”När vetenskapen framlägger alltmera ofrånkomliga bevis på att en utveckling har skett från livsform till livsform, så finns det ingen anledning för en kristen att bestrida det. Han vet att det i så fall var på det viset som Gud gick till väga. Det var ju enligt skapelseberättelsen Guds verk att jorden frambringade >>grönska, fröbärande örter och träd.<< Det var Gud som skapade >>hela det stim av levande varelser, som vattnet vimlar av, efter deras arter.<< Om dessa arter framträdde fullbildade med ens – såsom man förr trodde – eller genom en serie förvandlingar i arvsmassan – såsom man nu anser sig ha skäl att antaga – det kan vara likgiltigt för tron. Motsatsen till otron ligger åter i detta, att en kristen är övertygad, att Guds tanke och Guds vilja stod bakom hela denna utveckling.” (S. 50-51, Bo Giertz, Trons ABC, Verbum 1971)
En naturvetenskaplig teori kanske kan beskrivas som ett abstrakt modellbygge för tanken i vilken konkreta exempel i den yttre verkligheten sedan kan infogas på ett elegant och passande sätt. Isaac Newton formulerade en abstrakt modell kallad gravitationen som förutsade hur äpplet faller till marken och hur himlakropparna roterar kring solen med slående träffsäkerhet.
Men universums himlakroppar lyder inte Newtons gravitationsmodell på ett fullständigt sätt, och detta problem sysselsatte Albert Einstein, som intuitivt började framställa en relativitetsteori som sedan demonstrerades inför världen genom dess förmåga att förutsäga hur även det som kallas för ljus påverkas av gravitationen genom rumstidens krökning. Att teknologier som mobiltelefoner med internet, magnetkameror eller skiktröntgen på sjukhuset fungerar talar för att en rad naturvetenskapliga teorier kan accepteras som giltiga. Men Einsteins förmåga att föreställa sig abstrakta modeller var inte ofelbar, enligt honom själv – han tänkte sig först att universum saknade ett ursprung i begynnelsen eftersom det var evigt bestående, men omprövade sedan denna slutsats och anslöt sig till paradigmet att universum har haft en början, the big bang.
Den antika grekiska kulturen har i sitt språk formulerat de system som genom historien alltjämt har sysselsatt människor med böjelse att analysera. Vi som nu levande människor har ärvt grekiska ord till det svenska språket, ordet etymologi kommer från det grekiska språket och kan betyda ungefär ”läran om verkligheten”.
Nya testamentets författare borde ha varit bekanta med grekisk kultur eftersom de använde det grekiska språket. När jag läser Herren Jesus Ord och aposteln Paulus beskriva den här världens vishet, så tror jag att de menar något som påminner om den grekiska ’filosofi’, som ägnar sig åt att beskriva abstrakta tankemodeller utan att förstå det fördolda hjärtats lagar.
Som jag tolkar det är detta orsaken till att Guds hemlighet förblir dold för de världsligt visa och att korset är en dårskap för greken. Jag tolkar budskapet i början av Romarbrevet som en kritik av idealistisk religion som ger sken av dygd medan hjärtat omedvetet drivs av hemliga begär, köttets djävulska sinnelag.
Guds uppenbarade ord till profeterna genom den bibliska historien, från Genesis till Uppenbarelseboken, tror jag är menade att ägna hjärtats uppsåt och tankar det primära fokuset. När detta bibeltrogna budskap får fäste så följer det att profeternas budskap inte i förväg likställs med de abstrakta modeller som åtminstone den platonska filosofin, såvitt jag förstår, ansåg vara den stora angelägenheten.
I själva verket tror jag att det kristnade förnuftet, vilket tog sig i uttryck genom att Platons ”Staten” skrevs om till ”Guds stad” av Augustinus, betyder att den världsliga visdomen sätts i tjänst för Herren Jesus Kristus, vilket kan sägas vara den västerländska naturvetenskapens syfte och förklara dess framgång.
En av den moderna vetenskapens förgrundsgestalter Francis Bacon hänvisade till det ödmjuka förnuftet som skapelsens rättmätige överhuvud, som kunde lära känna skapelsen i ett kyskt och heligt äktenskap. Abstrakta spekulationer gagnar inte människan, men genom ödmjukhetens dygd skulle förnuftet kunna lägga jorden under sig och vetenskapens frukter skulle kunna användas till att tjäna medmänniskan. Enligt detta resonemang är naturvetenskapen mycket angelägen för den kristna människan. I Jesus Syraks vishet står det skrivet:
”Herren har låtit jorden alstra läkemedel,
och en klok man förkastar dem inte.
Var det inte ett trästycke som gjorde vattnet drickbart,
för att Herrens makt skulle bli känd?
Åt människorna gav han kunskap
för att bli prisad för dessa underbara gåvor.
Genom dem har han botat den sjukes plåga,
av dem blandar apotekaren till sin medicin.
Herren upphör aldrig att verka;
från honom sprider sig hälsa över jorden.”
Men oberoende av vilken naturvetenskaplig modell som människan med sitt förnuft lyckas begripa ger erfarenheten av nåderörelsen människan vilja och kraft att vända om från köttets sinnelag och följa Herren Jesus Kristus genom kännbar medgång och motgång. Djävulens lockelser förskjuter hjärtats tro mot falska drömmar, så att erfarenheten av nåderörelsen tynar bort. Men när Gud tuktar dem han älskar och falska drömmar röjs ur vägen, när vi erfar nåden som ger oss vilja och kraft att älska varandra, när vi vill det bästa för varandra, är detta kanske bevisningen som kan få världen att tro.
När disputationer om naturvetenskapliga modeller underordnas Herren Jesus Kristus samverkar allt till det bästa genom Guds verksamhet.