Generic selectors
Bara exakt matchning
Sök i titel
Sök i innehåll
Sök i artiklar
Sök på sidor
Generic selectors
Bara exakt matchning
Sök i titel
Sök i innehåll
Sök i artiklar
Sök på sidor

Livets källa är öppen

När vi med dessa rader vill peka på den stora rikedom vi äger genom Jesu försoning gör vi det genom att låta geografin i Israel tala till oss.
Skriven av: Gunnar Andersson
Publicerad: 26 mars, 2020

Vi närmar oss kyrkoårets absoluta höjdpunkt då vi firar att döden besegrats och vägen till glädje och frid i Guds rike öppnats för alla människor. Kristi kyrka hör till Segraren då den är Kristi kropp. Eftersom det var omöjligt för döden att behålla Kristus, Kyrkans huvud, i sitt grepp är det omöjligt för den att hålla fast Kristi kropp med alla som tillhör den. Det väntar uppståndelse och evigt liv på den nya jorden för var och en som har Jesus som sitt hopp! 

Eftersom vi har så lätt för att bara fokusera på mörkret och det nedbrytande i kyrka, samhälle och det egna livet behöver vi ofta lyfta vår blick och se på Jesus och tänka på att Livets segerherre går med och bär sina lärjungar genom allt de möter. Jesus kan inte svika sina löften, därför kan vi frimodigt och tryggt hålla oss till honom!

När vi med dessa rader vill peka på den stora rikedom vi äger genom Jesu försoning gör vi det genom att låta geografin i Israel tala till oss. Närmare bestämt Jordan och Döda havet. 

Jordans vatten rinner ner i Döda havet, en sjö som bara genom sin existens är en allvarlig predikan om Guds dom över ondskan i världen. Det står om Jordandalen i 1 Mos 13:10: ”Innan Herren ödelade Sodom och Gomorra var den nämligen som en Herrens lustgård, som Egyptens land, ända till Soar.” I kapitlet efter berättas om kungar som tågade till ”Siddimsdalen där Döda havet nu ligger”. Döda havet finns alltså som en konsekvens av domen över Sodom och Gomorra. 

När Israels folk skulle gå in i Kanaans land berättas det att när prästerna som bar förbundsarken satte fötterna i vattnet ”då stannade vattnet som kom uppifrån och blev stående som en mur långt borta, uppe vid Adam, staden som ligger bredvid Saretan” (Jos 3:16). Förbundsarken med dess nådastol och keruber var den plats som Kristus på ett särskilt sätt närvarade på mitt i folket.

Det är värt att lägga märke till att Gud låter vattnet stanna vid staden Adam. Det för tanken till att det allt sedan Adam, den första människan, har flutit en flod av synd och död genom världen. Den hindrade oss att komma in i det himmelska Kanaan och gjorde att vi hade ett säkert slutmål: Den eviga döden. 

Men Gud grep in! Många år senare steg Kristus som människa, den siste Adam, ner i vattnet och tog på sig all världens synd och ondska, helt tillbaka till Adam, och in till den gamle Adam i var och en av oss. Dagen efter det skedde pekar Johannes döparen på honom och säger: ”Se Guds lamm som bär världens synd.” 

Det är Bibelns tydliga lära att Jesus bar hela världens synd till korset. I vårt ställe! När han genomlidit det oerhörda att ha blivit övergiven av sin älskade himmelske Fader och stått under hans förbannelse under timmarna på korset, kunde han i sin död överlämna sin ande i Faderns händer. Då dog han bort från synden en gång för alla. Nu lever han alltid för Gud (Rom 6:10). Jesu uppståndelse på tredje dagen var en mäktig proklamation av att döden förlorat sin makt eftersom synden är försonad. 

Hesekiel får i en syn se hur det flödar fram vatten under templet som rinner i en större och större flod mot öster, ner i dalen och till havet (Döda havet). Överallt dit vattnet når blir det fullt av liv. (Hes 47) Senare talar Jesus om sig själv som det nya templet (Joh 2:19-21). När det templet bröts ner och byggdes upp på tre dagar öppnades en källa av levande vatten som ger förlåtelse och nytt liv överallt där det strömmar fram. Den källan springer fram i Hans kyrka överallt där evangeliet förkunnas, såsom det är givet i Skriften, och där sakramenten förvaltas och förmedlas i enlighet med Herrens instiftelse. Det är en ofattbart stor gåva till oss människor, som lever i en andligt mörk värld och ofta bedrövas över mörkret i våra egna hjärtan, att livets källa fortfarande är tillgänglig. 

Låt oss för egen del söka oss till dessa nådens källsprång, inte minst nu under den kommande passions- och påsktiden. Låt oss också be och verka för att Herren ger frimodighet och trofasthet till Ordets tjänare och att han kallar många nya. Detta så att nådatiden skulle få bli en välsignad tid för många fler och att källan skulle få flöda till nya folk och till kommande generationer, om Herren dröjer. 

0 kommentarer