Generic selectors
Bara exakt matchning
Sök i titel
Sök i innehåll
Sök i artiklar
Sök på sidor
Generic selectors
Bara exakt matchning
Sök i titel
Sök i innehåll
Sök i artiklar
Sök på sidor

Andra söndagen i fastan. 2020

Skriven av: Fredrik Sidenvall
Publicerad: 5 mars, 2020

”Och Jesus sade till henne: Dina synder är förlåtna. De andra vid bordet sade då för sig själva: Vem är han som till och med förlåter synder.” Luk 7:50

Det är en märklig tavla som målas upp för oss i dagens evangelium. Det märkliga är att verkligheten är en annan än vad den synes vara.
I mitten av tavlan, en innercirkel, där Jesus ligger till bords med lärda och moraliskt fläckfria män. I utkanten av tavlan, utanför cirkeln, stående på knä, en kvinna med högst tvivelaktig moralisk bakgrund. 

Nöjer vi oss med att se på den här bilden kanske den bekräftar våra fördomar om Guds rike: det är de skötsamma och duktiga, de bibelkunniga och rättskaffens som är innanför. Utanför står syndarna, de ojusta och ohederliga, de som aldrig kan sköta sig, de som aldrig tar något moraliskt ansvar. 

Så långt tycker vi nog inte att det är något konstigt med tavlan. Men så läser vi den förklarande texten. Kvinnan utanför får av Jesus höra de oerhörda orden: Dina synder är förlåtna. Och innegänget, männen runt bordet, får vi höra säga: ”Vem är han som till och med förlåter synder?” Plötsligt vänds allt upp och ner eller ut och in. Det visar sig att kvinnan som står utanför vid Jesus fötter, hon har fattat vem Jesus är och vad han har att ge. Det är i själva verket hon, synderskan, som är inne i en djup relation med Jesus. Männen som frågar ”vem är han?” har inte fattat någonting, och hur inne de än verkar på tavlan så står de utanför en verklig gemenskap med Jesus och därmed utanför Guds rike. 

Av detta lär vi oss att det som avgör om en människa är utanför eller in­nanför Guds rike är inte hur hon verkar och ser ut i sina egna och andra människors ögon, det är så ytligt, utan det enda avgörande det är vilken attityd man har till Jesus Kristus. För han är själv Guds rike som kommit till jorden och som ännu är verksam överallt där det glada budskapet om syndernas förlåtelse förkunnas, där Guds rikes gåvor delas ut vid dopfuntar och nattvardsbord, över allt där människor i kraft av hans kärlek tjänar och hjälper varandra, över allt där människor i trohet mot honom lider och förföljs. 

Innanför och utanför Guds rike

1. Många som tror sig vara innanför Guds rikes gränser är i själva verket utanför.

Felet med fariséerna var inte att de var så bibelkunniga och moraliskt högt stående. Det är inget fel att vara skötsam och duktig och hederlig. Självklart inte! Ännu mindre är det något fel att vara from och bibelkunnig. Men det blir ett problem om man börjar tro sig vara så duktig och rejäl att man dels har rätt att döma över andra och dels inte tror sig ha något behov av Guds hjälp och syndernas förlåtelse. Då blir man, det vi med ett gammalt ord kallar, egenrättfärdig och det är det farligaste andliga tillstånd som man kan hamna i. Då är man lik en som tror sig vara helt frisk och därför aldrig går till doktorn eller frågar efter någon medicin, fast man i själva verket är allvarligt sjuk. 

För i Guds ögon, Hans som ser rakt igenom oss, rakt igenom alla fasader till hjärtats hemligaste tankar, i Guds ögon är vi alla syndare och alla är i skriande behov av Guds kärlek och syndernas förlåtelse. Gud vill nämligen inte att vi människor ska jämföra oss med varandra, det blir så snett. Utan att vi ska jämföra oss med vad Gud vill med våra liv. Gud vill att vi ska älska honom över allting av hela vårt hjärta i varje sekund och vår nästa ska vi älska som oss själva i varje möte med en medmänniska. 

Jämfört med den måttstocken kommer alla till korta, det gäller både dem som andra ser ned på och skakar huvudet åt som grova syndare eller synderskor och det gäller de hederliga och rejäla, duktiga och fromma. Alla är i stort behov av Guds medicin: syndernas förlåtelse för Jesus Kristi skull. 

Men den som är alldeles mätt och nöjd med sig själv fattar inte detta så lätt. En sådan människa måste Gud ibland först få skaka om riktigt ordentligt så att den vaknar, så att den förstår att hon en dag ska stå inför Guds dom på den yttersta dagen och föra sin egen talan och visa upp sitt liv. Då kommer all stolthet och självgodhet att försvinna, då kan hon med förskräckelse inse att hon aldrig får komma in i himlen. 

Farisén Simon skulle, istället för att ha tagit emot Jesus kyligt och kritiskt, ha försökt att analysera vem han själv var. Han skulle ha ställt sig bredvid kvinnan, som var utanför, och tillsammans med henne gråtit över sina synder. Simon borde tillsammans med kvinnan ha gråtit av glädje över att Guds egen son som borttager alla världens synder och bär dem med sig upp på korset nu kommit till Simons hus. Han borde ha bett om sina synders förlåtelse. Så blev de som trodde sig vara innanför Guds rikes gränser istället utanför, för de hade alldeles fel attityd till Jesus och helt fel tankar om sig själva. Låt det inte bli så för dig nu när Guds rike har kommit nära dig.

