Så frågar den uppståndne Jesus sina lärjungar på påskdagen. Men det är också människors fråga. Till kyrkan. Den som kommer till kyrkan har rätt att fråga: Finns det något att äta här?
För några år sedan fanns i Expressen en helsidesannons i fyrfärg från en församling i Svenska kyrkan.
”Tack vare dig…” börjar annonstexten, och fortsätter: ”kan vi fortsätta kyrkans betydelsefulla arbete. Genom att betala kyrkoavgift är du med och stödjer
Att det finns någon att prata med när det gör ont
Hembesök hos ensamma
Gemenskapsträffar för äldre
Matkassar till behövande
Stöd och tröst till den som sörjer
Bevarandet av kyrkor och kulturhistoriska byggnader
Ett rikt kultur- och musikliv med körer för alla åldrar
Kostnadsfria konserter och kulturevenemang.”
Flera goda ting. Men visst är det en hel del vi saknar?
Dessutom: Tacksamhet är gott, men vi ska alltid först rikta vårt tack till treenig Gud som uppehåller sin kyrka. Därefter kan vi tacka andra och bland dem kyrkoavgiftsbetalarna.
Vad är det vi äter? Vi äter sådant som ger energi till livet och sådant som blir byggstenar för kroppens bestånd. Vi måste få mat att äta och våra kroppar måste smälta maten för att få energi och för att byggstenarna skall komma ut i blodomloppet. Så är det med den vanliga maten. Och så noga vi är med maten! Myndigheter föreskriver hur storkök ska vara inrättade. Inspektörer besöker restaurangkök för att vi ska få hälsosam mat. Media slår larm om mat som kan vara skadlig, mat som inte är vad den utges för att vara. Kött från sjuka djur. Och vi upprörs.
Vad behöver människor få? Om vi tar maten som en bild, vad har människor rätt att få i kyrkan? Både i kyrkan som heligt rum och i kyrkan som levande organism?
Mat som byggstenar, mat som energi till livet. Hur får man det? Genom mötet med den Uppståndne, Han som är Ordet och har livet. Det är bara mötet med den uppståndne Jesus som kan bygga evigt liv och ge energi till det genom Guds ord och sakramenten.
Mat för livet, det kroppsliga livet. Det fick israeliterna i öknen. Manna från himlen som vi kan läsa om i Andra Moseboken.
I Johannesevangeliets sjätte kapitel kan vi läsa om hur Jesus bespisar en stor skara, femtusen. Det var ett tecken på Guds besök, liksom vinundret i Kana och botandet av sonen till mannen i kunglig tjänst. Jesus hade som den gode herden känt medlidande med de stora skarorna som sökte honom ”för de var som får utan herde”. Och han gav dem rikligt med andlig mat för ”han undervisade dem länge”. Sedan lät han dem som den gode herden i psaltarpsalmen 23, vila på gröna ängar, ”där det fanns grönt gräs” som Markus skriver. Och de fick alla del av ett överflöd av mat.
Men människorna ville ha fler tecken. Och mer mat.
Jesus undervisar dem om den andliga maten, maten för det eviga livet. Evighetslivet här och nu och sedan i evighet.
”Jag är livets bröd”, säger Han. Jag är – det är gudsnamnet.
Brödet från himmelen i öknen, mannat, gav liv åt Israels folk. Och Jesus som Fadern sänt från himmelen är livets bröd som ger liv åt alla människor, bara de tar emot honom.
Hur ska människor få veta om Jesus, hur ska de få höra vad Han säger, se vad Han vill ge? Genom Guds ord. Vittnesbördet om allt vad treenig Gud, Fader, Son och helig Ande gjort, gör och vill göra.
Det är den mat kyrkan ska ge. Det är kyrkans uppdrag genom tiderna. Guds ord är redan i judisk skrifttolkning som bröd, som manna från himlen.
Guds ord. Det är mat vi måste få i kyrkan. Bibelns ord utlagt, förklarat, läst och reflekterat.
Hur är det, ger vi det? Och hur är det, äter vi det?
Ger vi Bibelns ord? Förklarat, utlagt, samtalat kring? Ja, men vi kan bli bättre, tydligare, trognare, uppfinningsrikare, kreativare. Och hur är det med förkunnelsens renhet och klarhet? Guds ord ska förkunnas rent och klart. Det måste varje präst lova vid sin vigning. Biskopar och domkapitel ska vaka över läran.
Rent och klart. Rent betyder att det ska vara i överenstämmelse med Bibeln och inte uppblandat med bibelfrämmande läror. Men det räcker inte, det måste vara klart också. Och klart betyder begripligt och pedagogiskt.
Guds ord. Äter folk det? Frågan måste först riktas till en själv: Äter jag det? Lever jag av Bibelns ord?
Det är konstigt med vårt förhållande till Bibeln. Många som läst något i den har fått erfara att den griper, väcker intresse, ger hissnande upplevelser av sammanhang och mening.
Men ändå blir den liggande där. Så trögt att ta den, öppna, läsa.
Är vi mätta? Nej, vi har egentligen en skriande brist på det heliga, det meningsfulla, det befriande, det upprättande och förnyande.
