Vampyr är ett ord och bara ett ord om man inte tänker med ett slags blodsugande fladdermus i Amazonas. Som ord har vampyr använts i litteraturen om gestalter som är levande döda och som lever på att i nattens mörker med sina huggtänder suga blod och liv ur de levande. Nog om det! Låt oss dock ha bilden kvar och tänka på de där skräckgestalterna från böcker och filmer när vi uppmärksammar det politiska intresset för centrala ord i den kristna tron. Kärlek har förstås varken de kristna eller Bibeln ensamrätt till. Vi vet ju att ordet täcker in allt från osjälvisk medmänsklighet till njutningslysten behovstillfredsställelse. I Bibeln möter vi en för mänskligheten unik framställning av kärleken. Där möter vi den kärlek som älskar först och som inte behöver något att älska i den som den älskar. Vi möter en kärlek där bottnen har gått ur och djupnar rakt in i Guds eget mysterium, ty Gud är kärleken. Genom Paulus får vi veta att det kan bli givet åt en människa att få hysa en sådan kärlek om vilken det kan sägas: ”Den fördrar allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting”. Om den stora kärlek som kan få ett människohjärta att älska så, heter det ”Kärleken upphör aldrig”.
När ord-vampyrer får fatt på detta stora och livs levande ord och sätter tänderna i det, suger de i sina egna munnar allt liv, all must och märg ur ordet kärlek. Kvar blir ett sladdrigt slagord med vars hjälp man försöker tvinga sina medmänniskor till generositet och osjälviskhet mot dem själva och mot andra. Av det röda blodet i det bibliska kärleksbegreppet gör man trycksvärta till politiska program och så kallade värdegrunder. Att den kärlek som förmår älska medmänniskan lika högt som det egna jaget är något fullständigt övernaturligt och förutsätter att man själv fått möta Guds självutgivande kärlek i Jesus, det vill man inte höra talas om, det ligger bortom vad man kan erkänna som kristen etik. Här ges ingen pardon för människorna så att de kan leva ut en kärlek som sakta men äkta växer fram inifrån under gudomlig inverkan. Nej, här gäller att taktfast marschera fram under den blodfattiga kärlekens likbleka fana i egen kraft och enligt andras order.
Nu har ord-vampyrerna fått vittring på ett annat storord: tillit. Tillit motsvarar inte helt ett bibliskt begrepp men är ju den bästa översättningen av grekiskans ord för tro, pistä, när det handlar om att lita på Guds löften och i stillhet hoppas på allt gott från Gud. En svensk riksdagsman hördes nyligen i radio, i samband med Nordiska rådets möte i Oslo, framhålla att tilliten i förhållande till regeringarna blivit skadad bland dem som bor längs gemensamma gränser men som hindrats att resa under pandemin och där misstänksamhet som inte funnits på många århundraden väckts till liv. En norsk samordningsminister viftade bort problemet och menade att det inte skulle vara några problem att återge människorna vid gränserna tilliten. Hon menade inget illa med detta men det är en illustration till hur nu ordet tillit tappas på sitt blod och innehåll. Såväl präster som psykoterapeuter vet att tillit är ett förhållningssätt som är så viktigt, ja, något av personlighetens höjdpunkt, men samtidigt så svårt att uppnå. Den kristna själavården, såsom den utövas i förkunnelse och enskilda samtal, syftar ju inte till något mindre än att hos svikna, sårade, självtillräckliga och stressade människor, med Guds hjälp, få tilliten att växa fram. Tilliten till Guds löften i Jesus Kristus är ett verk av den Helige Ande som verkar genom Jesus och hans löften. Tillit redan i storlek av ett senapsfrö är ett stort Guds under. Nu vill våra politiker att vi medborgare och väljare på kommando ska känna tillit till de folkvalda trots alla brutna löften. Kommuner ska i framtiden inte styras av resultat som kan mätas i siffror utan med hjälp av tillit ska allt kännas bra och accepteras. Ordet tillit utsuget till en trasa som betyder medborgerlig godtrogenhet och låt-gå-mentalitet, tycks vara en oemotståndlig karamell för maktens människor. Tillit vill vi ha! Att samtidigt angripa kristna församlingar och skolor, där just en äkta tillit i erfarenhetsbaserat förtroende för Gud och hans löften finns, är inget som hindrar ord-vampyrerna att jaga i skydd av mörkret. Men för världens alla ord-vampyrer kan en hotfull morgon börja gry, då de anar att de saknar något viktigt. Den torftiga betydelse av ord som kärlek och tillit som de tillhandahöll åt andra, kan då inte mätta deras egen hunger. Måtte då Gud låta orden kärlek och tillit i hela deras majestätiska fullhet uppenbaras för dem innan de går under.