Matt 13:47-50
Vi ställs idag inför den yttersta domen. När vi ser på vårt eget liv kan vi frukta, men ser vi på Jesus finns det hopp.
Vid den yttersta domen
1. Får vi se hur Gud har sökt oss i livet.
För det har han gjort! Ända sedan vi föddes har han sökt oss. Det gör han med varje människa.
Vi har levt i det vanliga. Livet har rullat på och vi har försökt att klara vår vardag. Bakom allt i vardagen finns en ännu större och avgörande fråga – hur har vi det med Gud?
Nätet är en bild för att vi har mött Gud i livets olika skeden. Han skapade oss. Han har rört vid oss. Gud har haft stor omsorg om oss, även om vi inte alltid har sett det. Många gånger har vi kanske varit som bortskämda barn som tyckte att ”varför har han inte hjälpt mig?”.
I livet har han rört vid oss på olika sätt. Kanske var det genom en kristen människa, aftonbön i barndomen, bönhörelser som vi snabbt glömde, konfirmationstiden, besökelsetider där Gud var särskilt nära, lidande där han kallade på oss. Ja det kan vara väldigt olika, men hela tiden har Gud kallat på oss.
Inte ens den mest fullfjädrade ateist kommer undan Gud. Även om vi försöker att hålla Gud ifrån oss kommer vi inte undan Honom.
Gud har gett tecken. Vi kan se hur världen skakar just nu ekonomiskt och genom pandemin. I Bibeln talas om att tiden var fullbordad när Jesus föddes. Gal 4:4. Det är det starkaste tecknet. Det talas också om att martyrerna är ett tecken, Upp 6:11 och att en dag har Herren fått nog av all ondska Matt 23:32, 1 Mos 16:13. Då kommer domen!
2. Avslöjar Gud vad vi har gjort av våra liv.
Det är detta som så många gånger kan bli så pinsamt för oss.
Nu är det här slutliknelsen i själva liknelsetalet. utgångspunkten är Jesu liknelse om sådden. Vi kan läsa om detta i Matt 13. Där finns tre jordmåner som lyfter fram att våra frälsningshinder (se Matt 13:1-23). De kan uttryckas på följande sätt;
”Jag glömde” – jag glömde Gud. Visst blev jag berörd, men sedan glömde jag bort hur viktigt det var.
”Jag vågade inte” – när motståndet kom höll vi inte i. Vi vill inte ha motstånd från släkt, arbetskamrater och vänner. Så vek vi undan och skruvade ner vårt sökande efter Herren!
”Jag hann inte” – det var så mycket annat, och så fick Gud komma i sista hand, Utan att vi märkte det blev tron allt mindre viktig för det var så mycket i livet som var viktigt.
Bakom allt detta finns att jag vill att Gud ska finnas på mina egna villkor. Jag vill bestämma över Honom. Ja, vi säger det inte så naket, men vi tänker så. Han blir bara att en prydnad, ett nöje, men inte mer. Men Gud kan inte nöja sig med annat än att vara nummer 1. När han inte får vara det går Guds kraft förlorad i våra liv.
Det finns två utgångar på domen. Det finns, smärtsamt nog, en evig skilsmässa från Gud. Det handlar om Guds dom och Guds frånvaro. Det är en skuggtillvaro full av grämelse. Den börjar här i synden. Synden lovar så mycket gott, men gör oss alla besvikna. Den brinnande ugnen uttrycker just detta, liksom de gnisslande tänderna.
Men det finns ett annat alternativ och det är evigt liv. Ingen behöver gå förlorad för vi erbjuds evigt liv i Jesus Kristus.
3. Gud ger evigt liv till dem som tror på Jesus.
Det ges till de rättfärdiga (v. 49) – Alla har vi problem. Våra liv är fullt av synder, av svek och ondska – ja faktiskt. Vi kanske inte vill erkänna det. Paulus skriver om detta när han säger att vi t o m var Guds fiender (Rom 5:10). Genom ett oförtjänt under förklaras vi rättfärdiga i Jesus Kristus. Det innebär att Gud iklär oss Jesu renhet. Ingen kan fördöma oss för vi har hans förlåtelse. I domslutet frikänns vi, för att vi hör samman med Honom som burit vår dom! Vi blir lika rena inför Gud som Jesus Kristus, för vi är i klädda Honom! Denna gåva får vi oförtjänt genom tron på Jesus!!
De första kristna tog bokstäverna i det grekiska ordet ”fisk” och lät det betyda; Jesus Kristus Guds Son Frälsaren (ungefär som vi kan använda begreppet WWJD (=What Would Jesus Do?). Den stora fisken, Frälsaren Jesus, omsluter oss så att ingen dom kan skada oss! Vi får gömma oss i Honom!
I liknelsekapitlet är denna liknelse en utläggning av den fjärde jordmånen, den goda jorden. Där myllas sädeskornen, Jesus och hans liv, ner i det innersta. Kraften finns i sädeskornet och jorden bara tar emot det.
Det du och jag får göra är ta emot denne Jesus. Tro är att ta emot honom och att komma till honom. Du får komma med synden, likgiltigheten, rädslan – ja, allt! Då myllas han, den goda säden, ner i ditt och mitt innersta. Denna kraft tränger in i vårt innersta. Det är detta ord som nu sås in i våra liv; Jesu rättfärdighet, evangeliet om Jesu död för våra synder!
Därför ska vi vända oss till Jesus. Där finns vår räddning.
Till sist en fråga och en uppmaning;
Frågan: Håller du och jag på att somna in?
Vi kanske kompromissar med synden? Eller vi håller på att skruva ner de andliga elementen, sakta men ändå …
Jesus kallar oss att söka honom på nytt.
Uppmaning: Gud har öppnat en dörr för dig och mig genom Jesus. Gud ger sin rättfärdighet som en gåva. Kom till Jesus ditt liv!