Vi ska lägga märke till att Jesus kom till Kana och gjorde sitt första tecken på den tredje dagen, sedan han kallat Natanael. Det hade gått drygt 40 dagar sedan Johannes hade döpt honom. Så började han sin offentliga gärning. Det första han gjorde var att han kallade sina första lärjungar, däribland Natanael. Därefter ägde bröllopet i Kana rum, där han förvandlade vatten till vin. Han gjorde det som endast Gud kunde göra och så uppenbarade han sin härlighet eller han epifaniade sin härlighet. Därav namnet på den tid vi befinner oss i kyrkoåret – Epifania. Och lärjungarna trodde. Ja, Jesus förvandlade vatten till vin. Det gör han faktiskt hela tiden, för han har kontroll över skeendet i naturen. Luther skriver: ”Dessa stora undergärningar ha råkat i förakt, därför att de är så vanliga. Ty att kornet växer och att arterna uppehållas är lika stort som att bröden i öknen mångfaldigades.” Vi tar det liksom för givet.
Men, i själva verket är allt ett under, hela skapelsen och allt som sker där, inte minst människan, du och jag. ”Gud skall ge dig av himlens dagg och av jordens fruktbarhet, säd och vin i riklig mängd. Ät därför ditt bröd med glädje och drick ditt vin med glatt hjärta.” Men det som skedde i Kana gick så oerhört snabbt. Och han visar än mer tydligt att han är Gud. Han ger av sina gåvor, han som skapat allt. Han ger till dem som överhuvudtaget inte förtjänar det, som säkerligen kommer att missbruka det och som inte har förmågan att uppskatta det. Men sådan är han, Herren Jesus. Så god är han. Och det skedde alltså på den tredje dagen.
I Gamla testamentet läser vi om när Herren gav Mose lagen på Sinai berg, och där visade Gud sin härlighet. Även det skedde på den tredje dagen, 2 Mos 19:16: ”På tredje dagen, när det hade blivit morgon, började det dundra och blixtra. Ett tjockt moln lade sig över berget och ett mycket starkt basunljud hördes. Allt folket i lägret bävade.” Om vi går ännu längre tillbaka, till Abraham. Där läser vi om händelsen när han skulle offra sin son Isak. Även där talas det om den tredje dagen, 1 Mos 22:4: ”På tredje dagen lyfte Abraham blicken och fick se platsen på avstånd.”
Det är ingen slump att Johannes i dagens evangelium talar om den tredje dagen. Den tredje dagen pekar alltså tillbaka till dessa händelser i Gamla testamentet, men framförallt pekar den fram till Jesu egen död och uppståndelse. Vi bekänner: ”På tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda.”
Herren Jesus visar här i Kana sin härlighet, såsom han gjorde på Sinai berg. Han pekar fram emot korset och uppståndelsen då han fullkomligt visar sin härlighet. Herren Jesus pekar på Abraham som skulle offra sin son Isak, men istället är det han som ska bli offrad på Golgata kors. Och på tredje dagen skulle han uppstå.
Redan här i början av sin gärning pekar han alltså fram emot sitt eget offer och uppståndelse. Vi ser det även i det han säger till sin mor: ”Min stund har inte kommit än.” Han ville förvandla vatten till vin, när hans tid var inne. Men det handlade ännu mer om det som skulle ske långt senare. Jesus var på väg mot korset, som var slutmålet för hans vandring här på jorden. I samband med att han undervisade på tempelplatsen, ville de religiösa gripa honom. Men ingen gjorde det, eftersom hans stund ännu inte hade kommit. Jesus säger senare: ”Stunden har kommit när Människosonen ska förhärligas … Nu är min själ i ångest. Vad ska jag säga? Far, fräls mig från denna stund? Nej, det är för denna stund jag har kommit. Far, förhärliga ditt namn.” Hans stund hade kommit, då han skulle utföra det verk som han var satt till att göra, att bli Guds lamm som borttager världens synder. Han stund kom tre år efter detta under i Kana. Då blev han förrådd, då blev han gripen, då blev han slagen, och då blev han till slut upphängd på ett kors och dog. Samme man som förvandlade vatten till vin fick såsom en brottsling dö hängande på ett kors, han som inte hade gjort något ont, han som var helt igenom god.
Varför? Han gjorde det i ditt ställe. Han blev din ställföreträdare. Syndare, det är du och jag, även idag. Johannes ropade ut till folket att de skulle omvända sig. Detta budskap gäller även dig och mig. Vi behöver ständigt omvända oss, inte bara en gång, utan ständigt, för vi är och förblir syndare så länge vårt hjärta slår. Vi kommer alla dö en gång, just för att vi är syndare. I Fader vår heter det: ”Förlåt oss våra skulder.” Men nu är ”Herren nådig och barmhärtig, sen till vrede och stor i nåd”. Johannes döparen pekade på Jesus och sa: ”Se Guds lamm som borttar världens synder.”
Det gäller dina och det gäller mina. Där på korset borttar han all världens synd, från Adam och framåt. Och då han säger: ”Det är fullbordat.” Då var allt fullbordat. Han välkomnar oss och förklarar oss heliga, obefläckade och goda. ”I honom är vi friköpta genom hans blod och har fått förlåtelse för våra synder.” Så frälste han oss på grund av sin barmhärtighet, Ja, han frälste oss genom ett bad till ny födelse i den helige Ande.
Hans mor, Jungfru Maria, nämns endast två gånger i Johannesevangeliet, dels här vid bröllopet i Kana, dels vid foten av hans kors. Att det just handlade om vin vid bröllopet pekar också fram mot korset. Vinet är en bild av Jesu blod, som rann ner från korset. ”Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd.” Vi märker mer och mer att denna händelse i Kana pekar fram mot Golgata kors och Golgata grav.
Aposteln Johannes inledde sitt evangelium med bröllopsmåltiden i Kana. Han avslutar Uppenbarelseboken med: ”Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid.” Från ett bröllop där det uppstod problem, vilket också liknar det kristna livet, till det fullkomliga lammets bröllopsmåltid. Från bröllopet i Kana som var fullt av syndare, till det fullkomliga bröllopsmåltiden i himmelen.
Här i denna tiden ser allt att gå bakåt för Kristi kyrka. Djävulen har framsteg. Många lämnar tron. Vi kristna lider, för vi går samma väg som vår mästare. Men samtidigt, mitt i lidandet kommer Herren med glädje, fest och den helige Ande. Herren har gett oss en speciell festmåltid i sin Kyrka, nattvarden, som är en försmak av lammets bröllopsmåltid, där han kommer och ger sin kropp och sitt blod till syndernas förlåtelse. Profeten Jesaja skriver: ”HERREN Sebaot skall på detta berg göra en festmåltid för alla folk, en festmåltid med utsökta rätter och gamla viner, ja, med bästa vin, väl klarat.”
På den tredje dagen, kom Herren till bröllopet och visade sitt första tecken. Vi bekänner: Korsfäst, död och begraven … På tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda.