”Det finns hopp för din framtid, säger Herren, dina barn skall vända hem till sitt land.” Jer 31:17
Två jordiska exempel som vittnar om Guds omsorg om sina barn.
(Läs först alla dagens texter)
1. Rakel
När Israels barn satt fångna i Babel skildras deras nöd. Profeten Jeremia nämner särskilt den sörjande Rakel. Herren hör hur Rakels rop stiger upp från Rama:
”Det är Rakel som gråter över sina barn, hon vill inte låta trösta sig, eftersom hennes barn inte mer finns till.”
Att förlora sina barn borde vara något av det mest smärtsamma någon kan uppleva här i tiden. De flesta har nog tillräckligt med empatisk förmåga till att, i någon mån, kunna föreställa sig något av den smärta det innebär.
Trots att Rakel förlorat sina barn säger Herren till henne:
”Hör upp med din klagan, gråt inte mer! Du ska få lön för din möda, säger Herren, de ska alla återvända från fiendeland. Det finns hopp för din framtid, säger Herren, dina barn skall vända hem till sitt land.”
Löftet om att det finns hopp och att barnen ska vända hem till sitt land gäller Rakels barn. Denna jordiska mor som högljutt ropar ut sin smärta, men hennes barn är också Israeliter och Guds älskade barn som på grund av sin otro och olydnad blivit fångar i fiendeland. Löftet om den kommande räddningen är ett ord till den sörjande Rakel och samtidigt något som verkligen engagerar den himmelske Fadern. Sorgen och smärtan över barnen är något som Rakel delar med vår himmelske Fader. Rakel sörjer sina barn, och Fadern sörjer över alla människor som i sin otro lever utanför Guds rike.
Människan är ju skapad till att leva i nära gemenskap med Gud men fick på grund av synden och otron förvisas ut ur paradiset och ut i fiendeland till ett hårt och mödosamt liv.
Rakels rop från Rama säger oss därför något om den nöd som Fader känner för alla de som är på väg att gå förlorade. Du kanske också har någon som du känner en liknande nöd för. Vänd dig då till din himmelske Fader i bön, ropa till honom! Ja, ett ramaskri i Rakels anda för de som är på väg att gå förlorade är något som Fadern inte bara hör, han delar också den nöden med dig.
2. Josef
Det andra jordiska exemplet som vittnar om Guds omsorg om sina barn är Josef. Trots att han inte är biologisk far till Jesus tar han till sig honom som sin egen son. När Josef beskrivs står det att han var en god och rättfärdig man.
Det är också värt att notera att Herren skickar fler änglabud till Josef än till Guds moder Maria. Ängeln kommer till Josef med bud om att ta med sig Maria och Jesus och fly till Egypten. Ängeln talar också om för Josef när det är dags att återvända till Israel och får i en dröm reda på att de ska undvika Galileen. Det är Josef som är husfader i den heliga familjen och han behandlas så av både människor och av Gud som primärt vänder sig till honom med änglabud. Josef var också den som på åttonde dagen namngav Jesus enligt ängelns befallning. Det är därför inte märkligt att Matteus utgår från Josefs släkt när Jesu släkttavla nertecknas.
Eftersom Josef tagit till sig Jesus som sin egen son fick han sonens rätt och blev därmed också arvtagare till Josef.
Josef utgör genom sitt sätt att vara och agera en bild av Faderns omsorg om oss. Vi har en god och rättfärdig Fader som dag för dag ger oss allt vad vi behöver. Det är han som vakar över våra liv och ger oss barnets fulla rätt. Han har gjort oss till sina arvtagare.
Slutsats
När Gud skapade människan var tanken att människan skulle leva i nära och öppen gemenskap med honom. Det står i Jesu släkttavla att Adam var son till Gud. På skapelsens plan är därför alla människor Guds barn men bibelns klara budskap är att alla människor har fallit i synd och därför kommer att förgås om de inte blir räddade, frälsta. Guds godhet och rättfärdighet som också präglade Guds barn, Adam och Eva, vid skapelsens gryning har förvänts till ondska och orättfärdighet. Människan har vänt sin himmelske Fader ryggen och Fadern kan därför inte låta dem ärva Guds rike. Rakels nöd över sina barn var alltså högst välbekant för vår himmelske Fader. Men Gud hade en frälsningsplan såväl för Rakels barn som för alla människor: ”Det finns hopp för din framtid.”
Det var därför som Gud sände sin Son när tiden var inne. Han skulle friköpa oss genom döden på korset och ge alla som tror på honom söners rätt. Vi skulle åter träda in i Guds heliga familj och kunna ropa Abba Fader! Vår himmelske Faders godhet och rättfärdighet skulle åter bli vår och vi skulle få arvsrätt, rätten att en dag ”ta i besittning det rike som stått färdigt åt er [oss] sedan världens begynnelse.”
Så kan dagens texter peka på frälsningen i Jesus och samtidigt genom Rakels ramaskri och Josefs godhet och rättfärdighet peka på Guds omsorg och vilja med människan, och dig.
”Det finns hopp för din framtid!”