Nittonde söndagen efter Trefaldighet. 2020

Skriven av: Fredrik Sidenvall
Publicerad: 15 oktober, 2020

Om ni inte har tro, skall ni inte ha ro. Jes. 7:9

Tro leder till ro men otro leder till oro, det är en andlig lag som många kan vittna om. När hjärtat inte har fått fatt på någon som ger allt gott och som är värd allt förtroende, då förblir hjärtat oroligt, rastlöst och lättskrämt. Men den som kan säga: Bara i Gud har min själ sin ro, den slipper så mycket oro, ängslan och rastlöshet. Augustinus, en av Kyrkans stora fäder, formulerade en gång den enkla men visa bönen: Du, O Gud, har skapat mig till dig och mitt hjärta är oroligt till dess det finner vila i dig. 

I dagens evangelium möter vi några människor som funnit vilan i Gud när de kom till Jesus. De stannade kvar hos Jesus, deras tro gav dem ro. Men vi hör också om människor som gick bort från Jesus. De fick uppleva det motsatta: deras otro gav oro. Ännu idag händer samma sak: en del går bort från Jesus, en del stannar kvar, otro leder till oro och tro leder till ro. För att du inte skall ha den eviga oron utan den eviga ron inom dig, för att du inte skall gå bort ifrån Jesus så skall vi stanna inför ämnet:

Bara den som i tro tar emot vad Jesus ger stannar kvar hos honom för evigt.

Du har det eviga livets ord, och vi tror och förstår att du är Guds helige.”Joh. 6:69

Det var inte av plikt som Petrus och de andra lärjungarna stannade hos Jesus. Det var inte heller för att de inte hade något annat att välja på. De hade ju sina hem, sina familjer och yrkesliv att vända hem till. Anledningen till att de stannade kvar var att de hade upptäckt att Jesus hade något att ge till dem som överträffade allt annat. I djupet av sina hjärtan hade de fått uppleva att Jesus talade till dem det eviga livets ord, alltså ord som gav dem ett obegränsat och odödligt liv. Först hade de blivit omskakade av hans ord. De hade stött dem och gjort ont. Det kan kännas smärtsamt när Jesus kommer med sitt ord och väcker en människa som i hela sitt liv varit andligt död och likgiltig för Gud, liksom det kan göra ont att gå på ett ben som har somnat. Men lärjungarna lät sig inte skrämmas av den smärtan, för de hörde av Jesus att han hade något mer att ge dem. Han lämnade dem inte med skuldtyngda samveten med känslan att ha misslyckats. Istället inbjöd han dem att tro på honom och han lovade dem att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan få evigt liv. 

Så underbart stort och så enkelt! Kan det vara sant? Ja, de trodde att det var sant och så fick de uppleva att det eviga livet började innanför skalet på deras dödliga liv. 

Hur upplevde de det? Jo de upplevde det så att de, små obetydliga, syndiga människor, stod helt i centrum för den levande Guds varmaste kärlek och uppmärksamhet. Från att ha känt sig som tafatta främlingar i detta förvirrande liv, kände de sig nu som barn i huset. Och de fick uppleva till sin förundran att all deras skräck för Gud istället blev till frimodighet och glädje. De var inte rädda att bli dömda, för Jesus hade med sitt ord om förlåtelse gjort dem rena och rättfärdiga inför Gud. De såg framför sig att det låg en öppen väg framför dem rakt mot Faderns famn och den gick de. De såg att döden inte längre hade någon makt att skilja dem från Gud, bara att för en liten tid skilja deras själ från kroppen. De visste att de utan att ha förtjänat det, utan att de var värdiga det, hade fått det eviga, saliga livet i himlen som en gåva av Jesus. Ja de fick uppleva att deras oroliga hjärtan äntligen fick ro. Och den som i tro fått uppleva eller ana något av detta, den vill aldrig gå bort från Jesus, den vet att det aldrig någonsin kan finnas något bättre att få någon annanstans utan de stannar hos Jesu för evigt. 

Den som har tro den får också ro i sin själ, en evig ro. Så du som ännu inte fått uppleva tron och ron, gå inte bort så att du missar något och försök inte heller i din egen kraft att göra om dig själv eller ännu värre göra om kyrka och kristendom. Utan du skall bli stilla inför det eviga livets ord. Du skall vänta hos Jesus, du skall sitta vid predikstolar där hans ord förkunnas, du skall bedja och ropa tills din otro blir till tro. Och du som fått trons stora gåva du skall tacka Gud för den men också ömsint och noggrant vårda din tro så att den inte slocknar utan hålls vid liv. Det gör du genom att bruka Guds ord både i kyrkan och hemma och genom att med längtan och bön komma till hans nattvardsbord och där skall du få uppleva hur din otro som inte hoppades något, som inte litade på någon och som inte vågade ta emot något från Gud får konkurrens av en framväxande tro som tar emot Guds stora nåd och griper fast i alla Guds löften om syndernas förlåtelse, liv och salighet. 

Må Gud den helige Ande ge din tro en sådan kraft så att du aldrig släpper taget om Jesus utan håller fast vid honom tills han har fått dra dig in i himmelens ljus och eviga ro.