Mark 10:32-45
I Faderns, Sonens o den helige Andes namn. Amen.
Vi befinner oss i förfastan som har som tema Guds nåd. Septuagesima handlade om att nåden inte är förtjänad. Sexagesima handlade om att nåden mottas passivt. Idag på Quinquagesima handlar det om att nåden inte är lätt att förstå. Söndagen betyder omkring den 50:e dagen. Vi talar om 50 dagar före påsk. Det är också söndagen före Askonsdagen, som inleder fastan.
Kristi Kyrka har nu nästan 2000 gånger följt Jesus på vägen upp till Jerusalem. Budskapet är detsamma varje år. Det förändras aldrig. Vi går samma väg, varje år mot Golgata kors. Vi vet allt som kommer att ske, men ändå förstår vi inte allt.
På väg upp till påskfesten i Jerusalem läser vi i evangeliet att lärjungarna var förskräckta och fyllda av fruktan. Det är tredje gången i Markusevangeliet som Jesus undervisar sina lärjungar om det som ska äga rum i Jerusalem:
”Se, vi går upp till Jerusalem, och Människosonen kommer att överlämnas till översteprästerna och de skriftlärda, som skall döma honom till döden och utlämna honom åt hedningarna. Dessa skall håna honom, spotta på honom och gissla och döda honom. Men efter tre dagar skall han uppstå.”
Lärjungarna anade nog att något allvarligt skulle hända, men de förstod inte vad det var. Jesus däremot var lugn. Han vet exakt vad som kommer att ske, han har allt i sin hand, och han är villig att gå den vägen. Allt som är sagt om honom kommer att gå i uppfyllelse. Inget bör förvåna hans lärjungar. Han hade förutsagt vad som skulle ske, Gamla testamentet likaså, men ändå förstod de inte. Men det stoppade inte Jesus att gå den utstakade vägen. Han behövde inte deras förståelse eller deras godkännande.
Jesus är nu på väg upp till Jerusalem för att lida, dömas och dö. Han är på väg upp dit för att dricka Guds vredes kalk, den kalk som vi andra skulle druckit på grund av att vi alla är syndare. Istället blev han genomborrad och slagen. Det var HERRENS vilja att slå honom och låta honom lida.
Det handlar om din och min synd. Det kan vara att man känner olust i bönen. Det kan vara att man i kyrkan, eller när du läser denna betraktelse så flyger dina tankar nån helt annanstans. Det kan vara att du bekymrar dig för framtiden. Det kan vara att du är kritisk och ser massor av fel hos andra människor. Det kan vara att du är så fångad i den tid du lever i och dess tankegång.
Gud, var nådig mot mig, syndare.
Fastetiden är en särskilt tid som kallar oss till omvändelse, där den helige Ande kan visa oss exakt hurdana vi är, särskilt peka på det första budet: Du skall inga andra gudar ha vid sidan av mig.
Vi är syndare. Men Jesus kom till världen, blev korsfäst och dödad just för syndare. Gläd dig över det. Tacka Gud för det. Gläd dig över korset, denna påle, där Jesus hängde. Där på KORSET visas Guds kärlek. Där finns kärleken som renar och frälser och förklarar syndare heliga inför Gud. Det var kärleken som höll Jesus fastspikad på korset. Det som för världens ögon såg ut som ett nederlag, är i själva verket en segerplats. Jesus vinner seger över synd, död, djävul och helvete. Detta är nåd. Vi förstår inte allt. Men vi tror det.
Vi går nu upp till Jerusalem inte bara för att vi tror att Jesus har betalat våra synder med sitt eget blod, utan också att han LEVER. Han är inte död, han har stått upp ifrån graven.
I en psalm heter det: ”Ditt kors skall skina för min blick, när sist Jag somnar in, o Herre Jesu Krist.”
Varje gång du lyssnar på en predikan bör du ställa dig frågan: Det som sades där, skulle det kunna sägas utan att Golgata kors ägt rum? Om svaret är ”ja”, så har du inte hört någon kristen predikan.
I Dr Martin Luthers morgonbön och aftonbön heter det: När du stiger upp och när går och lägger dig gör korstecknet. Det är en påminnelse om nåden som kommer just från korsets budskap, Jesu död för mig och mina synder. Allt är fullbordat. Samtidigt blir vi då påminda om vårt eget dop, vår egen död. Paulus skriver: Eller vet ni inte att alla vi som är döpta till Kristus Jesus är döpta till hans död? Vi är begravda med honom genom dopet till döden för att leva det nya livet, liksom Kristus är uppväckt från de döda genom Faderns härlighet.
Låt oss nu följa honom till hans heliga kors. Där kan vi i kraft av det blod som rann ner från korset, gå in i det allra heligaste, på den nya och levande vägen och möta den helige och rättfärdige Guden. Så får vi följa honom hela vägen till Påskdagens morgon i kyrkoåret och till evighetens Påsk gryr över jordens gravar. Tills dess följer vi honom hela vägen i den Kristna Kyrkan där vi tar del av hans kropp och blod, korsets frukt, uppståndelsens gåva, till syndernas förlåtelse.
Det är 50 dagar kvar till påskhögtiden. Samtidigt vet vi oavsett vilken tid i kyrkoåret vi befinner oss i att HERRENS nåd är det att det inte är ute med oss, ty det är inte slut med hans barmhärtighet. Den är var morgon ny. Oavsett om vi förstår det eller inte.
I Jesu namn. Amen.