Den åttonde veckan efter Trefaldighet bär rubriken andlig klarsyn och det är verkligen angeläget att vi utber oss sådan i tider som dessa. Det räcker inte med världslig visdom eller sunt förnuft. Det är endast den helige Ande som kan upplysa vårt inre på ett sådant sätt att vi tänker och handlar rätt. Veckans evangelium är hämtat från Evangelium enligt Matteus 7:15-21. I vanlig ordning ger söndagens text oss bara ett avsnitt, den här gången ur Jesu undervisning på berget. Vi ska lägga märke till att Jesus inte predikar, förkunnar eller ropar på berget utan undervisar. Det heter riktigt i inledningen av undervisningen att han på rabbinskt sätt satte sig ner och undervisade dem. Följaktligen har vi här en sammanfattning av Jesu lära.
I veckans evangelium saknas de två avslutande verserna, verserna 22 och 23, där Jesus konstaterar: ”Jag känner er inte.” Det kan vara bra att ha med dem eftersom just detta att vi ”känner honom” är själva nyckeln till förståelse av vår text. Den som känner Jesus förstår vad han säger.
Den här veckan vill Jesus lära oss att hålla oss till Honom och hans apostlar. Han varnar för de falska profeterna som kommer till oss förklädda till får. Han vill inte kännas vid dem.
Falska profeter är klädda som får
Det är vanligt med profeter och profetior i Bibeln. Profetens uppgift var att tala eller hellre förmedla Guds ord till folket. Genast förstår vi vikten av rätte lärare, men också hur vi viktigt det är att höra och göra Guds ord. Av Jesu ord att döma tycks nyckeln till en rätt förståelse vara att känna Honom som Herren och Frälsaren. Det räcker inte med att se på frukten utan vi ska också smaka att Herren är god. Det finns i grund bara en som håller måttet när det gäller vittnesbörd, förkunnelse och undervisning och det är Herren Jesus själv. Vi behöver lära känna Honom så vi får del av och i bästa fall förstår hur Han tänker, talar och handlar. Det är Honom vi ska urskilja.
De falska profeterna är rovlystna. Deras utgångspunkt och motiv är i grund falska och de drar sig inte för att framstå som fromma och rättfärdiga, åtminstone i sina egna ögon. De kan säkert säga rätta och riktiga sanningar, men lika ofta kan de leda oss fel därför att de inte lärt känna Herren Jesus.
På deras frukt ska ni känna igen dem
Jesus talar om ett gott träd och ett dåligt träd. Det är Han själv som är det goda trädet och rätte lärare är, liksom alla kristtrogna, infogade som grenar i Honom. Vi får den näring vi behöver för att växa, mogna och bära frukt från Honom.
Herrens bror Jakob skriver i sitt brev om två olika livssammanhang. Han skriver, i Jak 1:18, om dem som är ”födda på nytt genom sanningens ord”, det vill säga om dem som fogats in i och lever i det goda sammanhanget och dem som inte gör det.
Vi behöver fråga oss själva i vilket sammanhang vi lever, hur vi formar vår livsstil. Och hur ska vi se eller förstå våra gärningar? Men en sådan självrannsakan förutsätter att vi är trygga i vår gemenskap med Herren Jesus och att vi förstår att den gemenskapen är orsaken till våra gärningar. Det är inte gärningarna som utgör grundvalen. De är frukten av att vi är infogade i honom.
De som gör min himmelske faders vilja
I den judiska tro och tradition Jesus och apostlarna levde med hade gärningarna central betydelse. Jesus säger att inte alla som säger: ”Herre, Herre” ska komma in i himmelriket, utan ”de som gör min himmelske faders vilja”. De tänkte att tron tar sig uttryck i gärning och att den först då får sitt fulla värde.
Jesus förklarar emellertid för sina lärjungar något närmare vad det innebär när Han säger: ”Detta är Guds verk: att ni tror på den som han har sänt.” (Joh 6:28) Här har vi vår livsuppgift; att förbli i gemenskapen med Herren Jesus. Det gör vi bäst genom att höra och göra Guds ord.
I vår lutherska tradition har vi så ofta talat om rättfärdiggörelsen genom tron allena att vi spontant reagerar när vi hör ordet gärningar. Men de gärningar vi gör, gör vi inte för att framstå som rättfärdiga utan för att vi vill bistå varandra. Dessa gärningar är inte en förtjänst. Det är snarare en plikt att handla i enlighet med den tro som Gud har skänkt oss. Till saken hör också att det hjälper oss att hålla fast vid tron.
Ära vare Fadern, Sonen och den helige Ande.
Nu och alltid och i evighet. Amen.