2. Många som tror sig vara utanför Guds rikes gränser är i själva verket innanför.

Det är nu ingen tillräcklig merit att man tror sig vara utanför för att man ska komma in i Guds rike. Det finns också många som tror sig vara utanför Guds rike och också är det, fast det bryr de sig oftast inte så mycket om det. Människor med hårda hjärtan som gör upp sina egna spelregler, som inte är beredda att lyda vare sig män­niskor eller Gud frågar inte efter Guds rike. Människor som lever på ytan för lycka, njutning och makt utan ansvar för andra bekymrar sig föga för att de står utanför Guds rike. Människor som kanske med ett skratt kan kalla sig syndare och som tröstar sig med att inför Gud är vi alla smålänningar. De förstår själva att de står utanför Guds rike och där i tror de alldeles rätt. Så länge de inte bekymrar sig för det är de säkra syndare och säkra syndares attityd till Jesus är mycket avvisande och ofta hånfull. En säker syndare kommer aldrig att få inta sin plats i himlen om inget händer med henne innan hon dör. 

Men den gråtande synderskan vid Jesu fötter hon var allt annat än säker på sig själv. Hon var innerligt trött på sitt gamla solkiga och ytliga liv. Hon hade haft synden som ett hantverk men nu hade den istället blivit som en tandvärk. Det hon visste i sitt samvete om Gud vilja, det hon hade lärt sig om Guds bud och vilja hade blivit levande och brännande för henne och hon visste att hon var dömd. 

Men så får hon höra och se Jesus. Och precis som när en människa med en bristsjukdom eller som en gravid kvinna dras till just de näringsämnen hon behöver så drogs hon till Jesus. Hon var allt annat än säker på sig själv men hon var säker på Jesus. Hon visste att han kom från Gud, hon visste att han kan förlåta synder också när det var så nattsvarta och blodröda som hennes. Därför skäms hon inte för att gå till Jesus, hon bryr sig inte om människors föraktfulla blickar, hon bryr sig inte om att hon står utanför gemenskapen. Hon tror sig också veta att hon står utanför Guds rike. Men när Jesus ser hennes tillit till honom och hennes längtan efter förlåtelse och hennes glädje över att ha fått möta honom, så säger han de mäktiga orden: ”Dina synder är förlåtna.” 

De orden betyder att hon är indragen i Guds rike, hon som trodde sig vara utanför är nu innanför Guds rikes gränser.

Min vän, Jesus vill idag få säga samma mäktiga ord till dig som han sade till kvinnan: ”Dina synder är förlåtna.” Frågan är om du är beredd att lyssna på de orden? Är det så för dig som med kvinnan att synden, det onda, det orena och förljugna i ditt liv, att det har blivit som en tandvärk som du vill bli befriad ifrån, som du vill bli hjälpt med, eller vill du fortsätta att ha det som ett hantverk? 

Du kanske tror att en sådan som du inget har i Guds rike att göra? Men vem som ska vara innanför och utanför i Guds rike det kan bara Gud avgöra och Jesus säger att han vill samla just syndare i sitt rike, syndare som vill bli förlåtna och som vill få ett nytt liv.
Är du en sådan människa säger Jesus nu till dig: Dina synder är förlåtna. 

Kvinnan visade en väldig kärlek mot Jesus. Hon gav honom det dyr­baraste hon hade i sitt gamla liv, balsamet i flaskan. Hon tvättade Jesu fötter med sina tårar och torkade dem med sitt hår och hyllade honom på det viset som sin Herre och Konung. 

Det var inte tack vare detta som hon blev förlåten. Förlåtelsen är inget vi kan jobba oss till. Det har Jesus redan gjort genom att dö på korset. Hennes handlingar var däremot ett bevis på att hon hade tro. En tro hade kämpat sig fram i hennes tvivlande och längtande hjärta, en tro som bara Jesus kan skapa hos dem som möter honom och hör honom i hans ord. I den tron var det kvinnan sedan kämpade sig fram till Jesus. 

Tro, det är hjärtats förmåga att ha förtroende för Jesus och att ta emot syndernas förlåtelse och kärlek från honom. En sådan tro kan du inte ta dig själv, den skapar Gud i ditt hjärta när du söker dig dit där Jesus idag är verksam i sin kyrka i ordet och sakramenten. Be om trons gåva och öva dig i att se på Jesus. Då kan tron växa fram.

Och när tron på Jesus finns, när en människa har tillitens attityd till honom, då vill hon i tacksamhet och glädje tjäna honom. Då vill hon göra sitt liv till en lovsång, då vill hon tjäna Jesus i sina medmänniskor. Då drar hon sig undan från sammanhang som kan leda henne bort från Jesus. Kanske kan en och annan tycka att du blir lite underliga och annorlunda när du vill vara en kristen, kanske hamnar du ibland lite utanför människors gemenskap och blir för­aktad av en del. Men vad gör det när man har fått nåden att vara innanför Guds rikes gränser. Då vet man att man genom Guds nåd en gång ska få vara innanför murarna i det himmelska Jerusalem.