Klimathot, pandemi, våldsspiraler och känsla av främlingskap i sitt eget land – för många i vårt land har nutidshistorien drabbat oss som ett hammarslag mot en fönsterruta. Något går i kras, vindskyddet är borta, det drar kallt och vi känner oss utlämnade. För den som någon gång drabbats av lagens upplysning i samvetet kan försvarslösheten kännas igen. Med lagen kan följa en skakande skräck, en skräck för dom och evig död. Den som i en sådan skräck får syn på Jesus som kommer gående över de stormande sjöarna, den vet vad det vill säga att gripa om Jesus i tro. Javisst kan lagen komma med skräck men fungerar det också spegelvänt? Kan vi betrakta den skräck som kan väckas i vår gemensamma och oroliga nutid eller i personliga livskriser, som ett verk av lagen? Guds lag har ju förstås först och främst ett bestämt innehåll och uttrycker vad Gud vill att vi gör och låter bli. På det viset kan ju inte en allmän ångest betraktas som sammanfallande med Guds lag. Men Guds lag har ju också den inverkan att den kan krossa hårda hjärtan och avslöja hycklare som bedrar sig själva. När det sker står människan hjälplös och resurssvag inför Gud. Från den positionen klarnar utsikten ut över Guds rike och fram mot evangeliets uppgående sol. Något av detta lagens verk och effekt på hjärta och samvete kan Gud åstadkomma genom vad som sker här i tiden, allt det som skrämmer och skakar om. Detta lagens verk i tiden och livet får förstås inte ersätta kyrkans tydliga förkunnelse av lagen men vi får tro att det finns en skräck i livet som Gud kan ta i sin tjänst och som kan bli en allierad till Guds lag. Syftet från Guds sida är förstås alltid det som är så tydligt uttalat i 1 Timoteusbrevet 2:3: ”Gud, vår Frälsare, som vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen”.
Men om tidens oro och ängslan kan fungera som en lagens hammare mot våra hårda hjärtan och mot vår självtillit, vilken möjligheternas tid är vi då inte inne i? Vi svenskar har så länge fått leva i fred och framgång och i våra händer burit en ”bräddfull egyptisk gryta” (v. Heidenstam). Vi har kort sagt så mycket att tacka Gud för. Men tacksamheten har inte fått leda oss tillbaka till Jesus, lika den spetälske från Samarien. Men när nu så mycket går över oss kan skräcken bli en dömande lag som driver till Kristus. Det tar på krafterna att vara rädd, det tär att oroa sig och känna ovisshet inför framtiden. Till människor som har det så kan Guds barns trygghet, som man kanske minns från sin barndom eller sett hos andra, bli något mer än en likgiltig självklarhet. Den psykologiska ångvält som rullar fram över våra liv i nutiden kan sätta människor i rörelse. Men vart ska de gå? Underhållningsbranschens thrillers och undergångsfilmer förlorar snabbt sin attraktion när verkligheten hinner ikapp och överträffar dikten. Det annorlunda och exotiska lockar inte lika lätt till äventyr när hemmet är hotat. Den kristna församlingen? Javisst! OM inte också församling är uppfylld av skräck och oro, av känslan att vara hotad och utsatt. Om en kristen person eller församling verkligen återspeglar sanningen i psalmversen ”Tryggare kan ingen vara” då kan de kristna verkligen bli svar på människors längtan. Vi kan i själva verket stå inför nya besökelsetider då evangelium blir efterfrågat och mottaget. Men för att de ska ske behöver vi kristna övervinna vår egen paranoida skräck och känsla av utsatthet. Vi behöver övervinna vår sekelgamla bittra häpnad över att inte vara respekterade och aktade av alla. Vi måste öva oss i att kasta alla bekymmer på Herren och leva så att vi med lugn och förtröstan tar emot allt, allt som sker ur Guds händer. Denna övning klarar vi inte själva men i bruket av Guds ord, i bön och under inverkan av Guds Ande kan en tro och tillit växa fram som får oss att mitt i nattens mörker vända våra ansikten mot nådens sol i full övertygelse om att Jesus har segrat och ”allt ju vilar i Guds händer”. Vår tids människor kommer i allt mindre grad söka sig till kyrkan för att bli överraskade av något nytt och oväntat. Längtan efter att kyrkan ska vara en spegelbild av samtiden, när samtiden är en mardröm, den längtan kommer snabbt att klinga av. Men längtan efter att i kyrkan finna trygghet, välgrundad trygghet, tillit och mod och ett hem som ingen kan ta ifrån oss. Den längtan kan snart driva många till Kristus. Är du beredd?