I söndagens evangelietext lovar Jesus sina lärjungar att han ska skicka Den Helige Ande som ska föra dem in i hela Sanningen, in i Guds frälsningsplan för oss människor, så att de själva kan tro det och kan bära det ut i förkunnelse och undervisning. För Jesu ord att ”jag har ännu mycket att säga er” handlar inte om tilläggsuppenbarelser, utan om vad som kommer att ske med Jesus. Det handlar om att tränga in i den uppenbarelse som redan har skett i Jesus Kristus, och det Nya testamentet är resultatet av detta.
Innan Sanningens Ande kom, var Korsets Evangelium fördolt för lärjungarna, så att de inte fattade vad Jesus menade (Luk 18:31-34). Men genom Andens uppenbarelse fick de se, höra och förstå, Jesu liv, död och uppståndelse på ett nytt sätt. Då förstod de varför Jesus var tvungen gå upp till Jerusalem. Ja, då fick de se hur alla våra synder har dragit Guds vrede över sig och förstod att ingen av oss kunde försona vår egen synd, utan att vår enda möjlighet var att vreden drabbade Jesus i vårt ställe. Genom att Jesus frivilligt steg in under lagen och uppfyllde den i vårt ställe, kunde han nämligen skänka sin egen rättfärdighet till oss genom tron (Rom 3:21-24). Han bytte plats med oss.
Detta får lärjungarna tränga in i, säger Jesus, genom att Anden ”skall förhärliga mig, ty av det som är mitt skall han ta och förkunna för er”. Andens uppenbarelse flyttar fokus från sig själv till Jesus och leder en människa till en djupare förståelse av allt det som Jesus är och gjorde för oss. Därför kan vi säga att Anden är närvarande och verkar, just där Jesus och hans värk blir stort och målas för våra ögon och hjärtan, även om Anden inte själv nämns vid namn. Till detta ändamål använder han Jesu eget ord. Våra bekännelseskrifter instämmer i detta att det enbart är genom Ordet och Sakramenten, såsom genom medel, att den Helige Ande skänks oss (CA V, Gal 3:1-14).
När du därför i dag hör rykten om att Anden verkar på olika ställen. Lyssna då efter om Jesus förkunnas såsom hela världens enda frälsare, och om förkunnelsen stämmer med Jesu ord att när Anden ”kommer, skall han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom” (Joh 16:8). Så att människor får se problemet med deras synder, höra att Kristi rättfärdighet täcker över dem alla, och att djävulen redan är dömd, eftersom Jesus övervann honom och segrade när han upphöjdes på korset. För Anden talar om det allra viktigaste, ”att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna” (1 Kor 15:3-4). Om därför det som gör anspråk på att vara Ande, istället för att tala om detta, skryter av yttre fantastiska upplevelser och manifestationer. Då kan du på bakgrund av dagens evangelium vara förvissad om att det inte är Jesu Ande som verkar.
Honom skulle Jesus sända, därför är hans himmelfart en källa till glädje. Men istället omramas evangelietexten av att lärjungarnas ”hjärtan blev fyllda av sorg” (Joh 16:6). För de hade vandrat tillsammans med Jesus i tre år under hans ledning. Han var den som först och främst kastade ut onda andar, botade sjukdomar, talade emot de skriftlärde, och fariséerna osv. Ja, Jesus hade varit deras Herde och de fick gå i förberedda gärningar under hans beskydd. Då är det lätt att känna sig trygg och jubla med David att ”Herren är mitt ljus och min frälsning, för vem skulle jag frukta? Herren är mitt försvar, för vem skulle jag vara rädd?” (Ps 27:1). Men nu sörjer de över att Jesus ska gå till Fadern.
Och vi kan nog känna oss igen i deras situation. Även vi vill ju hellre se Jesus, än tro att han är nära. Hellre se Jesus förkunna sitt ord, stå vid altaret och agera i egen person, som i den övre salen under den första nattvarden. Vi vill hellre se honom försvara oss emot våra fiender, och stå bredvid oss när vi känner oss hotad, än behöva tro det. Men allt detta lovar Jesus att göra, genom de människor och de medel som han har utvald här på jorden. Han går till Fadern, men ”skall inte lämna oss faderlösa”, han ”skall komma till” oss (Joh 14:18).
Vi får förtrösta på att när vi samlas till Gudstjänst på Skriftens grund, så är Jesus den som verkar. Under Ordets förkunnelse, Nattvarden, välsignelsen osv. så är det Jesus själv som utdelar sina gåvor. Paulus säger att ”vi är alltså sändebud för Kristus” (2 Kor 5:20), och detta är arbetarnas enda anspråk. För vem är prästen, vem är predikanten, vem är dem som tjänstgör i Kristi församling? De är bara redskap i Herrens hand.
Om du därför välsignas av en predikan så är det Jesus och inte förkunnaren som har välsignat dig. Och om stora saker händer genom evn missionärs arbete i Guds åker, så ska inte missionären ha tack för det, utan då verkar Herren genom sitt ord. Ja, när du i gudstjänsten hör prästen enligt Herrens ord svara på din syndabekännelse, så är det Jesus Kristus själv som förlåter dig dina synder. Bara han kan förlåta synder, för ”Det är Anden som ger liv, köttet är inte till någon nytta. De ord som jag har talat till er är Ande och är liv”, säger Jesus (Joh 6:63).
När därför lärjungarna och vi sörjer över att inte kunde se Jesus med våra ögon, så finns det djupast sätt ingen grund för vår bedrövelse. Jesus har gjort klart vart han finns, där två eller tre är församlade i hans namn och där Hans ord används. Ja, Jesus bor faktiskt tillsammans med Fadern och Anden i vartenda hjärta som förlitar sig på honom (Joh 14:23). Du som därför tror att Jesus har uppfylld all rättfärdiget, i ditt ställe. Du är aldrig ensam. Så länge du inte vandrar bort ifrån honom, så har du Jesus med dig i allt vad du gör.
Jag säger dig som sändebud för Kristus, du som lyssnar till Herdens röst behöver inte frukta. ”Överlämna din väg åt Herren, förtrösta på honom, han skall göra det. Han skall låta din rättfärdighet gå fram som ljuset, din rätt som middagens sken.” (Ps 37:5-6). Herrens får kan mista sina liv här på jorden, komma i fängelse och i andra svåra situationer, men de kommer att segra därför att Jesu seger är deras seger.
Men eftersom synden finns kvar i våra lämmar och vi därför ofta kan känna på fruktan, otro, och så lätt kan tappa frimodigheten. Kom därför ihåg att Jesu löfte i dagens evangelium är gett för att vi ska hämta tröst av det i våra svårigheter. Allt som apostlarna har skrivit är skrivet med den avsikt att ge oss sann hjälp. Låt oss därför inte förakta en sådan gåva. Än så länge har vi frihet att umgås Bibeln och söka oss till Gudstjänst. Men det kan förändras. Fram tills Herren kommer åter för att samla in sina, härliggörs han av sin Ande och verkar genom sitt Ord. Låt oss därför möta honom där. Det give oss Gud, Amen.