Generic selectors
Bara exakt matchning
Sök i titel
Sök i innehåll
Sök i artiklar
Sök på sidor
Generic selectors
Bara exakt matchning
Sök i titel
Sök i innehåll
Sök i artiklar
Sök på sidor

Blodets röda tråd

”Blodet” är ett tema som löper som en röd tråd genom hela Gamla och Nya testamentet. Vi ska nu skissa den tråden i stora drag genom att göra några nedslag i några av Bibelns böcker.
Skriven av: Oscar Wessman
Publicerad: 16 mars, 2020

”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord”, så börjar den bibliska skapelseberättelsen.1 Men hela den bibliska berättelsen börjar egentligen tidigare. Den börjar före världens skapelse, i evigheten hos Gud. Kristus, Guds Offerlamm som utgjutit sitt blod på Golgata kors var ”utsedd från före världens skapelse”.2 Han var utsedd av Fadern före all tid för att genomföra det allt försonande frälsningsverket som fullbordas när han utgjuter sitt blod och dör på Golgata kors.3

Detta blodiga offer är grunden för allt Guds handlande med hela sin skapelse, både i det gamla och i det nya förbundet. Det får konsekvenser både bakåt och framåt i tiden och det löper som en röd tråd genom båda förbunden. Från ­Golgata kors genom hela Gamla testamentet och från Golgata kors genom hela Nya testamentet. Och Kristi offer på korset är alltså bestämt av Gud Fadern ”före världens skapelse”.

Sedan verkställs det i tiden, gång på gång i både Gamla testamentet och Nya testamentet. Redan i Bibelns första bok ser vi blodet. ”Han skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom i hälen.”4 Här förutsägs korsets triumf. På samma sätt ser vi blodet när HERREN sluter förbund med Abram.5 Offerdjuren styckas mitt i tu och läggs på marken. På natten går HERREN fram och tillbaka mellan köttstyckena och sluter så förbund med Abram. Riten innebär att den som bryter förbundet efter att ha ingått det ska sluta som djuren på marken. 

Värt att märka är att det bara är Gud som går mellan köttstyckena.6 Abram går inte. Gud går själv. Här förebildas Kristi offer. För det var precis det som hände på korset. Kristus gick själv och på honom lades all världens synd. Han betalade syndens lön som är döden7 därför att han räknades som förbrytare i förbrytares ställe.8 Det gick med honom som det går med dem som bryter Guds förbund. Det gick med honom som de slaktade djuren på marken.

Ställföreträdandet i Kristi offer förebildas kanske än tydligare när baggen tar löftessonens plats på Altaret.9 Och blodets räddande verkan ser vi tydligt i den första Påsken.10 Ett felfritt lamm slaktas och blodet stryks på dörrposterna. Gud hade lovat att fördärvets ängel inte skulle gå in till någon som strukit blodet på sin dörrpost. Och så blev det. Här förebildas Kristus. Kristus är Lammet. Blodet är hans och den som har strukits med Kristi blod kan fördärvets ängel inte röra. Hon är skyddad, hon är räddad.

Efter Påsken leds folket ut ur Egypten och målet med uttåget är att Guds folk ska få fira Gudstjänst.11 Väl ute ur fångenskapen får de också föreskrifter för Gudstjänsten och i Tredje Mosebok beskrivs alla olika sorters offer och riter för den. Alla offer som försonar synd och skuld har det gemensamt att de innehåller blod12 och att offerdjuret ska vara felfritt.13 Vidare att de ska offras ”inför HERREN”14 och att det är prästen som ska bära fram offerblodet inför HERREN vid altaret15. Något av offerblodet ska prästen stänka på altaret och det övriga ska han hälla ut vid altarets fot.16 

Sedan kommer poängen med det hela: ”När prästen så bringar försoning för honom inför HERRENs ansikte [dvs för honom som syndat], får han förlåtelse för vad han än har gjort.”17 Här är Kristus och åter Kristus! Prästen är Kristus,18 offret är Kristus19 och syndarna är vi20. Som soning för vår synd bär vi fram det felfria offerlammet Kristus.
Vi gömmer oss bakom honom och lämnar honom till prästen Kristus. Prästen Kristus bär fram det felfria offret Kristus inför Fadern och utgjuter hans blod vid HERRENs altare som är Golgata kors. Prästen Kristus stänker något av blodet på altaret och det övriga blodet häller han ut vid altarets fot, korsets fot. När blodet rinner ur såren och när vakten slutligen sticker upp sidan21 då häller han blodet vid Altarets fot. Det strömmar ner för korset, det strömmar ner på marken och det strömmar ut över världen.22

Detta är kulmen på blodets röda tråd i tiden. Det är detta som Fadern har bestämt ”före världens skapelse”. Det är detta som Gamla testamentet vittnat om.23 Det är detta som offren i GT-gudstjänsten pekat fram emot och det är i kraft av detta som samma offren haft sin verkan. Här fullbordas hela det gamla förbundet24 och så tar det nya förbundet vid. Det nya förbundet i Kristi blod som Fadern bestämt ”före världens skapelse” och som instiftats redan kvällen innan.

