Text: Matt. 7:7-12
Den gyllene regeln
”Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. Vem bland er ger sin son en sten, när han ber om bröd, eller en orm, när han ber om en fisk? Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge det som är gott åt dem som ber honom. Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem. Detta är lagen och profeterna.”
Guldkant
Ibland talar vi om att göra extra ting som förgyller vardagen och kallar det för ”guldkant”. Vi förknippar det ordet med något som skapar glädje och gör oss tillfreds. I vår text ingår den vers som vi brukar kalla för ”den gyllene regeln”, ”guldregeln”. Den handlar om mitt förhållande till min nästa. Här kan vi ställa frågan: Hur kan jag förgylla min nästas tillvaro?
Det är i vers 12 vi finner den gyllene regeln. Men det är värt att lägga märke till att den börjar med ordet ”därför”, och är alltså sammanbunden med det föregående. Versarna 9-11 är en sammanfattning av det stora privilegium som en Jesu lärjunge har såsom ett Guds barn. Här finns starkast tänkbara löfte om bönhörelse och om Guds faderliga godhet, som ger oss ”det som är gott”.
Exempel på guldkant
Hela Jesu Bergspredikan (Matt 5-7) är full av sådana exempel, när vi ser på motsatser till det som Jesus förbjuder. Istället för äktenskapsbrott i alla dess former finns till exempel kallelsen att förgylla min makas/makes liv. Att göra gott mot sin äkta hälft, att leva för att göra den andre lycklig.
Jesus talar vid flera tillfällen om våra ord. Alla vet hur ord kan göra ont. Men också motsatsen – ”ett vänligt ord kan göra under” säger vi. Och det är sant. Hur jag talar med min nästa är avgörande, att allt är omutligt sant, att ”ja är ja och nej är nej”, så att han vet var han har mig. Det dröjer heller inte så länge förrän han förstår att jag inte talar bakom ryggen på honom. När han ser in i mina ögon, så förnimmer han ärligheten och – inte minst – det som bör vara signum för varje Guds barn – godheten.
Det hör till guldkanterna i tillvaron, att få möta en god människa. Till den godheten hör också generositet och givmildhet. Istället för att samla skatter på jorden eftersom hans hjärta är redan hemma hos Gud, så ser han andras behov som en möjlighet att hjälpa.
Till guldkanten i världen hör att få möta en medmänniska, som förlåter. En sådan guldkant kan den sätta på sin nästas tillvaro om han själv lever i förlåtelsen, i sin himmelske Fars förlåtelse. Därmed är vi framme vid svaret på frågan: Vem kan sätta sådan guldkant på sin nästas tillvaro?
Vem kan sätta SÅDAN guldkant på sin nästas tillvaro?
Den gyllene regeln är inte en allmän moralkodex. Det som står i den kan ingen uppfylla, som inte själv har blivit ’rik’. Församlingsledaren i Laodicea fick höra av Jesus: ”Jag råder dig att av mig köpa guld som är renat i eld, så att du blir rik.” (Upp. 3:18) Att köpa guld av Jesus kostar allt och inget! Jag måste lämna ifrån mig all egen rättfärdighet och alla mina synder men i gengäld ger han mig hela sina nåd, en rikedom, en himmelsk guldskatt. Jesus inledde Bergspredikan med orden: ”Saliga är de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket.” (Matt 5:3) Det är tillhörigheten till riket, himmelriket, som gör en människa rik och sätter henne i stånd att sätta äkta guldkant på sin nästas tillvaro.
Det ”guld” som gör en människa rik kan också beskrivas med ordet ”visshet”. Det är vissheten om vara ett Guds barn med full tillgång till Faderns ”bord”: ”Bed och ni ska få …” Det är vissheten att min Frälsare har burit bort alla mina synder, så att jag äger en full förlåtelse och därmed äger det eviga livet. Det är vissheten att på nytt och på nytt få ta emot Anden. Eller uttryckt på annat sätt: att få äga Anden inom sig, han som ständigt ber för mig. Det är Anden som gömmer sig i det uttrycket ”det som är gott”. Det förstår vi av parallellstället i Luk 11:13. Den som äger denna visshet är mycket rik, och Guds Ande skänker ständigt nya frukter, sådana som Paulus nämner i Gal 5:22f. Han talar om ”kärlek, glädje … tålamod, vänlighet, godhet” med mera, sådant som sätter guldkant på min nästas tillvaro.
Det kan nog hända att en och annan inte vill ta emot guldkanten utan snarare upplever sin medmänniskas godhet och vänlighet som ett hot eller en dom. Då sätts den kristnes tålamod på ett större prov. Men han lever under sin Mästares stora löfte: ”Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er … Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge det som är gott åt dem som ber honom.” Här gömmer sig det gränslöst stora privilegiet för Jesu lärjungar, att fastän deras inre har en ond rot, så har de en himmelsk Far som ger allt gott, den Helige Ande, genom vilken en kristen kan leva mitt i många besvärligheter.
Guldkant på sin nästas tillvaro – det kan den sätta, som lever i Jesu löfte: ”… var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. … Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem.” När vi minst anar det, så får vi också något tillbaka, någon sätter guldkant på min tillvaro.
Detta är lagen och profeterna. För så älskar vi Gud över allting … och vår nästa som oss själva. Amen