Den helige Stefanus dag har ett helt annorlunda budskap än Julbudskapet. Vi hör om martyrerna, som vittnat om Kristus ända in i döden. När kyrkoåret började växa fram ville man på 300-talet ge Stefanus en äroplats i kyrkoåret. Dagen efter att vi firat Frälsarens födelse, firar vi därför Stefanus. Han blev kyrkans förste martyr, men inte den siste. Hans himmelska födelsedag firar vi på Annandag Jul.
1. Bekännelsen.
Stefanus levde i den kristnas kyrkans allra första tid. Den första församlingen i Jerusalem fick ta ett stort socialt ansvar. Många som blev kristna stöttes ut från sin släkt. Församlingen hjälpte till, så att de fick tak över huvudet och mat att äta. Apostlarna hann inte med allt. Sju diakoner insattes i tjänst och Stefanus var en av dem. Han var fylld av tro och Helig Ande.
Hans bekännelse till Jesus var tydlig och klar. Det fanns en andlig kraft och styrka hos honom, som omgivningen lade märke till. Personligen drabbades han av motståndet mot kyrkan. Fienderna kom med lögner och falska beskyllningar mot Stefanus. Han ställdes inför Stora Rådet för att rannsakas. Då tog han vara på tillfället till att bekänna Jesus.
Men inte bara han. När en öppen förföljelse bröt ut och många kristna måste lämna Jerusalem, då gömde de inte undan sin kristna tro. De förkunnade evangelium dit de kom. Filippus, en annan av diakonerna, kom till Samarien och förkunnade Kristus där och det blev en stor väckelse.
Det är viktigt med en tydlig kristen bekännelse, i vilken situation vi än står i. Vi behöver bekänna Kristus för att växa, mogna och vara fasta i tron. Andra behöver den för att möta evangeliet om Frälsaren. När bekännelsen är tydlig är det ett sundhetstecken för kyrkan. När bekännelsen är otydlig och obefintlig är det ett svaghetstecken. När Jesus är borta från förkunnelse och församlingsliv blir ingen hjälpt till himmelen.
2. Förföljelse.
Annandag Jul tar fram förföljelsen för Kristi skull, martyrskapet. I psalm 506 i 1937 års psalmbok står det i vers 6: ”Frid på jorden sjöngs i höjden, Jesu i din födslostund. Frid från himlen utgör fröjden Av ditt saliga förbund. Men i denna prövotid Vinns den ej förutan strid.” Jesus själv talar att han kommit för att tända en eld på jorden. Han talar om splittring.
Friden som Jesus kommer med är verklig. Motståndet mot Jesus är också en verklighet. Bibelns budskap här är mycket tydligt: Sluta inte att vara kristen, för att du möter motstånd. Sluta inte att bekänna Jesus, inte ens om du får lida för det. Det Jesus väntar sig är trohet mot honom.
Jesus talar om att bära sitt kors efter honom. Det handlar om det lidande, som kommer för att man bekänner Jesus. En god regel är att man skall inte söka upp lidandet. Men när det kommer skall man inte fly ifrån det.
Stefanus behövde inte söka upp det. Kyrkans fiender, i den första tiden, kanaliserade sitt hat mot Jesus på Stefanus.
I Stora Rådet höll Stefanus ett långt tal om Guds gärningar genom Abraham och Mose och hur GT:s profeter blev förföljda. Detta blev för mycket för rådsmedlemmarna. De släpade ut Stefanus och stenade honom till döds. Saulus gillade vad som skedde.
Kyrkans första tid var en rik tid men också en förföljelsetid. Inte förrän på 300-talet blev det tillåtet i samhället att vara kristen. Många gånger fick kristna fira gudstjänst i hemlighet men ändå växte kyrkan oerhört mycket.
Förföljelsen har inte slutat. Kristna förföljs i dag på olika sätt. Ibland i hemlighet ibland helt öppet. Allt ifrån trakasserier, förakt och mobbing till fysiska handlingar och dödande. Vi ska stödja och be för dem som får lida för sin tro på Kristus och vi ska se till så att vi själva är trogna mot Jesus, när vi möter motstånd för vår tros skull. Vi måste räkna med att det kostar något att följa Jesus.
3. Välsignelsen.
Mitt i allt detta svåra, är Kristus märkligt nära och välsignelsen från honom är stark. Stefanus såg Guds härlighet och såg Jesus stå på Guds högra sida, strax före sin död. Jesus, som vanligtvis sitter på Faderns högra sida, står upp, när hans tjänare Stefanus går mot sitt lidande. Jesus är med.
Som en följd av förföljelsen spreds budskapet om Jesus till nya människor. De hittade livets mening och glädje, bundna blev lösta, sjuka blev friska. ”Det blev stor glädje i den staden.” Så står det i Apg. kap. 8 om denna mission i Samarien.
Gud välsignar bekännelsen och troheten om honom. Gud ger goda gåvor till både kropp och själ, när han välsignar. Gud vill välsigna och bevara oss för allt ont. Han vill ge oss sin närvaro och sin nåd, varje dag, genom sin Son.
Och vi får säga vårt ’ja’ till honom och ta mot och ta emot allt det goda han ger.
Amen.