Tjugoförsta söndagen efter Trefaldighet. 2021

Skriven av: Fredrik Sidenvall
Publicerad: 21 oktober, 2021

Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud. När de hörde detta blev de häpna. (Matt 22:21) Några som var fientligt inställda till Jesus häpnade över hans ord, sannolikt på grund av att han med så korta och enkla ord kunde svara på så svåra frågor. Planen hade varit att ställa Jesus inför ett mycket svårt teologiskt och politiskt problem. Det teologiska problemet var att judarna skulle tjäna Gud men den romerska ockupationsmakten tvingade dem att tjäna en främmande härskare. Det politiska problemet var att varje ord som kunde uppfattas som en uppmaning till uppror skulle leda till våldsamt ingripande från romarnas sida. Planen var nu att få Jesus att fastna i det här problemet. Först skulle han säkert tvingas trassla in sig i ett långt och krångligt resonemang så att det enkla folket skulle märka att Jesus inte var annorlunda mot de andra rabbinerna som höll på med ständiga, obegripliga hårklyverier. Så skulle folket sluta springa efter honom. För det andra skulle Jesus uppfattas som en förrädare av många judar om han bejakade skatten till kejsaren. Men skulle han vara emot så skulle romarna reagera och röja Jesus ur vägen. Då skulle de lyckas. Men Jesu tillsynes enkla ord är som Mose stav som klyver Röda havet eller svärdet som skär igenom den omöjliga knuten. Orden handlar om vad vi skall ge både till den jordiska och den himmelska överheten. Eftersom det vi skall ge är något som tillhör kejsaren respektive Gud handlar Jesu ord också om gåvorna vi får. För att vi skall få nytta av det Jesus säger, och kanske kunna dela människornas häpnad inför Jesus, skall vi stanna inför ämnet

Gåvorna till och från den jordiska och himmelska överheten

1. Gåvorna till och från den jordiska överheten

Varje människa skall underordna sig den överhet hon har över sig. Ty det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är insatt av honom. (Rom 13:1)

När Jesu Ande skriver detta genom aposteln Paulus så kopplas den jordiska och den himmelska överheten samman. Guds ord lär oss att den jordiska överheten är en Guds goda gåva. Sedan ondskan kommit in i världen behövs det lag och ordning för att vi ska kunna leva tillsammans i någorlunda fred. Med hjälp av jordiska regeringar vill Jesus regera så på jorden att de svagare skyddas mot de starkare och skapa ordning så att vi kan arbeta och försörja oss; men också får ro att söka Gud. Det här betyder inte att varje regering gör allt som Gud vill och att vi måste böja oss för varje makthavare som inför Gud själv. De som har fått makt och ansvar är kallade av Gud och tjänar honom genom att uppehålla lag och ordning vare sig det vet det eller inte. Många enskilda makthavare och regeringar fattar beslut som går emot Guds vilja och som vi kan ha all anledning att opponera emot. Men det betyder inte att själva ordningen med stater och regeringar är fel. Ibland blir vi påminda om hur alternativet ser ut. Vi har sett exempel på när länder går igenom svåra omvälvningar och lag och ordning upphör att fungera. Då breder våldet ut sig. Den jordiska överheten, som på Jesu tid ytterst utövades av kejsaren i Rom och hans lokala landshövding var Guds goda gåva, som i sin tur gav människorna gåvan att vara skyddad mot våld och gav dem ordningar så att de kunde leva tillsammans. Myntet som Jesu motståndare räckte fram hade en bild av kejsaren, som de avskydde. Men nu påminde Jesus dem om att kejsaren och annan jordisk överhet är en förutsättning för att det skulle finnas några pengar och handeln skulle fungera. Eftersom vi alla är så beroende av samhället för vår trygghet och försörjning är det inte konstigt att vi måste betala skatt. Aposteln skriver också: Ge all vad ni är skyldiga dem, åt var och en det han skall ha: skatt, tullar, respekt, vördnad. Men till alla som fått makt och ansvar säger Gud att all makt kommer från honom och att de står under honom. När vi gör makten till vår egen, istället för Guds, blir den tillslut inte mänsklig utan demonisk. Präglad av ondska som förtrycker bryter den ned och förför. Ditt och mitt samhällsansvar består inte bara i lydnad utan att vi överallt där vi själva har ett ansvar, eller kan påverka andras makt står, emot den ondskefulla maktutövningen som går emot Guds bud och ordningar. Detta kan ske när den jordiska överheten utövar för mycket makt så att människor förlorar den makt de själva borde ha över sina liv, sina hem, sin ekonomi, sina val. Men det kan också ske när de ansvariga utövar för lite makt. Om överheten inte med fasthet sätter gränser för vad som är tillåtet då breder snart den starkes makt ut sig på den svages bekostnad och det blir oordning och otrygghet i hemmen, i skolan, på gator och torg, på arbetsplatser och i fängelser. För att det skall bli ordning med den jordiska överheten gäller det att minnas att det finns en himmelsk överhet.

