Låt ditt rike komma!
Andra söndagen i Advent handlar om Herrens andra advent, hans andra ankomst, hans återkomst. Allra tydligast är detta i dagens gamla evangelieläsning (I årgången) om fikonträdets tecken. Man märker också det nära sambandet mellan adventstiden och de två söndagar som föregår adventstiden, det man ibland kallar Domssöndagstiden. På det sättet är det sex söndagar som hänger nära samman, trots man ofta talar om ett nytt kyrkoår 1:a söndagen i Advent.
Det bärande budskapet under hela den tiden är Herren kommer, och det är inkarnationen som ger perspektivet. Han kommer till oss som Marias barn i krubban, som den som Johannes döper i Jordan, som den som sitter upp på åsnan och rider in i Jerusalem, som den som i sin kropp bär våra synder upp på korsets trä. Där, på Golgata, är avsikten med hans första advent, hans första ankomst, fullbordad.
Men det finns en fortsättning. Han kommer – i sin kropp – ut ur graven och möter och äter med sina lärjungar. Han stiger – i sin kropp – upp till Faderns högra sida. Och du kan fortsättningen: ”… därifrån igenkommande …”
Också då handlar det om att han kommer och ska stå med sina fötter på Oljeberget.
Nu lever vi i Nådens år 2021. Vi lever i tiden mellan Jesu himmelsfärd och hans återkomst. Vi lever i Kyrkans tid. Också i sin Kyrka kommer Herren för att möta oss. Han har sänt sin Ande och han möter oss på ett sådant sätt att vi kan ta emot honom. Herren kommer i sin Kyrka. Också då är det inkarnationen som ger perspektivet. Vi möter honom i församlingens, Kristi kropps gemenskap, där vi infogas som lemmar när dopets vatten gjuts över oss. I hans församling får våra öron öppna sig för hans Ord. Vi får smaka och se hans godhet när hans kropp och blod räcks åt oss och blir till ett med oss.
Det är om Kyrkans tid denna årgångs evangelieläsning talar. I Matteus 13:de kapitel ger Jesus oss flera liknelser om himmelriket. Genom Jesus kommer himmelriket nära och etableras här på jorden. Men himmelrikets framväxt här på jorden är inte till det yttre en framgång eller succé. Himmelrikets konung, Kyrkans Herre, avrättas och för hans folk gäller samma villkor som för honom: förföljelse och förakt. Ändå får detta folk höra, att de ska räta på sig och lyfta sina huvuden. Dess befrielse är nära och dess Konung och Herre ska komma i makt och härlighet.
Hur växer då detta rike? Jesus liknar det vid ett senapskorn och vid en surdeg. Senapskornet kallas ”det minsta av alla frön”. Surdegen är en liten deg-kladd efter förra baket. Det är fråga om två till det yttre så obetydliga företeelser, som ändå får en oerhörd påverkan på omgivningen. Det beror på den kraft som bor i senapskornet och i surdegen. När Jesus vid ett annat tillfälle förebrår lärjungarna deras brist på tro relaterar han också till senapskornets litenhet: ”Om ni hade tro så stor som ett senapskorn” så skulle stora ting kunna ske. Men inte ens en så stor – eller så liten! – tro verkar lärjungarna ha haft. Om surdegen talar såväl Jesus som Paulus, men som en bild för något negativt, som inte bör få växa. Det handlar om fariséernas surdeg, bortrensad surdeg inför det osyrade brödets högtid, påsken, eller faran av att ta till sig till lögnaktig förkunnelse …
Men i vårt sammanhang denna söndag pekar Jesus på det positiva i hur himmelriket växer. Det som är poängen är den oerhörda kontrasten. Ett senapskorn, som en fågel skulle kunna snappa upp och svälja, blir en så stor växt, att fåglar kan bygga sitt ”kända näste” i grenverket för sina ungar. Den lilla surdegen får tre mått mjöl (c:a 36 liter) att jäsa. Det är en lika stor deg som den Sara satte, när hon och Abraham fick besök i Mamre. Det är inte bara området kring surdegen som jäser utan hela degen. Den blir bokstavligen genomsyrad. Man kan inte peka på en särskild del av degen och säga: ”Där har det jäst”. Allt, hela mjölmängden är påverkad av den lilla ”kladden”. Och av det baket kan man sedan ta en ny ”kladd” …
Av profeten Sakarja lär vi oss att inte ”förakta den ringa begynnelsens dag”. Av Paulus lär vi att Gud har utvalt det som ”världen ser ner på”, att ”det som inte finns till, just det utvalde Gud”. Vi kan tänka på änkans ören – ingen gåva var så stor som hennes.
Denna kontrast – mellan det försvinnande lilla och obetydliga och det oerhört stora – ska vi sätta in i himmelrikets perspektiv. Det är inte så att himmelriket ska bli imponerande enligt denna världens måttstock. Bibelns kikare låter oss t ex genom Uppenbarelseboken ana en helt annan utveckling och Jesus säger: ”Ska Människosonen finna någon tro här på jorden när han kommer?”
Nej, himmelriket har inte till uppgift att imponera genom det yttre. Det är inte genom att vinna maktpositioner i samhället som man genomsyrar det eller nätverkar för att skapa ett grenverk, så att man skulle kunna säga: ”Tänk att kyrkan blivit så inflytelserik – vilken skillnad mot den vandrande predikanten i Galiléen och hans följe!” Kyrkans uppgift är inte att bedriva lobbyverksamhet.
Kyrkans uppgift är att – till dess att Herren kommer och upprättar sitt rike i dess fullhet – vittna om sin Herre och Konung, som en gång kom till oss och som en gång ska komma åter. När ordet om honom når in i en människa sker det något. På samma sätt som senapskornet spränger sitt hölje och blommar ut och på samma sätt som surdegen lyfter hela mjölhögen, så spränger Guds Ord och tilltal en människas ramar, så att hon kan se sig själv och sina behov i ljuset av Jesus och även se sin medmänniska i ljuset av honom. Detta är alltid Andens verk, men det behövs att någon använder sin mun och delar med sig av sin tro.
Det är så Kyrkan växer. Det är det som är stort i himmelrikets perspektiv. Tänk på den oerhörda kontrasten mellan en syndare på väg bort, en Sackeus eller kanske en som föraktar och förföljer, t ex Paulus, eller – än värre! – en som är ljum och likgiltig! Så kommer himmelrikets fulla kraft genom Ordet och spränger den bundenhet i olydnad och synd som fjättrar. Den omvände blommar ut, kanske kan ge andra sökande människor trygghet genom sitt liv. Han blir genomsyrad av livet i Kristus, inte bara delvis – t ex på sön- och helgdagar 11.00-12.15 – utan i allt, alltid och överallt.
När detta sker blir det glädje bland Guds änglar. Det är stort.
Ordet kanske kommer till den människan genom en ”obetydlig” människa mätt med världens måttstock, en senapskornsmänniska, som andra knappt märker. Det kan vara en förälder, en vän, en lärare eller kanske en präst.
Det är så himmelriket tar form. Så kommer det att vara till dess att Jesus kommer åter. Hans Kyrka behöver uthållighet. Förakt och förföljelse ingår i förutsättningarna, men han som har kallat oss är trofast. Rättfärdighetens segerkrans väntar alla som längtar efter hans ankomst. Räta på er! Lyft era huvuden! Er befrielse närmar sig.
Amen. Kom, Herre Jesus!
Sv ps 1937:168:4-7