Fjärde söndagen i advent har temat ”Herrens moder” och är en av flera söndagar då Maria står i fokus. Hon har en framträdande plats också på Kyndelsmässodagen – även kallad Jungfru Marie Kyrkogångsdag – och på Jungfru Marie bebådelsedag. Med tanke på en del överdrifter kring Maria tycker kanske somliga att man borde tona ned hennes roll så lite som möjligt. Men detta skulle strida mot Marias profetiska ord: ”Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig”. Problemet är ju egentligen inte hur mycket vi uppmärksammar Maria, utan på vilket sätt. Det avgörande är att Gud får vår tillbedjan, dyrkan och djupaste lydnad. Helgon, som Maria, är däremot skapade varelser, som vi däremot skall vörda, ära och prisa saliga.
Vi skulle kunna en jämförelse med budet att hedra våra föräldrar. Man kan förstås kunna sätta föräldrarna på den plats som bara tillfaller Gud – om man t.ex. lyssnar på dem mer än på Gud. Men det är å andra sidan inte innebörden att hedra sina föräldrar. Vi kan därför inte säga: Jag vill inte hedra mina föräldrar för då kan de skymma Gud. Tvärtom, så skall vi visa vår kärlek till Gud genom att hedra våra föräldrar. På samma sätt skall vi uppmärksamma vad Gud har gjort genom Maria, för att Gud skall få äran. Temat idag får därför bli: Maria som himmelens port.
1. Gud kommer till jorden genom Maria.
Maria har en hedersplats i kyrkan därför att Gud har visat henne nåd på ett alldeles unikt sätt. Gabriel säger ju inte bara: ”Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud”; han säger också: ”Var hälsad, du högt benådade!” Maria är det förnämsta tecknet på Guds nåd därför att hon är himmelens port; genom att Jesus får sin mänsklighet genom Maria är hon den dörr genom vilken Gud träder in i världen.
Självklart betyder detta att Gud är huvudpersonen; det är inte dörren som är huvudsaken utan Jesus som kommer genom dörren. Det intressanta är alltså att Maria föder ”den högstes Son” och det barn som skall kallas ”heligt och Guds Son.” Sonskapet betyder då inte, som någon kanske tror, att Jesus skulle vara av längre rang än Fadern, utan just att han är av samma väsen som Fadern – precis som människor föder varelser av mänsklig natur. På samma sätt är Jesusbarnet ”heligt”, i samma bemärkelse som Gud i GT ofta kallas ”den helige” (t.ex. Ps 22:4).
Men inte desto mindre är det förunderligt och stort att Gud ger en enkel människa ett så stort uppdrag. Den heliga fantasin kan på detta sätt se Maria förebildad i Hesekiels profetia om det nya templet (vanligen tolkad som den kristna Kyrkan) vars yttre port vördas och hålls stängd ”ty Herren, Israels Gud, har gått genom den” (44:2). Vi kan även på samma sätt tolka gamla testamentets förbundsark över vilket Herrens närvaro vilade. I kistan förvarades tre saker: En skål med det himmelska mannat, översteprästen Arons ständigt grönskande stav och till sist förbundstavlorna med de tio budorden. På motsvarande sätt var Maria det levande kärl som förmedlade Guds närvaro i vår värld. När den helige Ande kom över henne och Guds kraft vilade över henne, så fick hon i sitt inre bära Honom som just är livets bröd, vår offerpräst och som förkroppsligar Guds Ord och det nya förbundet (jmfr Upp 11:19-12:1).
2. Vi kan komma till Gud genom Maria.
På samma sätt som Gud använde Maria som en port för att stiga ned till jorden kan Maria också stå till tjänst för oss, som en port till Gud. Jesus är visserligen den unike och ende medlaren mellan Gud och människor (se 1 Tim 2:5) eftersom bara Han är Gud och kan sona vår synder. Men Jesus väljer ändå människor för att leda oss till sig; Han räcker oss frälsningen genom Guds Ord och Sakrament genom människor. I detta avseende kan Maria vara en port till himlen.
Martin Luther skriver att Maria ”vill att man skall lova Gud i henne och så genom henne bli förd till en god förtröstan på Guds nåd. Den som således vill rätt ära henne, skall inte betrakta henne allena utan se henne inför Gud och under Gud och tänka sig henne utblottad och se hennes intighet (som hon själv säger). Då skall man kunna förundra sig över Guds överflödande nåd, att han har tagit sig an ett så ringa och obetydligt människobarn och omfattat och välsignat henne så rikligt och nådigt. Om du ser henne på det sättet, skall du därav ledas till att älska och lova Gud för en sådan Gud, som inte avvisar utan tar sig an ringa, föraktade, obetydliga människor så nådigt och inte försmår dem. Så skall ditt hjärta stärkas i tro och kärlek och hopp” (Marias Lovsång, s. 60).
Även i en annan mening kan Maria hjälpa oss till Jesus. I Marias moderskap kan vi se en bild för den kristna kyrkans väsen och funktion. Maria bär Jesus i sitt inre, hon föder Jesus in i denna värld, för att sedan sköta och vårda Jesusbarnet. På motsvarande sätt möter vi i Jesus den kristna Kyrkans gemenskap; här föds vi på nytt till Guds barn och får den näring vi behöver som vi behöver för att växa i tro. Det är därför som kyrkofadern Cyprianus säger: ”Den som inte har kyrkan som sin moder kan inte ha Gud som sin Fader.”
Både inför Maria och Kyrkan kan vi därför säga som Jakob när Gud uppenbarade sig för honom i Betel: ”Detta är en plats som väcker bävan, det måste vara Guds boning, här är himlens port” (1 Mos 28:17).