Kristi återkomst
Denna söndag, domsöndagen, talar om det ljuvliga och underbara då vår Herre och frälsare äntligen kommer tillbaka. Det är verkligen något att vänta och längta efter, för de som känner Herren Jesus. För de som inte känner honom blir det däremot en förskräckelsens dag.
Alla människor, så också jag och du, kommer att placeras på den högra eller vänstra sidan. Välsignade eller förbannade. Himmel eller helvete. Evigt straff eller evigt liv. Alla kommer att stå där utan undantag. Böcker kommer att öppnas och varje enskild människa kommer att dömas efter sina gärningar. Är du redo för detta möte?
Vi får leva här i väntan på Kristi återkomst. I väntan på att få se Jesus. I väntan och längtan efter att tillslut bli kvitt de synder som plågar oss. Slippa all den ondska som världen och vårt hjärta är fullt av. I väntan på den stora himmelska festen, i väntan på att få sjunga inför tronen i himlen. Ja vi får vänta, längta, hoppas och tro att han snart, mycket snart, ska komma i härlighet på himmelens skyar för att hämta oss. Vi får räta på oss och lyfta våra huvuden och vara förvissade om att förlossningen är nära (Luk 21). Så kan och får vi vänta och se fram emot domedagen och säga med Clara Ahnfelt:
Farväl med synd och lag! Jesus är min.
Välkommen, domedag! Jesus är min.
Välkommen, evighet!
Nu har jag säkerhet
Om evig salighet,
Jesus är min.
”Nu har jag säkerhet om evig salighet, Jesus är min”. Hur kan jag göra dessa ord till mina? Dagens evangelium talar väl om vad vi ska göra. Vi ska mätta de hungrande, släcka törsten hos den törstande, ta emot främlingen, klä den nakne, besöka den sjuka och den som sitter i fängelse. Detta är något att allvarligt fundera på. Är Jesus verkligen min? Verkar Gud i mig genom sin kärlek så att jag också visar kärlek och omsorg mot mina medmänniskor?
Jesus inskärper lagen gång på gång och sammanfattar den med att ”Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd” och ”Du skall älska din nästa som dig själv” (Matt 22:37-40). Han säger också till en laglärd: ”Gör det, så får du leva” (Luk 10:28). Att älska Gud och nästan hänger ihop. Allt vad vi har gjort för en av de minsta bröderna, det har vi gjort mot Herren. Detta gäller de goda gärningarna. Men om vi försummar att göra det goda eller till och med gör ont mot våra medmänniskor så är också det i relation till Herren, vi syndar mot Gud och medmänniskan.
Herrens krav på människan är att vi ska vara fullkomliga liksom vår Fader i himlen är fullkomlig. Vi ska vara heliga liksom Herren själv är helig. Det finns inga ursäkter eller bortförklaringar som kan få Herren att se mellan fingrarna eller sänka kravet på oss. Är du helig? Har du alltsedan barndomen följt hela Guds lag så att du frimodigt kan säga: ”Allt detta har jag hållit sedan jag var ung” (Mark 10:20). Ingen som säger så har lärt känna sig själv och vad som finns i hjärtat. Om vi vänder tillbaka till frågan: Hur kan jag och du sjunga som Clara Ahnfelt:
Farväl med synd och lag! Jesus är min.
Välkommen, domedag! Jesus är min.
Välkommen, evighet!
Nu har jag säkerhet
Om evig salighet,
Jesus är min.
Om våra hjärtan är så sjuka, om det brister så mycket i vårt liv. Hur kan vi då välkomna domedagen?! Svaret ligger just i orden: ”Farväl med synd och lag! Jesus är min”. Själva orsaken till att fåren i dagens text är får och inte getter har inte att göra med deras egna gärningar, trots att det är lätt uppfatta texten så. Det har istället att göra med vad Jesus gjort, hans gärningar. Jesus uppfyllde lagen då han levde det liv vi borde leva. Alla våra synder, allt det som vi försummat, allt ont, ja varje liten oren tanke tog Jesus på sig. Straffet som vi skulle få är redan avtjänat. När Jesus uppstod så var det för vår rättfärdiggörelses skull. I dopet blev vi upptagna till Guds barn. Vi fick arvsrätt. ”Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning (ärv) det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse”. Herren riktar sig till de välsignade Guds barn, till de som Herren berett plats för i sitt rike innan världens begynnelse.
Du kan vara förvissad om att allt är klart beträffande din frälsning. Dina gärningar, hur goda de än är, kan inte bidra till din frälsning. Det är snarare tvärtom. Getterna ska dömas för sina gärningar. De har inte tagit vara på den nåd som Herren ger och de lever inte som de borde. De kanske också blivit döpta och levt sitt liv inne bland fåren men nu på domens dag skiljs de från fåren. Hur kan det vara så? Kan också jag tillhöra getterna? Har jag gått bort från Herren? Detta är en viktigt fråga som vi alla bör ställa oss. Jesus pekar här på en sak som kan vara svår att förstå och ställer då en motfråga till oss: Var är dina gärningar?
Har ni lagt märke till att fåren och getterna svarar samma sak?
”Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka? Och när såg vi dig vara främling och tog emot dig eller naken och klädde dig? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig?”
Getternas svar har sin grund i deras otro. De har inte levt i Guds närhet, de har inte låtit sig bli vårdade av Herden. De har själva inte levt av Guds nåd utan istället förlitat sig på sina egna gärningar. Nu står de där och får höra hur deras gärningar vittnar mot dem. Det är försent för dem att omvända sig och de är fortfarande helt oförstående inför Guds krav på dem: När såg vi dig? När skulle vi fått tillfälle att göra detta för dig?
Fåren svarar identiskt med getterna men deras fråga har en helt annan grund!
De är som om de säger:
När jag var hungrig så mättade Du mig med de rika gåvorna i Ditt hus. Jag var törstig och jag fick dricka av Din ljuvlighetsström. Medan jag ännu var en främling inför dig beredde Du mig ett rum och tog emot mig. Jag var naken och Du klädde mig i din rättfärdighet. Jag var sjuk och Du kom till mig och helade mig. Jag var i fängelse och Du kom till mig och lossade syndens band.
Herre, det är Du som gjort allt detta för mig! Jag kan endast tacka och lova dig för att du har frälst mig. Du har gjort allt som jag borde ha gjort och du har gjort det för mig.
Om du har sett vad Herren har gjort för dig kan du frimodigt vänta och längta efter domens dag! Då kommer Herren att säga, också till dig:
”Kom, du min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt dig från världens begynnelse”
Så får också du gå bort till evigt liv.