Riksrådet Gustaf Otto Stenbock blir avsatt från sitt ämbete och döms att betala 209 344 riksdaler i böter för att han misskött den svenska flottan inför kriget med Danmark 1675. När flottan löper ut är den så illa rustad och sjömännen så dåligt utbildade att den blott med möda håller sjön och saknar förmåga att möta en motståndare i strid. Den seglar hem efter några veckor och Danmark får sjöherraväldet på Östersjön.
Annorlunda blir utfallet i våra dagar för den som sköter offentliga uppdrag illa – i princip måste man begå brott – som förskingring eller våld mot medmänniskor, för att förlora tjänsten. Det som brukar hända är att den misskötsamme blir utsatt för massmedias frågor, tvingas uttala sitt beklagande och – i enstaka fall – lämnar tjänsten med rundligt avgångsvederlag. Efter en viss ”inkubationstid” har vederbörande ett nytt uppdrag. Det sker på alla offentliga nivåer: i kommuner, i regioner och i statsapparat.
Grundskoleförvaltningen i Göteborg ”lyckades” placera många hundra barn i skolor så att de får upp till en timmes resväg enkel riktning; man har låtit ett it-program styra vilken skola barnen placeras i – utan hänsyn till att en bred älv delar på staden och att berg och trafikleder finns mellan barnens bostäder och skolorna de placerats i.
Det regionala trafikbolaget Västtrafik upphandlar biljettkontroll under så dålig efterrättelse av upphandlingsregler att ett överklagande går igenom och hela proceduren måste tas om.
Det statliga Arbetsmiljöverket, som skall skydda anställda från faror i arbetet, böjer sig för önskemål från Sveriges Kommuner och Regioner – och tillåter att vårdpersonal arbetar utan erforderlig skyddsutrustning.
Medborgarna knyter näven i byxfickan, skriver insändare och debattartiklar, lämnar in protestlistor – och ger upp. Den opersonliga maktapparaten kan sällan rubbas; politiker och högre tjänstemän vet att det brukar räcka med ett ”Vi beklagar …”. Exemplen på vanstyre kan mångfaldigas. Varför får ”paragrafryttare” fortsätta mot allt sunt förnuft? Varför tvingas inte ledamöter i offentliga nämnder och styrelser där misslyckanden ägt rum avgå (såvida man ej reserverat sig mot besluten)? Varför ser inte politiker till att få tydlig information från sina tjänstemän? Vad betyder ”vi beklagar” och ”vi tar ansvar”, när man får sitta i orubbat bo?
Är det samma mekanismer som styr i Sverige idag som styrde folket i Det Heliga Landet efter kung Salomos tid? Man visste vad som var rätt men gjorde fel.
Kungar och folk på Gamla testamentets tid är inte ensamma om avfall från den rätta läran; vi har sett vad som hänt i Svenska kyrkan under många år. Hur mycket betyder den förändringen för att så många med makt idag synes sakna en inre kompass? Den ”gamle ormens” förmåga att utnyttja människor har inte blivit mindre sedan han lurade Eva att bjuda Adam på äpplet.
När vi inser att det finns en större makt än ”den gamle ormen” och hans hantlangare vågar vi också frimodigt hoppas.
”Guds ord och löfte skall bestå, vi det i hjärtat bäre”, lär oss Martin Luther.