Septuagesima. 2021

Skriven av: Karl-Erik Tjäder
Publicerad: 21 januari, 2021

Först av allt uppmanar jag till bön och åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor, för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan föra ett lugnt och stilla liv på allt sätt gudfruktigt och värdigt. Sådant är rätt och behagar Gud, vår Frälsare, som vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen.

(1 Tim 2:1-4)

Kallelsen

Jesus talar i söndagens Evangelium enligt Matt 20:1-16 om kallelsen till tjänst i Herrens vingård och om vingårdsarbetarens lön. Liknelsen handlar förstås om Guds kallelse till alla människor att bli hans tjänare, och också om människans tröghet till att förstå och hörsamma denna kallelse.

Mycket i liknelsen verkar bekant på många sätt. Visst går det trögt i vår tid att vinna arbetare till Herrens vingård. Det är så mycket i världen som hindrar och skymmer Guds tilltal till människor av idag. Många lever så intensivt mitt i denna världens stress och buller och stoj att de inte kan höra Guds kallande röst. Det enda viktiga för många är att vinna så mycket av denna världen dyrbarheter som möjligt, pengar, ära och makt. Många är helt likgiltiga för Guds ord och hans uppmaning att söka honom medan han låter sig finnas, att åkalla honom medan han är nära. Alla människor får nog höra Guds kallande röst någon gång i livet, men Guds fiende djävulen gör allt för att man inte ska förstå och inte heller vill förstå att den gäller just dem.

Vi ser i Jesu liknelse att kallelsen från Gud att bli hans tjänare kan komma under vilken tid som helst under dagen, det vill säga i livet, till och med i ”den elfte timmen”, alldeles innan dagens slut. Och det fantastiska är att lönen, mot allt förnuft, är den samma för dem som började sin tjänst sent under dagen som för dem som har arbetat hela dagen, från tidig morgon. Orättvist? Javisst! Efter vårt sätt att se. Men här är det inte fråga om vårt eget begränsade förnuft eller om världsliga förordningar och föreskrifter, utan om Guds barmhärtighet och kärlek till oss människor. Egoismen och avundsamheten i oss gör att vi kan protestera när någon i vår omgivning får någonting mer än vi själva, även om vi inte själva skulle förlora någonting på det.

Tjänandet

Ingen av oss är starkare i vår tro än att vi ständigt får pröva oss själva om vi är dugliga och rätta Herrens tjänare. Vi har kanske byggt vår tro på våra egna gärningar och på vår egen duktighet. Vi har inte förstått att om vi får vår lön så är det helt och hållet av Guds nåd och goda vilja. Ingenting annat. Om vi missunnar en medmänniska som kommit till tro på Gud och Frälsaren Jesus Kristus ”i elfte timmen” samma lön som vi själva anser oss ha förtjänat, då är det alldeles uppenbart att vi inte har den rätta tron och den rätta kärleken i hjärtat. Vi har inte förstått Guds gränslösa kärlek till oss, och inte heller att allt gott som vi får är en gåva av Gud, helt utan vår egen förtjänst. Att allt är av nåd. Nog har vi alla orsak att ofta vända oss till Gud och be med Psaltarens ord: ”Utrannsaka mig, Gud och känn mitt hjärta, pröva mig och känn mina tankar. Se till om jag är på en olycksväg och led mig på den eviga vägen.” (Ps 139:23-24)

Vi människor är så olika varandra. Vi har alla våra egna personliga gåvor och vårt eget sätt att sköta vår tjänst i Herrens vingård. Och alla gåvor har en sak gemensamt: Vi har inte tagit dem till oss själva någonstans ifrån. De är givna av Gud, som är alla goda gåvors givare. Honom har vi att tacka för allt.

Lönen

Om vi har tjänat Herren av hela vårt hjärta en lång eller kort tid i livet, då har vi att vänta samma lön. ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde son, för att den som tror på Honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” (Joh 3:16) Detta är löftet från Gud till oss. Just i orden ”var och en som tror” ligger en stor jämlikhet och rättvisa mellan alla människor i fråga om vilken lön en rätt arbetare i Herrens vingård skall ha.

Vilken lycka att det är så! Vilken tröst för alla dem som av olika orsaker inte har hörsammat Guds kallelse förrän sent i livet, i livets afton. Lönen är densamma: Guds frid och välsignelse här i livet och efter det, när arbetsdagen är slut, evig vila och salighet hemma hos Gud.

”Många är kallade, men få är utvalda.” (Matt 22:14) Vem kan bli utvald? Jo, den som är så liten i sig själv och så fattig i anden att hon måste ropa till Gud och be om nåd och barmhärtighet. Den som genom Guds ords predikan får kallelsen till tjänst i Herrens vingård och hörsammar den, hon kan räkna sig till skaran av utvalda när hon av hela sitt hjärta kan och vill tacka Gud för löftet att hon av nåd får tro sina synder, fel och brister vara förlåtna i Jesu, vår Frälsares, namn och blod.

Amen.