Generic selectors
Bara exakt matchning
Sök i titel
Sök i innehåll
Sök i artiklar
Sök på sidor
Generic selectors
Bara exakt matchning
Sök i titel
Sök i innehåll
Sök i artiklar
Sök på sidor

Sexagesima – Reformationsdagen

Skriven av: Simeon Appell
Publicerad: 13 februari, 2020

”De ord jag har talat till er är Ande och liv.”

Alla ord som människor uttalar kan i någon mening sägas ha liv. Ord kan väcka hoppet till liv i den mest prekära situation. Men ord kan också skada och ta liv, även ord som uttalas aldrig så vackert och fint. Orden har makt över tanken. Det som utsägs gång på gång, blir snart gällande ordning. Så visst finns det liv i ord.

Men Jesu Andefyllda och levande ord är av ett helt annat djup, ett helt annat liv. ”Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar. Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och uppenbarat för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars”, läser vi i dagens epistel. Därför reagerar människor i alla tider som några av Jesu första lärjungar gjorde: ”Det här är ett hårt tal. Vem står ut med att höra det?” Hur skulle ett ord som är skarpare än det skarpaste svärd inte göra ont, upplevas hårt? Det är ett avslöjande, dömande, dödande ord. Ordet ger mig ingen chans till liv – i egen kraft. Ordet avslöjar mig, min otillräcklighet och mitt hopplösa tillstånd.

Jesus hade i det hårda tal som lärjungarna refererar till, talat om sig själv som det levande brödet som kommer ner från himmelen för att ge evigt liv. Han hade talat om sig själv som människans enda möjlighet till att vinna detta eviga liv. ”Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.” (Joh 6:54). Vi kan tänka att detta är ett underbart evangelium – att det trots död och elände i en fallen värld finns ett evigt liv att få – men för den som inte vill tro är det ett hårt ord. Vem är han som tar död på mitt hopp och mina egna tröstegrunder inför döden och tillvaron därefter!?

Men – det finns också ett annat sätt att ta emot Jesu ord. Den sanne lärjungen svarar på Jesu fråga; ”inte vill väl också ni gå bort?” med orden: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, och vi tror och förstår att du är Guds helige.” Jesus har tidigare sagt att ingen kan komma till honom om det inte blir denne givet av Fadern. Det är Faderns kärlek till oss som drar oss till Jesus. Det var av kärlek till dig som Fadern gav dig sin Son – som din frälsare och Herre. När ditt hjärta erfar detta blir Jesu ord inget hårt tal. Du tror och förstår att han är Guds helige. Han vill dig väl. Han vill med sitt Ord leda genom en mörk och farlig värld. Genom sitt Ord vill han, som vi ber i den gamla predikobönen, trösta, lära, förmana och varna dig.

Trösta – det är bara genom Guds ord som du kan lära känna och fatta djupet av den stora tröst som ligger i Jesu frälsningsverk. Genom Ordet visar Jesus dig hur hans lidande och död har blivit din frälsning och ditt eviga liv. Även i dödsskuggans dal, i den svåraste anfäktelsen och nöden är han med dig. Petrus, som avlade den goda bekännelsen, senare framträda självsäkert – men han kom på fall. Bara Jesu kärlek kunde upprätta honom igen. Du finner aldrig någon varaktig tröst i något här på jorden, men vår Herre Jesu Kristi Gud och barmhärtighetens Fader och all trösts Gud tröstar oss i all vår nöd, så att vi kan trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva får av Gud. (2 Kor 1:3-4)

Lära – Ordet lär oss något vi annars inte kan få verklig kunskap om. Ordet uppenbarar för oss vem Gud är och vad hans väsen är. Det visar att denne Gud, vår skapare, genom sin Son vänt sitt ansikte till oss. Genom Ordet lär vi känna oss själva. Som en spegel visar det oss vårt sanna jag – både som skapade till Guds avbild, med värde och värdighet, men också som i synd fallna. Ordet speglar vidare vad vi genom Guds nåd är i Jesus Kristus.

Förmana – Vår gamla människa vill gärna få oss att återvända till lagträldomen och egenrättfärdigheten. Men Guds ord visar på en annan väg. Förmaningen hjälper oss till ett liv i Kristus, inte till vår egen ära, rättfärdighet och berömmelse, utan på en väg där Guds ära och kärleken till honom och vår nästa får råda. Förmaningen påminner oss att vi dag för dag behöver Jesus.

Varna – Till sist vill Guds ord också varna oss för alla de breda och förföriska vägar som möter oss. Det finns så mycket som vill dra oss bort från Kristus. När det tar överhanden börjar vi snart tycka att hans ord är ett hårt och oväsentligt ord. Då behöver Guds helige Ande genom Ordet få väcka dig på nytt. Kära själ – det finns ingen annan väg än den smala, men ljuvliga vägen. Den heter Jesus Kristus. Det är bara genom honom du finner vägen till det eviga livet. Då blir det en nyupptäckt – ja, Herre, till vem annars skulle vi gå? Är det inte så att vi behöver göra denna nyupptäckt varje dag!?

Lovad vare du, Gud, och välsignad i evighet, du som med ditt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Helige Ande, skriv ordet i våra hjärtan, så att vi inte blir glömska hörare utan varje dag växer till i tro, hopp, kärlek och tålamod, intill tidens slut, och blir saliga. Genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Guds ord och löfte skall bestå, vi det i hjärtat bäre. För himmel, ej för jord, vi gå till strids, och glade äre, äre alltid väl till mods, fast vi våge gods och ära, liv och allt; ske blott som Gud befallt. Guds rike vi behålle.