Generic selectors
Bara exakt matchning
Sök i titel
Sök i innehåll
Sök i artiklar
Sök på sidor
Generic selectors
Bara exakt matchning
Sök i titel
Sök i innehåll
Sök i artiklar
Sök på sidor

Tredje söndagen i fastan. 2020

Skriven av:
Publicerad: 12 mars, 2020

Jesu makt över djävulen

1. Djävulens makt och vår vanmakt. 

På många olika sätt och i olika sammanhang beskriver Bibeln djävulens makt. Han är den änglamakt som kom människan att synda och fick därigenom insteg i hennes hjärta. För syndens skull kom lidandet, döden och fördömelsen. Hela skapelsen dras med i syndafallet och läggs under förgängelse. Jesus kan beskriva situationen så: ”Nu går en dom över denna världen, nu skall denna världens furste utkastas.” (Joh 12:31)

När Jesus kommer för att ta upp kampen mot den onde och det onda, blir det tydligt hur fångad mänsklig­heten blivit till kropp och själ och vilket lidande hon utsätts för. Det handlar om förtryck, förföljelse, hat, hunger, krig, flykt, utsatthet, sjukdom, död. Och det kastar ljus över det tragiska hur människan försöker kämpa emot och tror sig om att kunna vända lögn till sanning, avgudadyrkan till sann gudsfruktan. Men också detta hör till djävulens list att bedraga. Folkets ledare med olika religiösa förtecken som fariséer och skriftlärde kunde skapa en moralisk rättfärdighet som ”med de äldstes stadgar” försökte dölja vems barn de egentligen var. I den falska fromheten bodde makt över själarna som i stället för frihet fick träldom under lagen.

Utom i de fall folket blivit så förblindat av djävulen att de inte ser hur de är fångna i ondskan, gör man allt för att försöka bekämpa den onde och ondskan. Men ansträngningarna är verkningslösa. Svåra sjukdomar och naturkrafternas nyckfulla makt skördar människoliv. 

Svaret på människans fråga: Varför förmår inte vi? är detsamma nu som då. Det står inte i vår kraft. Även om lärjungarna kunde sändas ut i Jesu namn för att göra de gärningar som han kan utföra, bota sjuka, driva ut onda andar och dylikt skulle de påtagligt tvingas erkänna: den onde har makten – inte vi. Det var förnedrande att först få uppleva förtroendet hos den sjuke pojkens pappa och därefter göra honom grymt besviken.

När evangelisterna beskriver sin Mästare som den stora Läkaren, så rymmer händelserna en hemlighet. Matteus gör det helt klart i kapitel 8 när han berättar om hur Jesus drev ut andarna med sitt blotta ord och ”alla som var sjuka botade han”. Jesus gör detta för att skrifterna skulle fullbordas: ”Han tog på sig våra krankheter och våra sjukdomar bar han.” (Jes 53:4)
Och Jesus undervisar sina lärjungar om den lidandets väg han hade att fullborda. Men de förstod inte. Vi måste nu be om att våra ögon öppnas för att kunna förstå att den väg Jesus gick, gick han för att krossa djävulens makt.

2. Genom sitt lidande, sin död och uppståndelse gör Jesus djävulens makt om intet.

Under sina vandringar i Palestina väjer inte Jesus för något mänskligt lidande: det må vara spetälska, hunger, livsfara, eller död. Han är Guds Son som med sitt ord besegrar det onda och låter den drabbade uppleva Guds makt. Ingen har tidigare visat en sådan makt. Vindarna och vågorna lyder honom. Jesu fiender känner hur marken gungar under deras fötter.
De måste finna ut ett vapen som de kan använda. De kallar honom ”besatt”.
De för­talar honom och beskyller honom för att häda: ”Han gör sig till Guds Son.” Men konfrontationen mellan Jesus och hans ovänner, världen och Satan gömmer det långt djupare problemet nämligen att synd – lidande – död hänger samman. Detta avslöjar Jesus i botandet av den lame mannen (Luk 5) när han vrider vapnen ur den ondes händer. Först säger Jesus: ”Min vän, dina synder är dig förlåtna.” Sedan säger han: ”För att ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder, så säger jag dig (och härmed vände han sig till den lame): ’Stå upp, tag din säng och gå hem.’” 

Jesus hade makt att bota, ja, men han fick också makt att genom sin död och uppståndelse hela det som brast när synden kom in i världen. Och för den skull gör han sig till ett med syndare genom att ta på sig synderna och försona dem på korset. Nu gäller det inte bara någras utan hela världens synder. Och hans död är en död för alla och hans uppståndelse en uppståndelse för alla. Djävulen har inget att sätta emot. Han är totalt krossad.

Det är mot denna bakgrund vi hör Jesus säga: ”Den som tror på mig, han skall leva, om han än dör; och var och en som lever och tror på mig, han skall aldrig någonsin dö.” (Joh 11:25 – 26).

När en människa blir döpt och kommer till tro, blir hon ryckt ur djävulens våld. Jesus ger henne makt att bli Guds barn. 

3. Jesu makt ger oss seger i vår kamp. 

Kanske förståeligt, ofta vanligt men inte desto mindre bekymmersamt är uppfattningen att man som Guds barn borde och kan besparas svåra sjukdomar och lidande. Kommer det onda så nära att det gör ont, är det nära till klagan att Gud inte vill eller kan hjälpa och ibland till uppgivenhet att man själv inte har tillräckligt stark tro.

Jesus har aldrig förespeglat lärjungarna att de skulle slippa att kämpa mot djävulen eller det onda. Tvärtom berättar han för dem hur han sänder ut dem som ”får mitt ibland ulvar”. De skall fängslas, förföljas, dödas – men i allt det som de kommer att möta komma ihåg att tjänaren inte är förmer än sin herre. Och frukta inte dem som har makt att dräpa kroppen men inte har makt att dräpa själen. Jesus ger sina lärjungar vapnen att kämpa med: trons sköld, Andens svärd som är Guds ord och ”frälsningens hjälm” (Ef 6). De behövs i den dagliga kampen mot de inre och yttre fienderna.

I lärjungens utsatthet, på sjuksängen och i dödens väntrum behöver han inte frukta att det finns någonting som kan skilja honom från Kristi kärlek. ”Månne bedrövelse eller ångest eller förföljelse eller hunger eller nakenhet eller fara eller svärd? Nej, i allt detta vinna vi en härlig seger genom honom som har älskat oss.” (Rom 8, min kursivering)

Lärjungens seger knyts till Jesu seger och han får både i lidandet och i döden den frid som världen inte kan ge. Jesus lovar sina vänner: ”Jag skall inte lämna eder faderlösa … jag lever; ni skall också leva.” (Joh 14:18-19)

Bed i Jesu namn, ty för det namnet måste djävulen vika. Djävulen har ingen makt. Jesus har all makt. och han älskar sin lärjunge med den nåd och kärlek som för honom in i himmelen. Jesus gav honom segern.

Amen.