Påskdagen. 2020

Skriven av: Gunnar Andersson
Publicerad: 9 april, 2020

Påskdagen började i sorg och förtvivlan för Jesu lärjungar, övergick i undran och förvirring, och slutade i glädje och jubel. Det var dagen då nederlag vändes i seger och missmod byttes till frimodighet. Graven är tom! Jesus lever! 

Att Kristus har uppstått betyder:

1. Att Skriften har gått i uppfyllelse

När de hörde Maria från Magdalas vittnesbörd skyndade Petrus och Johannes till graven. I den tomma graven låg linnebindlarna kvar som ett tomt skal, Jesu förhärligade kropp hade lämnat dem. Huvudduken låg hopvikt på en särskild plats. Detta blev två vittnen som talade till Johannes om att ett Guds under hade skett. Det var inte fråga om en gravplundring. Nej, Jesus hade uppstått!

Johannes såg och trodde. Lägg märke till något viktigt: Den heliga Skrifts centrala betydelse: ”Förut hade de nämligen inte förstått Skriftens ord att han måste uppstå från de döda.” Johannes hade sett och upplevt något i graven. Men hans tro byggde inte bara på vad han såg, utan allt fick sin förklaring och grund i Skriftens vittnesbörd.

När Jesus sedan undervisar sina lärjungar hänvisar han till vad som stod skrivet: ”Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna. Sedan öppnade han deras sinnen så att de förstod Skrifterna.” (Luk 24:44f) Grunden och ’viloplatsen’ för tron är Guds ord. 

2. Att vår tro är sann

Det är ofta här som vår andlige fiende attackerar. Han vill få oss att misstro Bibeln. Nästan varje år vid påsktid är det sådana som säger att de inte tror på Jesu kroppsliga uppståndelse. En del talar om att han bara uppstod andligen, eller att han uppstått i deras hjärtan och att det inte skulle spela någon roll om man hittade Jesu ben i Jerusalem. 

Paulus säger något annat: ”Om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro meningslös.” (1 Kor 15:14) Om inte Kristus har uppstått är vi de mest beklagansvärda av alla människor. Då är hela vår tro meningslös. Finns det ingen uppståndelse så finns ju bara detta livet. ”Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen av de insomnade.”
(1 Kor 15:20)

Ja, Kristus är sannerligen uppstånden. Skrifterna talade sanning. Lärjungarna har själva skrivit och vittnat om att Jesus visade sig för dem under 40 dagar och undervisade dem innan himmelsfärden. Vid ett tillfälle visade Jesus ”sig för mer än femhundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu lever” (1 Kor 15:6). Om de tidiga läsarna av Paulus brev tvivlade hade de en lång rad vittnen att fråga.

Även Jesu lärjungar tvivlade, de kunde först inte tro att det var sant. Det kan vi egentligen vara tacksamma för. De chansade nämligen inte och tänkte ”Jesus lever nog”, utan de ville ha full visshet. De fick möta honom och blev övertygade. Vi kan lita på deras vittnesbörd. Jesus lever! Syndens och dödens makt är bruten! Vi har ett levande hopp!

3. Att döden är besegrad

Gud har gjort döden om intet! Jesus vann seger på Golgata. Där led och dog han som alla människors ställföreträdare. Världen är försonad med Gud. (2 Kor 5:19) All missgärning är utplånad på en enda dag. (Sak 3:9) Ondskans andemakter är besegrade. (Kol 2:15) Därmed har också döden förlorat sin makt, den kunde inte behålla Jesus i sitt grepp. ”Döden är uppslukad och segern vunnen. Du död, var är din seger? Du död var är din udd? Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. Men Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus.” (1 Kor 15:54-57) 

Kristus har uppfyllt lagen, tagit lagens straff för synden och vunnit seger. Därför finns det ”ingen fördömelse för den som är i Kristus Jesus” (Rom 8:1). Det finns ingen anklagelse från Guds heliga lag som träffar den som i tro tagit sin tillflykt till Jesus. Den som är i Kristus är fullkomlig och rättfärdig, även om hon själv skulle känna det motsatta. Därför: Du som vill ha förlåtelse för synden och vill leva rätt inför Gud, gå till Jesus! Så länge nådens tid varar möter du alltid nåd och förlåtelse hos honom. I Jesus har också din siste fiende, döden, fått sin överman.

4. Att vi ska uppstå 

Guds ord är tydligt med att alla människor ska uppstå på den yttersta dagen. Men inte alla till evigt liv hos Gud. ”Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.”
(Joh 3:36) Vårt förhållande till Jesus är avgörande. Därför är det också avgörande att evangeliet blir förkunnat för alla folk. Ingen av oss behöver stå under Guds vrede. Alla är välkomna till Jesus!

I dopet dog och uppstod du med Kristus (Rom 6, Kol 2:12). Om du fortfarande vill ha honom till din Frälsare kan du frimodigt ta till dig Hans löfte: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö.” (Joh 11:25f)

Guds ord talar tydligt om våra kroppars uppståndelse. Rosenius skriver: 

”Det är ju inte om själarna utan om kropparna som Herren så ofta försäkrar: Jag ska låta dem uppstå på den yttersta dagen (Joh 6:39). Om du nu inte förstår hur förmultnade eller brända kroppar ska kunna uppväckas eller hur havet ska kunna ge tillbaka sina döda, tänk då efter om du kan fatta hur Gud en gång skapade allt av intet eller vem som gav honom materialet till allt? Kan du besvara de frågor han ställde till Job: Var fanns du när jag lade jordens grund? (Job 38:4). Böj dig för den Höge, för Hans Majestät, och bekänn att du ingenting förstår och att han är allsmäktig och kan göra allt vad han vill.” (Husandakt, 19 dec)

På den sista dagen ska då den som dött i gemenskap med Frälsaren uppstå och bli förhärligad och lik honom. ”Han ska förvandla vår bräckliga kropp och göra den lik hans härlighetskropp, för han har makt att lägga allt under sig.” (Fil 3:21)

Liksom graven blev en viloplats för Jesus blir den det för den som tillhör honom. I väntan på att Gud ”skall på den yttersta dagen uppväcka mig och alla döda och ge mig och alla trogna i Kristus ett evigt liv” (förklaringen till 3:e trosartikeln).