Generic selectors
Bara exakt matchning
Sök i titel
Sök i innehåll
Sök i artiklar
Sök på sidor
Generic selectors
Bara exakt matchning
Sök i titel
Sök i innehåll
Sök i artiklar
Sök på sidor

Femte söndagen i fastan. 2020

Skriven av: Per Petersson
Publicerad: 26 mars, 2020

Försonaren är denna söndags överskrift och ämne. Då är det Gud själv det handlar om. ”Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv.” Ofattbart för vårt förnuft och mänskliga tanke, men Guds kraft till frälsning för var och en som tror. Därför tar vi vår utgångspunkt i Johannes första brev 4: 8: Gud är Kärleken. Ty så älskade Gud världen att Han sände sin enfödde Son. 

Det var inte som om Han hade sänt någon annan. Då hade tanken varit befogad ”hur kunde Gud som är så kärleksfull lägga det obegripligt svåra lidandet på någon?”. Men nu var det som om Gud själv tog lidandet på sig, ty Gud är den fullkomliga odelbara kärleken. Det är evigt liv att lära känna Honom. Han kommer till oss i Sonen Jesus Kristus, ”den som har Sonen har livet, den som inte har Sonen har icke livet utan Guds vrede förblir över honom”. Samme kärlekens apostel Johannes som säger ”Gud är Kärleken” skriver så skarpt för att ingen ska förgås i sin otro och sitt falska hopp. Vi har genom synden blivit så fördärvade att vi blivit Guds fiender därför måste vi få en försonare som bar och tog bort vår synd, ty ”syndens lön är döden men den gåva som Gud av nåd ger är evigt liv i Jesus Kristus vår Herre”.

Gud vill inte döma utan frälsa

Därför sände Gud sin Son. Vi män­niskor har genom synden blivit skilda från Gud och är av naturen andligen blinda. När det gäller livet här på jorden kan man ha fått stora gåvor och ha stor lärdom så att man är både doktor och professor, men när det gäller hur vi ska kunna få det eviga livet är vi helt blinda. Många tror att detta livet här på jorden är det enda och att allt är slut när kroppen dör. Många tror inte att det finns en gud utan allt beror på evolution och slumpens tillfälligheter. Andra tror på falska gudar och inte Den Ende Sanne Guden som uppenbarat sig för oss i Bibeln Guds Ord. 

Och många bär väl det kristna namnet och håller bibelns ord för sanna men förlitar sig på något annat än Den Ende Sanne Guden. Det finns många avgudar även bland oss som kallas kristna, pengar ägodelar och inte minst egen yttre fromhet och skötsamhet. Nikodemus var en av de fromma som syntes med sin yttre gudsdyrkan, men Jesus säger honom att han måste födas på nytt annars skulle han inte ens få se Guds rike. Detsamma gäller varenda en av oss, vi får lyssna till och i tro ta emot Honom som Gud sänt som vår Försonnare och Frälsare, vi duger alls inte som vi är själva.

Därför dömde Gud sin Son. Har vi riktigt fattat och förstått vad det innebar att Gud dömde sin Son? Gud hade ju uttalat att Han var den älskade den utvalde, tänk den utvalde till att bära all vår synd, världens synd. Han var alltigenom god och ren och måste ta på sig all ondska och vidrigaste rutten orenhet. Med bilder kan vi kanhända förstå något av det ofattliga, se framför Dig Abraham så full av innerlig kärlek till sin efterlängtade son Isak, se honom nu binda honom ovanpå veden på altaret och räcka ut sin hand efter den skarpa slaktkniven … Eller med ormens så avskyvärda bild, när folket vred sig i plågor och dog av giftet, då skulle en kopparorm hissas upp väl synlig och den som såg blev helad. Så blev Jesus gjord till synd och hängdes på förbannelsens trä förvår skuld. Det är väl inte underligt att ångesten blev så svår i Getsemane och mörkret så djupt på korset ”Min Gud, min Gud varför har Du övergivit mig?” Svaret är ju: därför att vi har övergett Gud.

Därför frälser Gud den som tror. Nikodemus fick se Människosonen bli upphöjd och trodde. Vi har fått Jesus målad för våra ögon såsom korsfäst. Han på korset, Han allena, annan är ej funnen än, Han Guds Lamm, det fromma rena, dör för ovän och för vän. Han den ende gör ej val, räknar ej de sinas tal. ”Kommen alla”, så Han talar, kämpar, blöder och hugsvalar. Han dömdes av Gud i vårt ställe, nu får vi vara inför Gud i Hans ställe renade , rättfärdiga i Honom. Han är vår rättfärdighet i tron.

Därför är Gud trofast både mot Jesus och den som tror. Om Gud skulle fördöma den som förtröstar på Jesus skulle Han vara trolös mot både sin Son och Dig som tror, men Han är orubbligt Trofast. Så finnes nu ingen fördömelse för den som är i Jesus Kristus.