På Finlands nationalmuseum ges en gedigen bild av Finlands moderna historia, de drygt hundra åren 1809-1917 som aktat och relativt självständigt storfurstendöme under den ryske tsaren och från 1917 självständigt, först med monarkisk grundlag i enlighet med 1734 års lag och med riksföreståndare och sedan från 1918 som republik med president.
Under dessa 211 år finns det knappast någon person som spelat en större roll för nationens öde än Carl Gustaf Mannerheim – general, riksföreståndare, marskalk av Finland och slutligen president. Den ende i världshistorien som lett tre krig mot Sovjetunionen utan att besegras. Trots att det finns mängder av porträtt på företrädare för den svenskspråkiga adeln i museets utställning finns Mannerheim endast med på ett svartvitt foto i raden av Finlands presidenter. Hade Mannerheim inte varit president under ett par år efter Andra världskriget skulle han alls inte synts. Ändå står hans ryttarstaty imponerande på Mannerheimvägen i Helsingfors, ändå är Finlands högsta militära utmärkelse, Mannerheimsriddare, nämnd efter honom.
En marxistisk professor i sociologi vid universitet i Uleåborg, Vesa Puuronen, har nyligen väckt uppmärksamhet genom att driva studenter att ta ner ett porträtt av Mannerheim från ett offentligt rum vid universitet.
Parallellt med detta har Finlands riksåklagare Raija Toiviainen inlett ett ärende mot ledaren för Finlands kristdemokratiska parti Päivi Räsänen, med anledning av en broschyr med titeln Till man och kvinna skapade han dem. Misstanken gäller alltså hets mot folkgrupp eftersom Räsänen redogör för en biblisk syn på äktenskap och sexualitet i denna skrift från 2004. Även Juhana Pohjola, som är dekan för Lutherstiftelsen i Finland, som står för detta har fått ställa in sig till polisförhör som varat upp till fem timmar.
Den finska skolan har under lång tid framträtt som en av de allra framgångsrikaste i hela världen, till skillnad från den svenska. Men framgångarna har till stor del byggt på en syn på vuxnas och lärares ledarskap och syn på kunskap som något som ska förmedlas från de som kan till dem som ännu inte kan. Den synen passar förstås inte marxistisk färgade pedagoger, politiker och journalister. Därför håller den finska skolan nu på att kopiera den svenska och resultaten sjunker därför snabbt och läraryrket förlorar sin dragningskraft på de allra mest meriterade studenterna.
Den folkväckelse som följde i spåren på Andra världskriget och de stora väckelserörelser som vuxit fram och långt tidigare – bedjarerörelsen och pietismen från 1700-talet, laestadianismen och den nyevangeliska väckelsen inspirerad av Fredrik Gabriel Hedberg på 1800-talet, folkmission eller femteväckelsen på 1900-talet har under mycket lång tid fungerat som salt och ljus i Finland.
Tillsammans med ansvarstagande och högt begåvade män och kvinnor inom teknik, design och skogsnäring har Finland byggts upp ekonomiskt och socialt och vunnit internationell respekt. Vad är det som händer nu? Har Nokias nedgång och fall väckt ett nationellt mindervärdighetskomplex som leder till ängslig efterapning av Sverige? Är man så gammeldags i Finland att man fortfarande röstar efter höger-vänsterskalor i ekonomiska frågor och därmed bakom kulissen lämnar fritt spelrum för dem som har en dold agenda att på djupet driva nationen till strids mot sig själv, mot sitt eget andliga, historiska och kulturella arv? Är det den välsignelse som de fromma fäderna och mödrarna dragit ned över landet som håller på att sina över ett folk som glömt att Gud räddat dem både för tiden och evigheten?
Med Rosenius ord vill vi hälsa nu till Finlands folk och kyrka:
”Ängsliga hjärta upp ur din dvala glömmer du alldeles bort vad du har?”