Coronapandemin har fått vår kyrka att ompröva invanda mönster på många sätt. Inte minst gäller detta frågan om nattvardens firande i allmänhet och hur denna fysiskt distribueras till församlingen samtidig som man undviker smittspridning. Former som hittills varit mycket ovanliga i vår kyrka har blivit vardagsmat. Allt från förbud mot drickande ur kalken och särkalkar till att mässfirandet helt ställts in. Allt detta kan vi hitta i vår kyrkas tradition eller närbelägna kyrkor. Mer radikalt är greppet att endast tillåta nattvard under en gestalt (då bara brödet utdelas) eller TV-sänd nattvard med valfri dryck.
Den senare saken ska prövas av Stockholms stifts domkapitel i närtid. Det är självklart helt förkastligt. Nattvard firas i gudstjänsten med bröd och vin. Under 2019 konstaterade Västerås stifts domkapitel att det var oförenligt med Svenska kyrkans tro att fira nattvard med exempelvis vatten.
När det gäller nattvard under en gestalt har den saken inte förekommit i vår Svenska kyrkan sedan reformationen. Nyligen beslutade Ansvarsnämnden för biskopar i ett ärende mot Susanne Rappmann för en mässa vid en prästvigningsgudstjänsten där mässan firades endast under en gestalt.
Inför nämnden anförde Susann Rappman bland annat följande från biskopsbrevet om nattvarden. ”Möjligheten att ta emot gåvorna under en gestalt, det vill säga antingen bröd och vin, finns. Den som tar emot endast bröd eller vin får del av nattvardens fulla välsignelse.” Nämnden konstaterar att det är tillåtet att fira nattvard under en gestalt. Nämnden menar att det är ”ett ansvarsfullt sätt att begränsa smittspridning”.
Det är en enkel men felaktig kyrkorättslig lösning. Vare sig biskopsbrevet eller kyrkoordningen säger att man kan avstå från att dela ut bröd och vin – kropp och blod – till församlingen. Biskopsbrevet uttrycker att man inte måste ta emot det som blir erbjudet under bägge gestalterna.
Av Svenska kyrkans högsta rättskällor i bibeln och bekännelseskrifterna framgår också följande:
”Vid Herrens nattvard få lekmännen sakramentet under båda gestalterna, emedan detta bruk stöder sig på Herrens befallning Matt. 26: Dricken härav alla […] Det är blott sedvana, ej ens särdeles gammal, som föreskriver annorlunda. Men det är allmänt erkänt, att en sedvana, som i strid mot Guds ord, ej skall godtagas, såsom kyrkoordningarna säga […] Men denna sedvana är upptagen ej allenast i strid mot Skriften, utan även mot de gamla kyrkoordningarna och kyrkans föredöme. Om några hellre velat mottaga sakramentet under båda gestalterna, ha de fördenskull icke bort tvingas att mot sitt samvete göra annorlunda.” (Augsburgska bekännelsen XXII. Om nattvarden under båda gestalterna)
Det måste för det första sägas att nattvarden inte kan firas utan bröd och vin. Inte heller kan man vägra att erbjuda församlingen bägge gestalterna. Men den som av någon anledning inte kan eller vill ta emot någon av gestalterna ska inte tvingas därtill.
Man ska inte tvinga någon oavsett vilken orsak man gör det av. Luther skriver:
”Slutligen vilja de icke […] gå till nattvarden, utan förakta den. Det är nödvändigt att förmana dem härutinnan, men på sådant sätt, att de icke tvinga någon till tro eller till att anamma nattvarden eller uppställa någon lag eller bestämd tid och plats, utan predika så, att de driva sig själva därtill och liksom tvinga oss präster att giva dem sakramentet.” (Företal till Lilla katekesen)
Det är helt enkelt oförenligt med det uppdrag präster och biskopar utför att inte erbjuda nattvard under bägge gestalterna. Varje kristen har rätt att kräva sakramentet, livet och saligheten om inte man bannlysts från kommunionen.
Det är självklart mycket viktigt att undvika smittspridning, och nattvardens firande måste anpassas efter lokala förhållanden. Man kan förstå tanken att en halv nattvard är bättre än ingen nattvard. Men om smittskyddet inte medger att man firar nattvarden under bägge gestalter ska den inte firas alls. I de flesta fall kan man istället upplysa om att man inte måste ta emot bägge gestalter och att göra alla praktiska anpassningar. Men dessa får inte gå längre än vad nöden kräver och så snart som möjligt måste vi återgå till de goda ordningar som understryker att sakramentet är en nådegåva och en rättighet för varje troende.
Nattvarden måstes firas med den stora räkenskapsdagen för ögonen. Då ska den högste domaren hålls rättegången över levande och döda. Med dessa förhållanden är det svagt av Ansvarsnämnden för biskopar att inte öppna rättskällorna och läsa innantill. Ännu svagare av den som är valts att vara en herde för Guds hjord att följa den instiftelse som säger ”Tag och ät” och ”drick av den alla”.