Rubriken ovan är tänkt att sätta fingret på en viktig och angelägen fråga i vår tid. Detta gäller oavsett om man läser rubriken just som en fråga eller i form av en upplysning. Först kan sägas att frågan är berättigad. Det är nämligen långt ifrån självklart för alla vad Svenska kyrkan sysslar med eller har som grundläggande uppgift. Om man skulle gå ut i valfri svensk stad och fråga människor om detta, skulle svaren antagligen bli ganska skiftande. Några skulle säga att Svenska kyrkan arbetar med att hjälpa utsatta människor ekonomiskt och socialt, som en slags diakonal socialtjänst. Andra skulle säga att kyrkan mest tycks ägna sig åt politiska frågor och det som för tillfället är politiskt korrekt, likt en politisk megafon. Ytterligare andra lyfter fram kyrkans många aktiviteter för barn och unga, medan någon möjligen skulle tänka på kyrkans uppgift i form av gudstjänstfirande på söndagen. Detta inte sagt utifrån någon aktuell studie, utan endast genom mina egna erfarenheter de senaste åren. I kyrkoordningen framgår dock vad som skall vara den grundläggande uppgiften. I den andra avdelningens inledning går detta att läsa. Men först står något som är värt att lägga märke till: ”Denna [församlingen] (min kursivering) är den primära enheten inom kyrkan”. Det är alltså inte Kyrkokansliet i Uppsala, kyrkomötet eller stiftsnivån, som det utåt sett tycks vara, utan den lokala församlingen som är Svenska kyrkans främsta enhet. När detta är klarlagt beskrivs uppgiften:
”Församlingens grundläggande uppgift är att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. Syftet är att människor skall komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas. Allt annat som församlingen utför är stöd för och en konsekvens av denna grundläggande uppgift.”
Genom dessa ord framgår vad som är Svenska kyrkans grundläggande uppgift. Den är alltså fastslagen och nedskriven i kyrkoordningen. Men den är också förpliktigande. För Svenska kyrkan, alla dess medarbetare och medlemmar skulle detta vara riktningsgivaren och grunden för allt arbete som bedrivs. Men lika mycket skulle det sista stycket bli till självrannsakan och påminnelse: ”Allt annat som församlingen utför är stöd för och en konsekvens av denna grundläggande uppgift”. Då behöver frågan ställas: Är det så också i praktiken eller har det blivit andra uppgifter och sysslor som har prioriterats och till och med, på allt fler håll, tagit överhanden från den grundläggande uppgiften?
Den som följer den kyrkliga debatten i Kyrkans Tidning har kunnat läsa om hur dess opinionschef Jonas Eek i flera nummer under 2021 har lyft frågorna om kyrkans uppdrag och gudstjänst. (I viss mån med anledning av Coronapandemin) I nr 12/2021 skriver han i en Ledare: ”Förpappringen riskerar uppdraget” och menar med detta att det ökande pappersarbetet och antalet policydokument gör att kyrkan riskerar att svika sitt egentliga uppdrag. Här hänvisas också till kyrkoherden i Hägersten, Christoffer Wilson, som i samma tidning menar att ”certifieringsivern kan vittna om en ´kyrka med dåligt självförtroende i huvuduppdraget´”. I nr 6 2021 skriver Eek att detta huvuduppdrag är detsamma varje år: ”Att vara sänd ut i världen med evangeliet om Jesus Kristus – en mission som tar sig tre uttryck: att fira gudstjänst, bedriva undervisning och utöva diakoni”.
Det är glädjande och mycket viktigt att frågan om Svenska kyrkans grundläggande uppgift nu förs fram från flera håll. Mycket annat riskerar ju att komma i centrum, när det istället ska vara kyrkans tro, lära och liv som står i centrum genom att kyrkans rätte Herre, Frälsaren Jesus Kristus, förkunnas och räcks till människor. Men för att denna grundläggande uppgift ska bli möjlig behövs att varje lokal församling tillåts och vill ”fira gudstjänst, bedriva undervisning, samt utöva diakoni och mission”. Alla dessa delar är bibliskt grundade och väl förankrade i Skriften. Dessa fyra saker får inte bara bli skrivbordsprodukter avskilda från verkligheten, som sätts in i kontorspärmar. Budskapet behöver omsättas i praktiken – och det gäller minst lika mycket i dessa tider av pandemi och nöd.
Gudstjänsterna behöver fyllas av Guds Ords predikan, kristna böner och gedigna psalmer. Ordet behöver förkunnas rent och klart för människor i alla åldrar och dopet och nattvardens sakrament behöver förvaltas enligt sin instiftelse. Det som ska undervisas är Kyrkans tro, bekännelse och lära. Likaså behöver diakonin ha Jesus som sin förebild i barmhärtighet och missionen behöver ha Jesus som den ende Frälsaren för sina ögon. När det blir så kan också syftet med den grundläggande uppgiften förverkligas. Genom att Guds Ord förkunnas och kommer i svang kan människor komma till tro och leva i denna tro. Då skapas och fördjupas den kristna gemenskapen lika säkert som att Guds rike utbreder sig. När då skapelsen återupprättas genom detta, är det något som vi får glädjas över och tacka och lova Herren för. Men det som också skulle läggas till är att det inte är denna världens upprättelse som är det primära målet för Svenska kyrkans uppdrag, utan den kommande.
Det allra viktigaste målet för Svenska kyrkan står dessvärre inte med i detta sammanhang. Det är det som har med evighetsperspektivet att göra – att människor ska få komma till tro på Jesus och därmed få del av syndernas förlåtelse, evigt liv och salighet. Den eviga frälsningen i Kristus är det mål som den grundläggande uppgiften skulle mynna ut i.
I ljuset av detta skulle Svenska kyrkans gudstjänst, undervisning, diakoni och mission sättas. Må vi därför bedja om att detta grundläggande arbete får bli till välsignelse, frälsning och till en god skörd för den himmelska och fullkomliga gudstjänsten en gång i Guds rike.