Låt oss slå följe med Jesus ut till Jordan, för att se vem han är, för att förstå vidden av hans uppdrag och därmed vad han har att ge som gåva till oss.
Låt oss gå till Jordan!
I. Där möter vi dödens överman.
Jesus stiger ner i Jordans vatten. Hans kropp sänks ner i vattnet. Detta nedstigande visar vad Sonens människoblivande innebar. Sonen – den evige – avstod från den himmelska härligheten, utblottade sig och blev människa som vi. Han som är den Helige och Evige steg ner i vår tillvaro. Livets Herre kom till en dödsmärkt värld.
När vi ser Jesus gå ner i Jordans vatten, är det en föraning om vad som kommer att ske längre fram. Jesus kommer att gå till Jerusalem, han kommer att beträda lidandets väg i lydnad för den himmelske Faderns vilja. Han kommer att bära fram sig själv som ett offer på korset. Han kommer att dö. Detta ligger inneslutet i den profetiska handling som dopet i Jordan utgör.
Det är dödens flod som Jesus stiger ner i. Floden Jordan var för Israels folk gränsen mellan ökenvandringen och det utlovade landet. När folket under Josuas ledning gick över floden var slaveriet i Egypten och ökentillvaron definitivt slut. Framför låg löftets land. Jordans flod har av denna anledning blivit sinnebilden för döden – gränsen mellan det jordiska livet och löftets land, himlen.
Vi lever i en dödsmärkt värld. Det enda vi med säkerhet kan säga om vår framtid är att vi en dag ska dö, om inte Jesus hinner komma tillbaka. Vi möter motgångar, erfar lidande, kan känna oro och ångest. Jordans vatten är dödens flod. En kristen människa är på inget sätt undantagen från att känna oro och ångest eller till och med dödsångest.
Men en kristen människa har ändå något andra inte har – en vetskap om att Jesus är dödens överman. När vi nalkas vårt Jordan, vet vi att Jesus är där. Han vill möta oss där. Han vill ge oss sin kraft när vi kommer dit. När vi kommer till vårt Jordan möter vi dödens överman.
II. Där möter vi honom som uppfyllt all rättfärdighet.
”Det är jag som behöver döpas av dig, och nu kommer du till mig.” Johannes invändning är i sak helt riktig. Dopet som Johannes förrättade var ett omvändelsedop. Genom att låta sig döpas av Johannes bekände människan sin synd och markerade att hon ville gå in i en väntan på Herrens Messias. Detta behövde ju inte Jesus göra, han hade ingen synd att bekänna. ”Det är jag som behöver döpas av dig, och nu kommer du till mig.”
”Låt det ske. Det är så vi ska uppfylla allt som hör till rättfärdigheten.”
Så lyder Jesu svar till Johannes. Han kom för att uppfylla allt som hör till rättfärdigheten. Det var nödvändigt. För med människans avfall från Gud drogs orättfärdighet, synd, ondska och död in i Guds skapelse. Så hade Gud inte tänkt det men så blev det och vi människor är fast i detta – orättfärdighet, synd, ondska och död.
In i denna värld kom Den Rättfärdige. Han blev en av oss, lika oss i allt med undantaget av synden. Den Rättfärdige kom för att besegra och göra slut på orättfärdigheten, synden, ondskan och döden. ”Låt det ske. Det är så vi ska uppfylla allt som hör till rättfärdigheten.” Hur skedde det? Jo, genom att han tog det som var vårt på sig och dog för det. Han som inte visste vad synd var, gjordes till synd. Den Rättfärdige sonade den orättfärdiges skuld.
Därför ska vi gå till Jordan. Där möter vi honom som uppfyllt all rättfärdighet. Han gjorde det för oss. Nu finns det som han vunnit och det ligger och väntar på att vi ska ta emot det och leva av det.
III. Där får vi ta emot det nya livet.
Vid Jordan hände något märkligt. När Jesus steg upp ur vattnet öppnades himlen, och Guds Ande sänktes över honom som en duva och Faderns röst hördes: ”Detta är min älskade Son.”
Jordans vatten hör samman med vattnet som övertäckte djupen i skapelsens morgon. Anden svävade över vattnet, står det, och på Guds ords befallning steg skapelsen upp ur vattnet. Upp ur vattnet steg livet fram.
Vid Jordans vatten ljuder Faderns röst, Anden sänker sig över Jesus. I vattnet ser vi Jesus – Ordet som blev kött. Här uppenbaras Den heliga Treenigheten. Upp ur vattnet stiger den nya skapelsen fram i Jesu person. Gud skapar på nytt, för den gamla skapelsen hamnade i dödens och Den Ondes våld.
Upp ur Jordan stiger den nya skapelsen fram. När vi döptes förenades vi med Jesus. Hans rikedom blev vår. Och i tron på honom lever vi den nya skapelsens liv redan här.
Det såg inte mycket ut för världen, när vi döptes. Guds Ord beledsagat med tre ösningar vatten. Men det är detta som förenat oss med Herren och Frälsaren. Mer iögonfallande är däremot våra tillkortakommanden, vår synd och skuld. Ordrik är vår syndabekännelse. Alla dessa ord blir utstrukna av detta enkla: För Jesu skull är du förlåten.
Nu får vi fästa blicken på Jesus. Han som stiger upp ur Jordans vatten har uppfyllt allt som hör till rättfärdigheten. Inte för sin egen skull utan för vår.
Denna rättfärdighet får vi nu ta emot, leva i och leva av. Det är nåd given av Herren. Den skuldbörda som vi bär på har Jesus lyft av. Över oss låter han istället Anden falla. Så kan vi upprätta följa honom som steg upp ur Jordans vatten till nytt liv, i hans kraft, till hans ära.