2. Gåvorna till och från den himmelska överheten

”Vems bild och namn är det här?”

Det var motfrågan Jesus ställde till sina motståndare när han höll upp myntet framför dem. De kunde inte svara annat än att det var den romerska kejsarens. Myntet kom från kejsaren och därför var det inte orimligt att ge tillbaka myntet till staten. Men nu säger Jesus att vi också skall ge till Gud vad som tillhör Gud. Kejsaren hade makten att prägla sin bild och sitt namn på ett litet stycke metall, på död materia. Gud har makten att prägla sin bild på det levande. Gud har i skapelsen präglat människan till sin avbild. Vi själva, allt vad vi är och har tillhör därför Gud. Allt det vi är skall vi därför ge till Gud, ställa i Guds tjänst, till Guds förfogande. Mynt kan bli så skadade och blankslitna att kungens bild försvinner och de blir oigenkännliga. Då mister de sitt värde. Att förstöra mynt och sedlar var tidigare ett brott. Men ett långt större brott är att människan genom sin olydnad för Gud har utplånat Guds bild i sitt väsende. När vi en dag skall lämnas över i Jesu hand, som fariséernas tjänare lämnade över denaren i Jesu hand, kommer Guds Son i sin dom se att Guds bild är bortsliten och utplånad. Därför är också vi inte värda annat än att kastas bort.

Hur skall vi då kunna ge till Gud det som tillhör Gud när vi har förstört Guds gåva i våra egna liv?

Men nu var det inte bara detta Jesus ville få sagt med sin fråga om vems bild och namn som fanns på myntet. Med sin fråga ville Jesus få både dem och oss att öppna våra ögon och se Guds stora gåva. Vem är det som nu är Guds levande avbild, vem är det som kommer i Herrens namn? Jo Jesus Kristus. Han är Gud gåva till oss, långt värdefullare än alla världens mynt. Jesus har kommit till jorden som Guds avbild. Han säger: den som har sett mig han har sett Fadern. Han talar och handlar i Guds namn med Guds auktoritet. Hans uppgift är att vara Guds lösepenning som köper oss alla fria från våra skulder till lagen och därmed fria oss från djävulen och dödens makt. När Jesus säger att vi skall ge till Gud vad som tillhör Gud så handlar de orden om Jesus själv. I oss själva är vi tomhänta, vi har mist all vår härlighet från Gud, vi är som förstörda, blankslitna mynt inför Gud. Vi har inget att visa upp och ge tillbaka av allt det vi fått. Men så får vi Jesus. I Jesus strålar Guds ansikte fram klart och tydligt, som på ett nypräglat mynt, i Jesus är Guds namn tydligt skrivet. Därför skall du i tro ta emot Jesus som Guds gåva till dig. Men denna Guds gåva skall du ge tillbaka till Gud. När du kommer inför Guds ansikte idag, men också på den yttersta dagen, skall du i tro hålla fram Jesus. Om han är ditt värde, om han är din rättfärdighet, din helighet, din renhet, dina goda gärningar, då kommer du inte tomhänt inför Gud. Då kommer du inför Guds ansikte med ett kapital som är större och värdefullare än det han anförtrodde dig när du skapades. När vi i nattvards-mässan lyfter upp den stora oblaten när brödet vigts till Kristi kropp, då är det en påminnelse om detta. Oblaten ser ut som ett mynt präglat med Jesu bild. Jesus är Guds gåva till oss. Den gåvan är det enda vi har att komma med inför Gud. När dina synder fördömer dig, när du tänker att Gud kastar bort dig som en värdelösa syndare, då skall du i tro gripa tag i Jesus och hålla fram honom inför Gud. Då kan du vara övertygad om att du har något att komma med, något som gläder Faderns hjärta och fyller det medstolthet och kärlek. Därför min vän, om du vill komma inför Gud så kan du inte komma tomhänt. Och tomhänt är du i dig själv men Jesus Kristus är Guds goda gåva till dig. Och när du har Jesus då har du allt, då är du rik inför Gud, då kan du vara trygg inför Gud idag, och på den yttersta dagen. Och när du i tro tar emot Jesus då sätter han sitt namn och sin bild på dig. Kanske kan den redan nu skymta fram inför människor någon gång. Men på uppståndelsens dag skall Guds heliga bild i dig träda fram i hela sin härlighet. Så låt oss ta emot det som tillhör Gud och låt oss i tro lyfta upp Guds gåva Jesus Kristus inför Gud som vårt skydd och som vår stolthet.