När morgonen kom, stod Jesus på stranden.
Så läser vi i dagens evangelium om den uppståndne Frälsaren. Han blev igenkänd av lärjungarna, när han talade med dem och hjälpte dem efter en natt med förgäves fiske. Han vill låta natt bli till morgon även i det andliga livet.
Jesus vill göra sig känd under vårt vardagsarbete. Flera av Jesu lärjungar var fiskare. Under natten hade de inte fått någon fångst, och Jesus frågade dem: ”Mina barn har ni ingen fisk?” Han bryr sig om hur människor har det i deras jordiska arbete och tänker på deras uppehälle. Ännu mer tänker han på deras andliga och eviga väl och vill få dem att tänka på sin frälsning. Arbetet är till nytta för både kropp och själ. Men han kan använda jordiska motgångar, för att få människor att inte bara tänka på det dagliga brödet och bara leva för det synliga och förgängliga. Han vill göra sig känd som den uppståndne, som har livets bröd att ge. Det var natt och mörker hos lärjungarna, när inte fick någon fångst, men natten blev vänd i ljus, då de fick möta den uppståndne. Han har arbetat mest av alla för oss, när han kom i världen för att lida för vår synd. Den uppståndnes sår efter spikarna, visar vad han gjort för oss, för att vi skulle bli förlåtna och frälsta.
Jesus blir känd, när vi lyder hans ord. Jesus sa till lärjungarna: ”Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så får ni.” När de gjorde som han sa, fick de mycket fisk. De kunde ju tänkt, att det inte var till någon nytta att lägga ut nätet igen. Men lydnaden för Jesu ord blev till välsignelse. Lärjungen Johannes fick då öppna ögon för vem som stod på stranden och sa: ”Det är Herren.” Om man inte tar vara på Guds Ord och inte hör eller läser det, så får man inget. Då blir Jesus okänd, och man stannar kvar i andligt mörker och blindhet. Men att lägga ut på Guds Ords djup, blir till andlig fångst. Det kan tidvis se ut, som om man inget får. Men natten ska bli till morgon, då den uppståndne gör sig känd i sitt Ord.
Jesus blir känd, när vi söker förlåtelse. När Petrus hörde, att det var Herren, som stod på stranden, skyndade han mot land. Han var ivrig att möta sin Frälsare. Genom den stora fångsten och genom att Jesus stod på stranden, fick Petrus se, att Jesus inte övergett honom. Han hade ju förnekat Jesus tre gånger och sörjde över dessa synder. Att oroas och ångra sin synd är ett gott tecken, ty oförlåten synd skiljer oss från Gud. Man ska inte slå bort sådana bekymmer, utan komma till Jesus med dem. Ångerns natt blir till morgon, när den uppståndne Frälsaren blir känd som den, som står med öppna armar för att ta emot och förlåta. Alla synder har lagts på honom. Vad som än vill anklaga, och hur mycket själafienden än vill anfäkta en människa och säga att hennes synd inte kan förlåtas, så ska hon bara lyssna till Jesu löfte om nåd. Han sänker synden i glömskans hav. ”Genom hans sår är vi helade.”
Jesus gör sig känd under människofisket i Guds rike. Jesus hade sagt till lärjungarna, att han skulle göra dem till människofiskare. Han har själv knutit samman ett fisknät med Guds Ords eviga sanningar. Budskapet om synd och nåd, dom och frälsning, är ett nät, som aldrig blir utnött eller föråldrat. Nätet hade ju inte gått sönder, fastän fiskarna var så många och stora. Vi kan inte finna ut ett bättre redskap. Jesus har användning för alla lärjungar för att göra sig känd, trots deras skröplighet. Och han har instiftat predikoämbetet i sin församling, för att Guds Ord och sakramenten ska bli förvaltade. Det kan bli natt och mörker i det arbetet, när det ser ut som om det var förgäves och utan fångst. Men då ska de på nytt lägga ut nätet. Då blir Jesus igenkänd som den, som svarar för fångsten. Han uppmuntrar genom att trösta och försäkra, att människofisket inte är förgäves. I varje tid förmår Guds Ord dra människor in i Guds rike och föra dem till den himmelska stranden.
Jesus gör sig känd på himmelens strand. Lärjungarna förstod, att det var Jesus, som stod på stranden. Han sa: ”Kom och ät.” På evighetens strand dukar han upp den himmelska måltiden. De saliga ska aldrig hungra eller törsta. Det är ingen främling de möter. De har lärt känna honom som den uppståndne i hans Ord, bönen och nattvarden. Där ger han dem, vad de behöver, för att nå fram till himmelens strand. Han vill, att de ska vara, där han är. Han drar dem till sig. Därför ska de se på honom och leva av hans nåd under nätter och dagar, i arbete och vila, i glädje och prövningar, när de känner synden i hjärtat och frestelser möter. För Jesu skull får de i döden komma under den sol, som aldrig går ner.
Så somnar jag glad i ditt heliga namn
Du vakar tills dag sig tänder.
När morgon upprinner, då är jag i hamn,
jag skådar mitt hemlands stränder
Och griper med outsäglig fröjd
De genomborrade händer.
(Sv.ps. 624:7)