Var inte förskräckt. Jag är den förste och den siste och den levande. Jag var död, och se, jag lever i evigheternas evigheter och har nycklarna till döden och helvetet. (Upp 1:17-18)
Att Jesus har makt över döden och att han ska uppväcka alla döda är något som kan vara svårt att tro. Vi märker det också på både Marta och Maria, de förebrådde Jesus för att han inte kommit och botat Lasarus när han fortfarande levde. Nu menade de att det var för sent. Brodern hade legat död i fyra dagar.
Döden framstår så definitiv för oss. En människa som man har kär slits ifrån en och läggs i en grav. Hjärtat kan nästan gå sönder av sorg och saknad. Det kan bli så oerhört tungt, känslor som meningslöshet, bitterhet, ilska… kan tränga sig på. Varför skulle detta hända?
I evangeliet märker vi att även Jesus blir upprörd, han gråter över sin vän Lasarus som dött. Jesus står inte oberörd vid sidan av när sorgen drabbar oss. Han har djupt medlidande med oss som lever i en värld som är i dödens våld. Han upprörs över nöden och förbarmar sig över oss liksom han gjorde med folkskaran som var som får utan herde (Matt 9:36).
Vad innebär det? Jo, främst att Jesus tar sig an dödens orsak: synden. För vår skull tvekar han inte att uppfylla sitt uppdrag, att bli Guds syndabock – den som Gud lägger hela världen synd och skuld på – och straffas med döden i vårt ställe. Så har Jesus fullkomligt försonat och betalat för vår synd med sitt blod och därmed besegrat döden. Det bekräftades när Jesus uppstod på den tredje dagen för att leva i evigheternas evigheter. Och det fanns många trovärdiga vittnen till att Jesus verkligen uppstod, han visade sig för många, vid ett tillfälle för mer än 500 på en gång (1 Kor 15:6). Vissheten om att Jesuslevde gav lärjungarna glädje och frimodighet till att förkunna evangeliet oavsett vilka motgångar de mötte. De visste att döden var besegrad.
Jesu uppståndelse liksom uppväckandet av Lasarus pekar fram mot den dag då alla som är i gravarna skall höra hans röst och gå ut ur dem. De som har gjort gott skall uppstå till liv och de som har gjort ont skall uppstå till dom. (Joh 5:28-29) Här möter vi ett allvarligt perspektiv på uppståndelsen. Det blir en domens dag, då vi alla ska göra räkenskap för våra liv. Den som då bär på synd, är skyldig till brott emot Guds bud, blir dömd och för evigt bortvisad från Gud. I detta perspektiv är den en enda sak som är avgörande för oss att ha Jesus som sin Frälsare. Utan Jesus får vi själva ta konsekvensen för synden. Med Jesus kan vi frimodigt tänka på att han tagit konsekvensen för vår synd.
I samtalet med Marta säger Jesus: Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Detta löfte ger en djup glädje och trygghet för var och en som tagit sin tillflykt till Jesus. Döden har inte sista ordet, den blir en övergång från detta livet till det fullkomliga och eviga livet. Och alla, utan undantag, är välkomna till Jesus: Den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut. (Joh 6:37)
När Jesus ropade på Lasarus kom han genast ut ur graven. Sådan kraft har hans ord. Och så är det med Guds ord, det verkar det som det sänds ut för (Jes 55:11). Därför är det avgörande att icketroende människor får höra ordet, det är därför som Jesus sände ut lärjungarna för att förkunna evangeliet. Det är bara evangeliet som kan skapa den frälsande tron.
Att Jesu ord verkade vad han sa när han uppväckte döda och botade sjuka visar att de är verksamma även när man inte ser med sina ögon vad som sker. Den som oroas för sin synd kan alltså lita på att Jesu ord är lika sanna och verksamma när han förlåter synder, antingen man läser det i Bibeln eller hör tillsägelse av förlåtelse genom någon av hans tjänare. Även om man inte ser eller känner något sker det ändå inför Gud i himlen.
I dopet dör man med Kristus bort från synden och uppstår till ett liv ”för Gud i Kristus Jesus”. (Rom 6:11) Att läsa och höra Guds ord är också avgörande för att bli bevarad i detta nya liv. Den helige Ande vill arbeta med oss genom ordet så att vår gamla människa förblir korsfäst, så att vi inte ställer oss i syndens tjänst utan i Guds tjänst (Rom 6:13). Han vill hålla vår blick på Kristus så att vi ser att det är honom ”som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning”.
Håll dig till Jesus, vad som än händer. Han har övervunnit döden och lever i evigheternas evigheter och har nycklarna till döden och helvetet. Tillsammans med honom behöver du inte vara rädd! Då är du trygg, då ska även du leva med honom för evigt!