Om jag säger Tre kronor vad tänker du på då? Ja, många av oss tänker väl på vårt ishockeylag. Dom har ju tre kronor på sina tröjor. Ibland går det bra, ibland mindre bra. Men namnet har dom faktiskt fått från dom tre vise männen. Dom kallas ju också heliga tre konungar och vi brukar sätta kronor på deras huvuden.
Men egentligen vet vi inte hur många dom var. Dom kom med tre gåvor till barnet i Betlehem, därför menar man att dom var tre. Om dom var kungar vet vi inte heller, även om vi brukar kalla dom för kungar och sätter kronor på deras huvuden. Man har gett dom namnen Kaspar, Melkior och Baltasar. I vår almanacka så står dom tre namnen på Trettondedag Jul, men lite förändrade: Kasper, Melker och Baltsar.
Dom var skickliga astronomer. Dom måste ha det gott ställt. Annars hade dom inte kunnat kosta på sej en lång och dyrbar resa och ha med sig så fina presenter.
Man kan undra vad andra vetenskapsmän sa, när dom fick höra att dom tre vise männen gav sej iväg på sin resa Ja, dom hade sett en stjärnkonstellation på himmelen, men det var nog bara ett hugskott. Snart skulle dom vara tillbaka med oförrättat ärende. Expeditionen var misslyckad från början till slut. Det var det ingen tvekan om detta. Men så blev det inte.
Vem fick rätt? Teorierna höll. Dom, vise männen kom inte till vem som helst utan till Världens Frälsare. Dom kom fram till barnet i krubban i Betlehem. Där stannade stjärnan och dom förstod att dom hade kommit rätt. Dom hade nått sitt mål.
Några hållpunkter vill jag ta fram i denna betraktelse: Att söka Jesus, finna honom, hylla honom, ge honom gåvor och ha med honom på vägen hem.
Att söka Jesus. Det är viktigt att ha en rätt ledstjärna som styr vårt liv. Annars kommer vi fel. Det finns många irrbloss, många modenycker på åsikternas himmel. Idéer och uppfattningar korsar vår tillvaro. Följ oss, så blir du lycklig, säger man.
Ibland tror vi att vi kommit rätt, fast vi hamnat alldeles fel. En kungason skulle ju födas i kungaborgen i Jerusalem. Han måste vara av kunglig familj, det var självklart. Stjärnan visade åt annat håll, åt Betlehem. Kunde det vara rätt? Det var bäst att först höra sej för hos kungen själv, Herodes. Han borde ju veta.
Kungen frågade sina lärda män: Översteprästerna och dom skriftlärde visste besked. Kungabarnet skulle födas i Betlehem, så stod det hos profeten Mika och nu fortsatte dom vise männen sin färd och kom rätt.
Det finns inga genvägar till Jesus. Han är Bibelns kärna och stjärna som Martin Luther har sagt. Skall du och jag hitta fram till honom måste vi gå till Skriften. Det räcker inte med att veta vägen, vi måste gå den också. Dom lärda i Jerusalem hade en rätt kunskap men vad betyder det, om man inte följer stjärnan. Dom kunde ha följt med dom vise männen till Betlehem, men det gjorde dom inte.
Vem som helst av oss kan gå vilse, men då skall vi inte fortsätta på en felaktig väg. Vi skall vända tillbaka till den punkt där vi gick vilse. Inte stanna där utan gå den rätta vägen. Stjärnan visar vägen. Den gick före dom vise männen och stannade över den plats där barnet var. Nu är dom framme!
När dom kommit fram faller dom ner och hyllar barnet i krubban. Tänk vad skönt att vara framme vid målet. Resan kan vara svår på många sätt. Nu tänker jag inte på yttre strapatser. Nu för tiden är det ju lätt att resa. Jag tänker på resan genom livet. Här har var och en av oss sin historia. Livet är inte alltid lätt att leva. Vi söker efter tryggheten, men var skall vi få tag i den?
Vi behöver inte resa långt bort. Svaret finns närmare än vi anar. Visst kan det vara intressant att få komma till Betlehem och se den plats som man menar är Jesus födelseplats. Har du varit där så vet du att det finns en stjärna i golvet. Där står på latin: ”Här föddes Jesus av jungfrun Maria”
Betlehem betyder brödhuset. Vårt Betlehem är vår kyrka, Här är vi framme. Varje kyrka är byggd för att vi skall få möta Jesus. Här möter han oss i dopets vatten, i nattvarden, i Bibelns ord. Vi har allt detta inom räckhåll och hörhåll, i vår församling, i vår kyrka.
