I evangelietexten får vi höra vad som sker precis efter att Jesus har blivit döpt av Johannes i Jordan. Direkt efter att Fadern uppenbarade sin röst från himlen och sade ”Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje” (Matt 3:17), leds Jesus av Anden ut i öknen för att frestas av djävulen. Och såsom vid syndafallet går djävulen till direkt attack på Faderns ord. Det är det som djävulen använder till att fresta Sonen med.
I denna betraktelse ska vi höra om ramarna runt det som händer, vad det innebär att Jesus frestades i öknen. För Jesu agerande under frestelserna är inte bara en hjälp för oss när vi frestas – det är det också – men Jesus står här som representant för hela mänskligheten i alla tider, och kämpar en tvekamp. Det är på samma sätt som med David och Goliat, som ju är en förebild till Jesu seger för vår skuld. Då var det så att om Goliat hade vunnit, ville filistéerna segrat över Israel som hade blivit deras slavar. Tvärt om, om David vann, kom det motsatta att ske.
Så är det även med Jesus gentemot djävulen. Det är hela världens eviga liv som står på spel. Hela Israels öde i Gamla testamentet berodde på hur det gick med David, och hela det Nya Israels öde beror på hur det gick med Jesus. Jesus återlever Israels historia och representerar Israel såsom hela folket reducerat till en person.
Detta ser vi till exempel genom att han döps av Johannes för folkets skull, för att ”uppfylla all rättfärdighet”. Och såsom Israel döptes i Röda havet och leddes ut i öknen i 40 år, så döptes Jesus i Jordan och leddes ut i öknen i 40 dygn. Israels synd förde folket vill, medan Jesu syndfrihet hjälper Israel till rätta.
Om Jesus därför hade fallit i frestelsen, så kunde han inte uppfylla all rättfärdighet. För då hade han inte själv varit rättfärdig och syndfri och hade inte heller kunna skänka sin rättfärdighet till andra.
Utan då hade Jesus själv behövt en frälsare, och alla människor hade varit ”utan hopp och utan Gud i världen” (Ef 2,12). För bara såsom syndfri och rättfärdig, kunne Jesus uppfylla lagen i vårt ställe, vi som likt Adam har fallit och dött bort från Gud. Ja, hade Jesus syndat, så hade hela kristendomen varit meningslös. För då hade inte Jesus såsom segrare över döden kunnat uppstå, och som Paulus säger det i 1 Kor 15, ”om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro meningslös”. Ja, då vore vi ”ännu kvar i våra synder. Och då vore vi de mest beklagansvärda av alla människor”.
Jesu frestelse betingar alltså hela frälsningsverket, och är en helt central del av det. Därför var det Guds vilja att Jesus skulle genom detta, och därför förde han honom själv ut i öknen för att frestas av djävulen. För Gud ville att Jesus, såsom episteltexten talar om, skulle ”bli frestad i allt liksom vi, dock utan synd”. Bara då kunde han ha medlidande med våra svagheter, och kunde skänka oss barmhärtighet och nåd till hjälp i rättan tid, och öppnad sin nåds tron för oss syndare.
Detta är fullbordat, eftersom Jesus redan har blivit frestat i allt liksom vi, dock utan synd. Därför har vi en vi kan gå till med alla våra syndafall. Oavsett vad vi har frestats till och fallit i, så kan vi med frimodighet bekänna det för honom och veta att han själv blev frestat med samma sak. Dock stod han pall i frestelsen och kan därför förlåta oss även den synden som vi tror vi är ensamma med.
När du därför plågas av ditt svåraste syndafall, just den blodröda synden som du mest av allt hade önskat du inte begick. Den som du påminns av när du försöker vila i Kristi rättfärdighet. Kom då ihåg att du har en överstepräst som inte glömde den när han bekände din synd över sig själv som ditt syndoffer.
Han vet hur olydig du var när du begick den synden, men han vet också hur Hans egen Helige Ande driver dig att söka förlåtelse och omvändelse ifrån den, genom att fly till Guds ords löften, till Jesus själv. För Jesus stod pall just i din frestelse, han segrade över din motståndare. Han gick så helt och fullt in i din nöd att allt du någon gång har frestats med, frestade honom. Dock utan synd. Detta är det fantastiska ordet. ”Utan synd.”
Han vann seger utan att mottaga ett enda sårande slag av fienden. Utan han segrade genom att låta sig drabbas av ditt syndafall, din otro och din ondska. Och det är det som korsets blod, nattvardens blod, innehåller. Det är inte det ondas seger, utan det är ställföreträdaren som i ditt ställe, i Israels ställe, drabbades av din syndaskuld.
Du som är i Kristus, är därför Kristi segerbyte. Han vann dig åt sig, genom att utstå allt det svåra som vi inte ens kan fatta. Ja, vem kan fatta hur svår den pina är som helvetets straff innebär? Jesus förstår det därför han utstod den för dig.
Därför har vi en överstepräst som inte förvånas av dina synder, hur scharlakansröda de än må vara. Han blir nog besviken när du syndare emot honom, men förvånad blir han inte.
Utan hans löften till oss om frikännande, om nåd och frid, om liv och härlighet för evig tid. De har han givit oss fullt medvetande om det som du och jag har brutit emot honom. Detta är vad hans frestelser i dag vill visa oss, att det var i vårt ställe han stod pall.
I den första frestelsen står han emot all frestelse att söka och förtrösta på sitt eget istället för på Guds ord. I den andra frestelsen står han emot all frestelse att missbruka Herrens ord till att fresta Herren Gud med, och att söka yttre beröm och härlighet.
I den sista frestelse står han emot den frestelse som all världens härlighet, rikedom, makt och inflytande, kort sagt all egenkärlek och ära, bländar oss med.
Allt detta gjorde han för din skull. Det vill säga att du som är i Kristus genom dopet och tron. Du har i Guds ögon stått i frestelsen emot allt detta. Du står rättfärdigt som en som inte har förtröstat på dig själv, som en som inte har frestat Herren din Gud, och som en som har gett avkall på all världens härlighet för att följa Guds ord.
På domens dag, när böcker ska öppnas, då är skuldebrevet tomt för den som är i Kristus. Det finns inte, för det är naglat till korset. Kristus är vårt skuldebrev, som blev betald.
Detta är huvudpoängen med Jesu frestelser. Att han segrade i vårt ställe. ”Han har klätt av väldena och makterna och förevisat dem offentligt, när han på korset triumferade över dem.” (Kol 2:15) Och när han sade, det är fullbordat och utandades. Då var det fullbordat. Därför kunde han uppväckas ”för vår rättfärdiggörelses skull”. Den Helige och Rättfärdige Gud, kunde genom detta fullbordade verk låta sitt ansikte lysa över oss och vara oss nådig, vända sitt ansikte till oss och giva oss frid. Gud vare lov och tack för det. Amen.