I den övre salen, kvällen innan korset, samlade Jesus sina apostlar och firade den första Nattvarden.25 Om brödet säger han ”detta är min kropp som blir utgiven för er”26 och om vinet att det ”är det nya förbundet i mitt blod som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse”.27 28Kroppen, som skulle offras dagen därpå räcks åt apostlarna där och då. Blodet som utgöts bara timmar senare, får de där att dricka. Denna till synes anspråkslösa måltid rymmer i själva verket hela det nya förbundet. Och inte bara det, den är det nya förbundet.29 Det är samma kropp som hängde på korset som ges åt oss i den heliga Nattvarden. Det är samma blod som rann på korset som räcks åt oss i denna härliga måltid. Kristi kropp och Kristi blod. Och de har samma verkan nu som då, nämligen syndernas förlåtelse och bevarande till evigt liv.30

Den blodröda tråden når även oss i varje helig Nattvard. Nattvarden är det nya förbundets nu. Kristi kropp, för oss, nu. Kristi blod, för oss, nu. Och genom dem, förlåtelse och salighet till oss, nu. När vi tar emot Kristi kropp, när vi tar emot Kristi blod, i vår mun, på vår tunga, när vi äter och dricker Herrens offrade och uppståndne kropp och blod, så kan vi vara säkra på att Kristi försoning gäller också oss. Han kommer till oss och tar sin boning i oss, igen och igen. Han förenar oss med sig och oss med varandra.

Nattvarden är slutligen också en försmak av den stora Nattvarden i himmelen.31 Där, efter domens dag, i evigheten hos Gud når den röda tråden sitt mål. Tråden, Kristi blod, har sin början i evigheten hos Gud, ”före världens skapelse”. Den löper genom Gamla testamentet, den fullbordas på korset och räcks åt oss i varje Nattvard, och når sitt slutmål efter domens dag, i Lammets bröllopsmåltid, i evigheten hos Gud. Av evighet till evighet och däremellan i varje helig Nattvard intill Kristi återkomst i härlighet.


Noter:
1.  1 Mos 1:1
2.  1 Petr 1:20
3.  Joh 19:30
4.  1 Mos 3:15b
5.  1 Mos 15:7ff
6.  1 Mos 15:17f
7.  Rom 6:23
8.  Jes 53:6
9.  1 Mos 22:9-14
10.  2 Mos 12:1-14, 21f
11.  2 Mos 3:12; 7:16, 26; 8:16; 9:1, 13 m.fl.
12.  3 Mos 4:4f; 7:2; 9:7-9; 15
13.  3 Mos 4:3, 23, 32; 5:15; 6:6
14.  3 Mos 4:4, 15, 24
15.  3 Mos 4:5, 16, 25, 30, 34
16.  3 Mos 4:5-7, 16-18, 25
17.  3 Mos 6:7. Se även 3 Mos 4:20b, 26b, 31b, 35b; 5:10b, 13, 16b, 18b
18.  Hebr 6:19-20; 7:20-21; 8:1-2
19.  Joh 10:15; Rom 5:8; Hebr 9:11-14
20.  Ps 14:3; Rom 3:12; 5:19; 1 Tim 1:15
21.  Joh 19:34
22.  Joh 3:16
23.  Ps 118:22-23; Jes 53:4-12; Sak 12:10; 13:7. Se även 1-3 Mos ovan
24.  Joh 19:30
25.  Matt 26:17-30; Mark 14:17-26; Luk 22:14-22
26.  Matt 26:26; Luk 22:19; 1 Kor 11:23-24
27.  Matt 26:27-28; Mark14:24; Luk 22:20; 1 Kor 11:25
28.  Formuleringen som används här är hämtad ur Nattvardsliturgin som i sin tur är en sammanställning av de ovan angivna bibelställena
29.  Luk 22:20; 1 Kor 11:25
30.  Matt 26:28; Joh 6:48-58
31.  Upp 19:9

0 kommentarer