Tjugoandra söndagen efter Trefaldighet. 2020

Skriven av: Håkan Sunnliden
Publicerad: 5 november, 2020

Gud vill alltsedan begynnelsen att alla människor ska bli frälsta. Det fanns inte i hans vilja att någon skulle gå förlorad. Tvärtom. Gud önskar inget mer än att ta emot alla män­niskor i sin gemenskap och det redan här i tiden.

Den vecka som ligger framför oss bär rubriken frälsningen och texterna låter oss förstå att frälsningen också är ett liv i efterföljelse. Det gäller att låta Jesus vara vårt ledljus på vandringen genom en mörk värld. Han har redan skänkt oss vad vi behöver. I episteltexten läser vi att ”allt som leder till liv och gudsfruktan har hans gudomliga makt skänkt oss”. 

När vi kommer till Joh 12:35 har Jesus just avslutat sin offentliga gärning. Nu är det dags att sammanfatta Guds vilja. De flesta hade inte tagit emot Guds välgärning och därför läser vi:

1. När Jesus hade sagt detta lämnade han dem och var försvunnen

a) Det är påsk och några greker hade bett om att få se Jesus. De hade hört talas om honom och var nyfikna. Jesus hade talat om att vetekornet måste falla i jorden och dö för att kunna växa upp och gå i ax. Han hade försökt att säga dem att Människosonen måste bli upphöjd? Men det var obegripligt för dem. Inte ska väl Guds Messias bli korsfäst? De vägrar att tro på Jesus och i samma stund lämnar han dem och försvinner. Det blir mörkt. Många människor befinner sig i detta mörker.

b) I den saken har ingenting ändrat sig. Antingen tas vi in i hans ljus och vandrar som hans lärjungar eller så lämnar han oss och vi förblir i mörkret utan ledsagare. Det är det lättbegripliga i sammanhanget.

c) Jesus är dold också för oss som tror, men ändå inte. Han leder oss genom livet. För oss är Han synlig i evangeliernas berättelse och i vår liturgi. Där blir han förklarad för oss och där uppen­barar han sin härlighet. ­Johannes skriver: ”Och Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss. Vi såg hans härlighet liksom den Enföddes Sonens härlighet från sin Fader och han var full av nåd och sanning.” (Joh 1:14)
Han lyser oss på vägen. Av den gammal­testamentliga texten förstår vi att redan profeten Jesaja hade anat att den dagen skulle komma. Vi läser.

2. Jesaja såg hans härlighet

a) Johannes citerar profeten som säger att Gud har förblindat dem som inte tror. Denna förklaring använder sig också synoptikerna och de första kristna av när de ska försöka förstå varför inte alla blir troende. Gud vill att alla människor ska tro och få del av frälsningen, men otron hotar oss människor. I liknelsen om den fyrahanda sädesåkern säger Jesus att de upptrampade vägarna, törnen och tistlar och stengrunden hotar att döda tron och trons liv. Men trots det kom många till tro skriver Johannes i vår text, v 42. Det är vårt hopp att Guds liv ska visa sig starkare än vårt eget, se episteln från 1 Petr 1:2-8.

b) I Jesaja 6 berättar profeten om sin kallelse. I kallelsens stund får han se hur Herrens härlighet kommer mot honom som ett ljus, så starkt att han tror att han ska dö. Ljuset gör att han helst vill försvinna bort, men som genom ett under får han vara med om hur Gud frälser. Det är inte ovanligt att människor upplever obehag och rädsla när Herren kommer nära eftersom Gud är helig. Människan behöver få höra evangelium, behöver få höra om Jesus som fullbordar lagen, bär vår skuld och lagens straff. Vi behöver få höra att detta är för oss. Gud vill komma till oss genom evangelium. 

c) Gud verkar frälsningen ibland oss och vår kamp är att förlita oss på honom. Om vi ska kunna se Jesus behöver vi gå andra vägar än de vanliga och låta Jesus vara ljuset på vår stig. Vi ska låta honom rensa bort törnen och tistlar ur våra liv och låta stengrunden i våra hjärtan förvandlas till Golgata klippa. Visst kan det göra ont när Guds Ande verkar, men Guds syfte är vår förlossning, vår befrielse och ingång till ett liv med Honom. Tänk vilket underbart budskap och ändå ser vi skaror av människor vandra i mörkret. Jesus förklarar. 

3. De älskade äran från människor högre än äran från Gud

a) I avslutningen av vår text får vi veta orsaken till mörkret. Människorna älska mörkret mer än ljuset. Människorna bär på skuld och vill inte erkänna den, än mindre komma nära Gud. Människan har blivit så inkrökt i sig själv att problemet blivit henne övermäktigt. Det behövs ett under, en mäktig Gud för att frälsa. Och en sådan mäktig Gud har visat sig i Jesus Kristus. Att lära känna Sonen är att lära känna Fadern. 

b) Gud har gjort allt för oss genom Jesus Kristus. Han har skänkt oss frälsningen och visat oss vägen, men han har också kallat oss att kämpa trons goda kamp. Det är med andra ord inte en ond kamp vi för. Det är i förstone inte en kamp mot synden och dess frestelser. Inte heller kämpar vi för att fullborda lagen. Vi tror inte att vi kan besegra döden. Nej, vår kamp är att hålla oss nära Jesus, att lyssna i avsikt att lära av och lyda honom. Frälsningen innebär att vi ärar Gud och inte människor. Denna förvandling kommer till uttryck i liturgin och i vår livsstil. Det är så vi ska förstå alla de förmaningar vi finner i Nya testamentet.

c) Petrus ord i veckans epistel kan gott få riktas direkt till oss:

”Sök därför med all iver att till er tro foga styrka, till styrkan kunskap, till kunskapen självbehärskning, till självbehärskningen uthållighet, till uthålligheten gudsfruktan, till gudsfruktan broderlig omtanke och till omtanken kärlek. Ty om allt detta finns hos er och får växa till blir er kunskap om vår herre Jesus Kristus inte overksam utan bär frukt.”