Visst får vi vara sökande människor. Men vi kan inte hålla på jämt att söka. Vi måste komma till målet och när vi är framme får vi falla på knä och hylla barnet, som är vår Herre och Frälsare.
När vi är framme hos Jesus skall vi ge honom våra gåvor. Dom vise männen gjorde det. Dom öppnade sina kistor och tog fram sina gåvor: guld, rökelse och myrra.
Dom tre vise männen var dom första utanför som kom till tro på Jesus. Dom offrade det dyrbaraste dom hade. Nog borde vi följa deras exempel.
Trettondedag jul är ju sen gammalt en missionsdag, även om det temat tyvärr kommit i skymundan. Mission idag är viktig, lika viktig som i den första kristna tiden. Då har vi faktiskt kyrkoordningen med oss. I fundamentet för vår svenska kyrka finns det fyra grundpelare. Kyrkans uppgift är att fira gudstjänst, bedriva undervisning, utöva diakoni och mission.
Missionen har sin grund i missionsbefallningen Jesus har sagt att vi skall gå ut och göra alla folk till lärjungar. Vi skall döpa dom i Faderns, Sonen och Den heliga andes namn och lära dom att hålla alla bud som Jesus gett oss.
När missionen byggdes upp av dom första missionärerna, så hade man tre viktiga profiler, tre byggnader, sjukhuset, skolan och kyrkan. I missionsarbetet idag gäller det att bekämpa sjukdomar, ge undervisning och komma med det kristna budskapet. Trettondedagen vill på ett särskilt sätt markera detta. Vi skall sprida det kristna budskapet här hemma och ut över världen. Om det i fortsättningen skall finnas kristna församlingar så beror det på dej och mej. Då måste vi vara beredda att offra inte bara pengar utan också engagemang och iver.
I den tredje världen går den kristna tron framåt, och vi har mycket av inspiration och glädje att hämta från dom expanderande och växande kyrkorna i Afrika och Asien.
De vise männen tog en annan väg hem till sitt land. Så blir det för den som mött Jesus. Nu är man inte längre en sökare utan man har hittat rätt. Man har kommit fram och vägen blir en annan än den man gått förut.
Nu fanns det ingen som helst anledning att vända tillbaka till Herodes. Det fanns ingen anledning att konsultera dom lärda i Jerusalem. Nu är det mission som gäller. Nu börjar den första missionsresan hem till folket därhemma och sen fortsätter det ut över världen.
Visst finns det många andra religioner och andra sätt att leva. Alla andra religioner handlar om människor som söker efter innehåll i livet. Kristendomen visar på den Gud som kommer till oss som ett litet värnlöst barn i en krubba i Betlehem. Det barnet är Guds son och Världens Frälsare.
Vi vet att det alltid stått strid kring det barnet. Herodes gjorde vad han kunde för att döda barnet i Betlehem. Han blev rasande när dom vise männen inte kom tillbaka och berättade var barnet fanns. Han satte igång ett fasansfullt barnamord och lät döda alla gossebarn under två år i Betlehem och hela trakten däromkring.
Josef och Maria fick fly med sitt lilla barn till Egypten för att undkomma Herodes bödlar. Pontius Pilatus och den tidens andliga ledare gjorde vad dom kunde för att döda Jesus. Men vi vet att han lever och att han är med oss här och nu och att han vill ta oss genom dödens mörker till himmelens glädje.
Vi kanske inte tänker på att den stor del av kristenheten firar jul just vid Trettonde. I den ortodoxa kyrkan firar man jul just den här helgen.
Vi skall vara tacksamma för att vi lever i ett fritt land och att vi fritt och öppet får bekänna vår kristna tro och föra den vidare härhemma och utöver världen.
Allt kan sammanfattas med orden i en annan av Trettondedagens texter. Jesus säger: ”Jag är världens ljus. Den som följer mej skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus”.
Ära vare Fadern och Sonen och Den Helige Ande, såsom det var av ursprunget, nu är och skall vara från evighet till evighet.
Amen