I Faderns och Sonens och den helige Andes namn.
”Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd.” (1 Pet 4:10)
Guds mångfaldiga nåd – det är en stor rikedom som Gud gjort tillgänglig för oss människor. Den har förvärvats, oss kristna till att förvalta, men Guds ords varning denna helg är att låta den bli förskingrad.
1. Förvärvandet av Guds mångfaldiga nåd
Guds mångfaldiga nåd är först och främst förvärvad. Den kommer inte oss till del av naturen, så att vi genom födsel får den i arv. Inte heller har eller kan vi förtjäna den. Hur kan då Petrus tala om de kristna som förvaltare av den? Den stora rikedom som Guds nåd är, förvärvades i och genom att Jesus Kristus tog på sig vår synd och skuld och led döden för den. Han har ”förlossat, förvärvat och vunnit mig, förtappade och fördömda människa, ifrån alla synder, ifrån dödens och djävulens våld, inte med guld eller silver utan med sitt heliga och dyra blod och med sitt oskyldiga lidande och död” (ur förklaringen till andra trosartikeln, Lilla Katekesen). Däri ligger grunden till förvaltarskapet av Guds mångfaldiga nåd – att jag får tro att Jesus har förvärvat och vunnit också åt mig en oändligt stor rikedom – att få vara Guds barn och Kristi medarvinge. ”Av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det.” (Ef 2:8) Allt vad jag har av naturliga förmågor, jordiska tillgångar och framförallt rätten att vara Guds barn (jmf Joh 1:12) är en gåva av Guds nåd i dess mångfaldighet. Som hans friköpte får jag vara hans egen och tjäna honom som evigt rättfärdig, oskyldig och salig.
2. Förvaltandet av Guds mångfaldiga nåd
Hur sker då förvaltandet av denna stora nåd? Guds ord lär oss att Gud begåvar oss med nådegåvor. I helgens evangelium beskrivs det med att en förmögen man anförtrodde sin rikedom åt tjänare. I Guds rike får vi olika uppgifter, som Jesu liknelse visar oss. En fick fem talenter, en två och den tredje en. Det avgörande är inte tjänstens värde, utan att var och en är trogen i den uppgift han eller hon är satt. Det visar oss också aposteln Paulus när han undervisar om Guds församling som Kristi kropp i 1 Kor 12. Liksom kroppen fungerar som bäst när alla dess funktioner är friska, så behöver Kristi kropp fungera i alla sina lemmar – ingen är för obetydlig eller överflödig.
Att förvalta något är att ha blivit betrodd något som i egentlig mening inte är ens eget. Som förvaltare av Guds mångfaldiga nåd är det därför inte du själv som ska berikas, ditt eget namn och ära som ska förökas. Aposteln Petrus skriver: ”Uppför er väl bland hedningarna, så att de, när de anklagar er som förbrytare, ser alla goda gärningar ni gör och prisar Gud den dag han uppsöker dem.” (1 Pet 2:12) På liknande sätt undervisar Frälsaren: ”Låt ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen.” (Matt 5:16). När vi förvaltar Guds mångfaldiga nåd, i det att vi troget utför vår kallelse i familjen, i arbete, i församlingen och på fritiden så sker välsignelsen av det genom att mottagarna prisar Gud, sin Fader i himlen för vad de får. När Gud får den verkliga äran för vårt förvaltande, då sker det stora undret att förvaltandet ger en god avkastning. ”Det ni har fått som gåva, ge det som gåva.” (Matt 10:8).
3. Förskingrandet av Guds mångfaldiga nåd
Helgens evangelium avslutas med den rannsakande beskrivningen av den oduglige tjänaren, som närmast kan liknas vid en förskingrare på grund av sin lättsamma inställning till förvaltandet. Vari ligger egentligen en förskingrares fel? I att han inte inser värdet av vad han förvaltar. Det visar sig också hos den oduglige tjänare. Han var så upptagen av att hans herre skulle vara en hård man, att hans fruktan fullkomligt lamslog honom. ”Vad jag än gör, så blir det fel. Lika bra att ingenting göra.” Så kan det bli också för oss som kristna. Vi har i Guds ord lärt känna Guds vilja och hans lag. Vi förstår att Gud kräver fullkomlig rättfärdighet. Vi ser vår litenhet, vår ofullkomlighet, vår oförmåga som Guds förvaltare. Jag fattig, syndig människa… Allt detta är sant och riktigt, så är det.
Men Guds ord säger oss mycket mer. Därför behöver vi hela tiden vända tillbaka till Guds ord för att se vad det verkligen står där, och inte fastna i vår egen spegelbild, vår egen känsla. Guds ord talar om en gåva, om nåd genom Jesus Kristus, en ofattbar stor rikedom som blivit vår. När Paulus frågade sig: ”Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp?”, svarar Guds ord: ”Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre.” ”Därför finns ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag.” (Rom 7:24-8:2) Så får vi på oss själva, vi som blivit döpta till Jesus Kristus och lever i tro på honom; jag är fri, frälst ur mina fienders hand, för att jag skulle få tjäna Herren, min Gud, utan fruktan, i hans helighet och rättfärdighet inför honom under alla mina dagar (jmf Luk 1:74-75). När jag låter Guds ord ofta få påminna mig om den mångfaldiga nåd som Gud har låtit mig få del av, kan också min själ och mitt hjärta sättas fritt till att vara en god och trogen förvaltare av Guds mångfaldiga nåd! Gud till ära – människor till salighet.
”Allt vad jag är och har skänkte du mig. Hjälp mig att helga det, Herre, åt dig. Och när jag utan brist en gång dig ser till sist, blir du, o Herre Krist, allting för mig. (Sv.ps 94:4)
Amen.