Men hungern och törsten kan dövas. Vi kan stoppa i oss onyttigheter så att vi inte känner hungern och törsten. Och idag är vi omgivna av en sådan väldig mängd onyttigheter.
Men så kanske vi hör eller läser något Guds ord som plötsligt griper tag, som berör. Kanske ord vi hört eller läst många gånger. Nu griper det oss, väcker längtan. Guds helige Ande verkar med ordet. Vi blir entusiastiska, läser och hör. Det är en glädjefylld tid.
Så stöter vi på vad Gud verkligen vill, hurdana våra liv ska vara. Och vi försöker leva så och det är också glädjefullt. Men så kommer den dag när det går upp för oss hur stort Guds krav egentligen är; hur omöjligt det är att leva våra liv helt och fullt så som Gud vill.
Då behöver vi ny mat. Vi behöver bli visade av den helige Ande på hemligheten med Kristus, förlåtelsens och försoningens hemlighet. Visade på vad det var Jesus gjorde för oss när Han levde i lydnad för sin himmelske Fader, led, dog och uppstod. Det var för oss, för att möjliggöra frälsning, förlåtelse och förnyelse.
Mötet med den Uppståndne, att låta den helige Ande visa oss så att vi ser vem Jesus är för oss. Det är ett möte som förvandlar, som väcker tron och tilliten till honom. En ny orientering. Vänd mot Gud. Anden kan leda fram till den viktigaste vändpunkten i livet. Till ”Vänpunkten”.
Det nya livet börjar. Det är Guds verk. ”Vad ska vi göra för att utföra Guds verk?” frågar människorna vid Genesarets strand. Och Jesus vänder på det: ”Detta är Guds verk att ni tror på honom som han har sänt.” Jesus.
Det är Guds verk att vi kan komma till tro och förbli i tro. Men aldrig mot vår vilja utan genom att vi tar emot och låter oss föras till tro av den helige Ande. Jesus är livets bröd. Den som kommer till honom ska aldrig hungra och den som tror på honom ska aldrig någonsin törsta! Vilket stort löfte!
Jesu vänner lever av deras Väns ord i Bibeln. Mänskliga vänners ord betyder mycket för oss. Hur mycket mer då den himmelske Vännens ord!
Det kristna livet har evighetskaraktär. Det behöver näring. Varje dag. Den maten måste kyrkan ge. För den som håller sig till Jesus ska till sist det eviga livet fortsätta i en salig evighet. Gud ger brödet för dagen som kommer, den yttersta dagen.
Finns det något att äta här? Ja, i kyrkan måste alltid finnas mat ur Bibeln. Tänk om vi fick en större hunger! Tänk om kyrkan kunde bli bättre på att servera Bibeln! Vilken härlig uppgift!
Finns det något att äta här? Ja, kyrkan har också fått nattvarden, den heliga måltiden, där vi får möta den Uppståndne, äta och dricka till välsignelse, förlåtelse, liv och salighet.
Men nattvarden är inte tänkt att ersätta Bibeln och Bibeln är inte tänkt att ersätta nattvarden. Men liksom med dopet hänger de oupplösligt samman. Alla tre är Guds nådemedel som är till för att vi ska få möta den Uppståndne. De är till för att vi ska få mat, byggstenar och energi till livet.
Hur blir det när man inte kan ta emot längre? Kanske inte läsa eller höra eller äta och dricka? Det kan oroa en Jesu vän. Tänk om det blir så för mig?
Hur gör man i kroppsvården på sjukhus och i hem? Man ger intravenös näring. Det kan Gud också ge av den andliga maten. Men precis som sjukvården inte ger intravenöst om vi är krya och kan äta och dricka själva så gör Gud inte det när vi inte behöver.
Men när vi behöver det, så kan Gud ge oss näring direkt. Ibland är det ur ett inre skafferi av bibelord och psalmverser. Hur mycket rikare skafferi har inte de äldsta, som ”tvingades” att lära sig utantill.
Nu har vi ryst så länge över utantillärningen, att det är dags att istället rysa över människors tomma skafferier. Låt oss ta som uppgift var och en att lära oss några psalmversar och bibelord utantill att ha i eget förråd. Den som suttit vid en sjuk- eller dödsbädd och sett glädjen i det utantill lärda Guds ord kan inte annat än gripen uppmana till sådan kunskap.
Mat är också att göra den himmelske Faderns vilja. Det sade Jesus när lärjungarna frågade honom vid Sykars brunn. ”Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig.”
Frågan ”Finns det något att äta här?” måste besvaras med ja både i kyrkan som heligt rum, i kyrkan som levande organism och av oss var och en när det gäller våra inre skafferier.
Vi behöver vara lyhörda för frågan ”Finns det något att äta här?” inte bara i den bemärkelse vi stannat inför nu utan också för hungerrop efter vanlig mat. ”Jag var hungrig och ni gav mig att äta”, säger Jesus på den yttersta dagen om dem som sett till Hans minsta bröder och systrar. Mötet med den Uppståndne uppfordrar till att se och ta vara på sin nästa hemma och i världen. I väntan på den himmelska festen!