den innebär en välsignelse och en belöning som grundar sig på Herrens godhet och som skänks just av nåd. Då handlar det inte om rättvisa utan om en belöning som beror på trohet i efterföljelsen och tjänsten för hans rike här på jorden. Kanske är det just nådelönen som Jesus framhåller för lärjungarna i dagens evangelium. Han antyder kort hur det ska bli när Guds himmelska rike en gång upprättas. Då ska Jesu trogna få tjäna på ett helt annat sätt än på jorden. De ska få döma Israels tolv stammar. Då ska apostlarna få styra över Gudsfolket i en ny och gudomlig ordning präglad av himmelrikets villkor. Då ska de som nu är först få lämna plats till de som räknas som de sista och minsta. Därför att Gud räknar på ett annat sätt och med andra mått än man gör i världens samhällssystem.

Guds rättvisa är inte alltid densamma som världens politiska syn på rättvisa. Men Gud är ändå fullkomligt rättvis i sitt väsen. Därför ska han också en dag skipa både rättvisa och upprättelse ur orättfärdiga orättvisor som här plågar människor. Det är värt att komma ihåg, även om den yttersta rättvisan måste dröja ända fram till den dag då Herren sitter på sin tron och skapar allting nytt.
Trösten ges dock redan här och nu. Den som har behövt eller tvingats offra något här på jorden för Kristi skull, skall få igen det så mycket som hundrafaldigt. Det kan som i evangeliet handla om lärjungar som fått lämna sin egen familj och sina syskon för att tron skapat konflikter och strid eller som har fått överge sitt arbete eller inflytandet i samhället för sin bekännelse till Jesus. Oavsett vad ger Jesus löften om att löna den som håller fast vid Honom i tro och bekännelse. Och i ljuset av det eviga livet med Gud – måste då inte allt annat falla i skugga? Blir det då inte uppenbart vad som är verkligt viktigt. Av alla saker skulle salighetssaken vara den viktigaste. Jesus säger ju själv: ”Vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv? Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv?” (Matt 16:26)

Men den som tror och håller fast vid Jesus ska få ärva evigt liv. Det är att få ett evigt liv på grund av Guds nåd. Ingen människa kan få det på grund av förtjänst eller som lön för eget arbete eller ens för de godaste välgärningar. För att bli arvtagare till Guds rike behöver man bli ett Guds barn, genom dopet och pånyttfödelsen, genom den frälsande tron på Jesus. Då har man del i det arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat hos Gud i himlen. (1 Pet 1:4).

I hans rike är nåden förutsättningen för allt – även för att kunna tjäna honom, hans rike och kyrka på jorden. Det var därför som Jesus själv sökte upp och valde ut sina apostlar och sa: ”Följ mig”. Deras och varje kristens tjänst är ju grundad på Hans nåd och kallelse. Till sist: himmelriket tillhör dem som ödmjukar sig och är beroende av Guds nåd och som inte har något eget att lyfta fram. Men ett sådant Guds barn kan också ta emot Guds nåd i Jesu namn. Amen.
David Ekström