Dagens tema – Jesus skapar tro – är också betraktelsens tema. Till grund ligger första årgångens epistel (Rom 1:16,17).
Jesus skapar tro
1) … genom evangelium.
Evangelium betyder glädjebud och är vad det betyder. Det är glädjebudet om Jesus Kristus – Guds evige Son, som blev människa i Kristus för att frälsa oss från syndafallets alla följder. Det gjorde Guds Son då han gav sitt liv till lösen för oss och blev försoningen för våra synder. Med sin fullkomliga lydnad intill döden på korset betalade han hela vår skuld till Gud. Straffet var lagt på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade (Jes 53:5). Endast hos Kristus finns frälsning, men den som kommer till honom med sina synder blir verkligen frälst. Och för att skänka oss frälsningens gåva kallar och drar Gud oss genom sin Ande – första gången i dopet och sedan varje gång vi nås av ett rätt Guds ord.
Det är inte självklart att vi alltid ska ha tillgång till evangelium. Det har funnit tider då glädjebudet om Jesus Kristus varit sällsynt med stort andligt mörker som följd. Sådana tider kan komma på nytt. Hur viktigt då att vi verkligen tar vara på den tillgång till evangelium vi ännu har, om än inte som tidigare: glädjebudet om den Gud som blev människa i Jesus Kristus och genom döden på korset försonade oss med sig själv och genom sin uppståndelse förde fram åt oss en evig rättfärdighet.
Men också: Hur lyckligt om vi så tar vara på evangelium! Det är ju en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken. Tidigare hade Paulus förföljt evangelium genom att angripa dess förkunnare och efterföljare. Men allt blev annorlunda då han mötte evangelium på nära håll och ställdes inför det ansikte mot ansikte. Det blev då för honom det glädjebud det är i sig självt – en Guds kraft som frälser. Genom honom som evangelium förkunnar fick han uppleva, att där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer (Rom 5:20) till syndernas förlåtelse och frid med Gud.
Samma kraft har evangelium också i dag. För vem? Jo, för var och en som tror. Vilket glädjebud! Det säger oss att evangelium kan bevisa sin frälsande kraft på alla människor. Men hur kan det som bara är ord ha en sådan verkan? kan människor invända. Att evangelium är ord är sant – ord vi kan höra, läsa och betrakta. Men det är inte bara ord. Nej, som Guds Ord är evangelium levande och verksamt (Hebr 4:12). Och Jesus säger: Mina ord är Ande och liv (Joh 6:63). Just därför är evangelium en Guds kraft som frälser var och en som tror.
Men det är bara det att jag inte har någon tro, kanske någon bekymrat invänder. Jag ser i alla fall ingen tro hos mig. Otro och tvivel däremot ser jag desto mer av. Och då kan väl evangelium inte vara en Guds kraft som frälser mig? Hör då, du som har det så: evangelium är en Guds kraft också till den tro som tar emot frälsningen. Tron kommer av predikan (Rom 10:17). Ja, egentligen står det att tron kommer av det hörda. Hörandet av vad? Jo, av Kristi ord, fortsätter det, alltså av just evangelium. Lyssna då till glädjebudet om Jesus Kristus, du som tycker att du inte får till det med tron. Det ska inte slå fel – det gör det aldrig med evangelium, bara det får komma åt att arbeta på en människas hjärta – utan du ska få uppleva att det är en Guds kraft som frälser också dig. Du får hjälp att övervinna otron och tvivlen i ditt hjärta, så att du vågar lita på att Jesus Kristus, sann Gud och sann människa, är också din Herre, som med sitt heliga och dyra blod har frälst också dig ifrån alla synder, ifrån döden och djävulens våld.
Men för detta evangelium gäller det då att inte skämmas. Det gjorde inte Paulus. Budskapet han förkunnade var en dårskap för grekerna och en stötesten för judarna. Judarna stötte sig på att timmermannen från Nasaret sa sig vara Guds Son, ja, själv Gud, och grekerna menade att det stred mot all rim och reson att en gud dör. Ändå skämdes han inte för evangelium. Öppet förkunnade han det för alla.
Hörs det något av den bekännelsen bland oss: Jag skäms inte för evangelium? Betyder det så mycket för oss, att vi är beredda att offra människors vänskap för det, om så skulle visa sig vara nödvändigt? Sätter vi ett sådant värde på glädjebudet om Jesus Kristus, att vi gärna hör, läser och betraktar det? Och värderar vi evangelium så högt, att vi vill leva så att det blir ärat av oss?
2) … till rättfärdighet.
Det visar fortsättningen: Rättfärdighet från Gud uppenbaras i evangelium, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige ska leva av tro. Att syndare förklaras rättfärdiga inför Gud genom tron på Jesu försoning och förtjänst, det är evangeliets själva hjärta. Det var det Paulus och de andra apostlarna ständigt kom tillbaka till i sin förkunnelse. Visst talade de också om vikten av goda gärningar i en kristens liv. Men när det handlade om att vinna rättfärdigheten från Gud, då lyste allt tal om goda gärningar med sin frånvaro. Då hette det: Genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig inför Gud (Gal 2:16). Och: Om rättfärdigheten kunde vinnas genom lagen, då hade Kristus dött förgäves (Gal 2:23).
När en människa väcks ur sin andliga likgiltighet och inser vad det är att stå med skuld inför Gud, då tänker hon: Jag måste lägga bort det onda och göra det goda. Med stort allvar börjar hon rensa bort allt vrångt och skevt hos sig. Ja, hon strävar aldrig så för att Gud ska bli nöjd med henne och så ge henne sin rättfärdighet. Men förgäves! Aldrig tycker hon att hon gjort nog. Förr eller senare måste hon kapitulera inför Gud. Ja, även om hon lyckas bättra på sitt yttre, ser hon att hjärtat ändå är som förr. Men Gud kräver ju att hon ska vara helig och ren också i hjärtat. Bekymrad frågar hon både Gud och sig själv: Vad ska jag göra? Men när hon insett att hon själv inget har eller kan som gäller något inför Gud, då kan Gud uppenbara evangelium för henne: att allt som måste göras för att hon ska få syndernas förlåtelse och frid med Gud är redan gjort – av Jesus då han gick lydnadens och lidandets väg till korset. Hon behöver inte på de goda gärningarnas väg försöka bli rättfärdig inför Gud. Det enda som behövs är att hon tror på Jesus eller kommer till honom med sina synder och håller sig till honom som sin ende Frälsare. Tar hon den utvägen, som står öppen för var och en som vill gå den, då uppfylls på henne de dyrbara orden: Den som utan att bygga på gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet (Rom 4:5).
Så ta vara på den tillgång till evangelium du ännu har. Hör det så ofta du kan, även om det kan kosta både tid och pengar att söka sig dit där det ännu ljuder oförfalskat. Läs det regelbundet i din Bibel och goda andaktsböcker. Dela det gärna med någon förtrogen till inbördes hjälp på trons väg. Och vid allt detta: be om ett öppet hjärta för evangelium, så att det får visa dig vägen till din Frälsare och den rättfärdighet du behöver för att bestå inför Gud. Och lycklig du då! När andra finner evangelium löjeväckande eller anstötligt och drar sig undan till fördärv, ska är det för dig en Guds kraft som frälser – din tröst i alla sorger, din kraft i all svaghet, ditt liv i själva döden.
Amen.