1) … är ett verk av den helige Ande i dopet och omvändelsen
Paulus talar i episteltexten både om förhållandet mellan Jesus och Hans trogna och om de trognas förhållande till varandra. När han ska beskriva förhållandet mellan Jesus och Hans trogna tar han kroppen till hjälp. Liksom ”kroppens alla lemmar – och de är många – utgör en kropp”, är alla Jesu trogna ett med Jesus. Det blir man genom tron. Men både ordet och erfarenheten lär oss att ingen kan tro av sig själv. Den tro som förenar med Jesus vill Gud själv ge oss. Det gör Gud genom sin Ande, och Anden verkar genom dopet, ordet och nattvarden.
Första gången den helige Ande hjälper en människa till tro är i dopet. Ja, i dopet inte bara verkar Anden. Han flyttar också in i den döptes hjärta för att bevara honom i trons gemenskap med Jesus. Paulus säger: ”I en Ande har vi alla blivit döpta för att höra till en kropp.” Hur stort att i dopet bli ett med Jesus! Det betyder att få del i de underbara frukterna av Hans död. Allt som skedde med och genom Jesus på korset blev vårt när vi döptes till Honom. Vi fick syndernas förlåtelse, barnaskap hos Gud, löfte om evigt liv.
Så länge Anden bor i våra hjärtan får vi också behålla dopets rika gåva. Men om vi med berått mod gör emot Anden och inte genast söker förlåtelse för detta, måste Han som en bedrövad vän dra sig undan. Och utan Andens hjälp slocknar tron. Då upphör också föreningen med Jesus. Men den brutna enheten kan upprättas på nytt. Det sker i omvändelsen, då den helige Ande med Guds ord verkar ånger över synden och tro på förlåtelsen. Vi blir åter delaktiga av den underbara nåd som gavs i dopet.
2) … är också ett med alla andra som är ett med Jesus
Det är framför allt om detta Paulus talar i texten. Han slår fast att de som genom tron på Jesus är ett med Honom också är ett med varandra. Liksom enheten med Jesus är ett Andens verk, är också enheten mellan Jesu trogna ett Andens verk. All så kallad enhet som inte är verkad av den helige Ande är ytlig och grundlös, ja, falsk. Det betyder att när människor söker skapa enhet genom yttre arrangemang av olika slag, är det ett hopplöst företag de ger sig in på. Är det inte den av Guds Ande verkade tron som binder samman människor går de snart isär.
Men finns tron där, den sanna och levande tron på Jesus, finns också enheten där, ty alla som genom tron är ett med Jesus är också ett med varandra. De är lemmar i en kropp, Kristus. Ja, även om lemmarna är olika, nämligen i sådant som inte är några huvudsaker, förstör detta inte enheten just för att de är lemmar i en kropp, Kristus.
Att de som är ett med Jesus också är ett med varandra, utesluter alltså inte att de både kan och får vara olika varandra för övrigt. Förutom att Jesu trogna kan ha olika nationalitet eller ha olika social status, kan vi tänka på hur olika både natur- och nådegåvor kan vara till både utseende och antal. Men alla dessa olikheter till trots är de alla ett med varandra så länge de är ett med Jesus, alldeles som ”kroppens alla lemmar – och de är många – utgör en kropp”.
3) … får hjälp mot mötande frestelser till söndring
En kropp kan leva även om en eller annan lem saknas. Men vilket avbräck för kroppen som helhet om den saknar hand eller fot, syn eller hörsel! Också Kristi kropp kan leva om några av dess lemmar drar sig undan. Men det kan inte ske utan förlust både för den som drar sig undan och för hela församlingen. Ett sådant undandragande kan ske i falsk ödmjukhet, då människor skyller på att de är alltför obetydliga och deras gåvor så små. Det är som om lemmarna i kroppen tyckte att ögat var finare än örat och handen än foten, och foten därför ville säga: ”Eftersom jag inte är hand, hör jag inte till kroppen”, eller örat ville säga: ”Eftersom jag inte är öga, hör jag inte till kroppen.”
Men ska då inte en kristen vara ödmjuk? Jo, men är det fråga om en av Guds Ande verkad ödmjukhet, då stannar han inte vid att hålla sig själv för den störste syndare och räkna alla andra förmer än sig själv. Nej, han kan då inte nog förundra sig över och tacka för att Guds nåd kan sträcka sig ända ner till honom. Då vill han också tjäna Gud och sin nästa just på den mera undanskymda plats Gud ställt honom och med de mindre gåvor Gud gett honom.
Men det är helt klart en falsk ödmjukhet, då han inte vill ta emot Guds nåd därför att han är en så stor syndare, eller gräver ner sin talent i jorden därför att den är så liten.
Hjälp mot sådana frestelser får vi genom att bli stilla inför textens ord att det är Gud själv som ”satt lemmarna i kroppen, var och en av dem som Han har velat”. Varför? Jo, just ”för att det inte skall uppstå splittring i kroppen, utan lemmarna ha omsorg om varandra”. Därför säger Paulus att ”de av kroppens lemmar som vi anser svagast (är) så mycket mer nödvändiga”. Det ska den tänka på som tycker att han är en alltför obetydlig lem för att kunna bli till nytta i Kristi kropp. Använder han bara troget det lilla han fått blir han till välsignelse.
Men att Gud fogat samman kroppen på det sätt Han gjort, ska också den tänka på som tycker att han är så rikt begåvad att han inte behöver de mindre begåvade lemmarna i Kristi kropp.
Också till en sådan söndring frestas ofta de som är ett med Jesus och varandra. Då den ene inte i allt tänker exakt som den andre; då den ene inte får som han vill utan det blir som den andre vill; om någon gör anspråk på att sitta inne med hela sanningen och alla inte genast faller till och erkänner detta, hur snart är inte den sårade egenkärleken framme. Hur lätt är det inte då att dra sig undan och tänka att man inte behöver andras stöd och hjälp.
Mot sådana frestelser får vi söka hjälp genom att bli stilla inför den sanningen att alla lemmarna i Kristi kropp behöver varandra. Alla behöver först och sist sin Frälsares nåd. Den behöver de varje dag och stund. Men alla behöver också varandras deltagande i både glädje och sorg. ”Om en lem lider, så lider alla lemmarna med den. Och om en lem hedras, gläder sig alla lemmarna med den.”
Ska detta bli verklighet för dig, käre läsare, då måste den helige Ande genom ordet få omvända ditt hjärta och föda dig på nytt. Först då blir du ett med Jesus och alla andra som är ett med Honom. Men då har du också att som en lem i Kristi kropp använda det du fått. Är det mera, förhäv dig inte. Är det mindre, misströsta inte. Använd det till Guds ära och till uppbyggelse för Hans församling. Det betyder inget om det är mera eller mindre. Det enda som betyder något är troheten. Till varje skröplig men i grunden uppriktig Jesu tjänare ska Jesus en gång säga: ”Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din Herres glädje.” Amen.