Denna söndags evangelium handlar om hur Jesus botade en man, som varit sjuk i trettioåtta år. Bland de fem pelargångarna vid det hälsobringande vattnet i dammen Betesda i Jerusalem låg en mängd sjuka, blinda, lama och lytta. Det är beskrivning av världens människor. Genom syndafallet förstördes Guds skapelse, så att sjukdom, lidande och död följde i dess spår. Alla få bära något av detta. Men sjukdomar är inte det värsta, som kan drabba människor. Efter att mannen blivit botad sa Jesus till honom: Synda inte mer, så att det inte händer dig något värre. Att komma bort från Gud är ju värre än att drabbas av sjukdom.
Jesus frågade mannen: ”Vill du bli frisk?” De orden gav ett hopp från honom, som är den store läkaren och frälsaren både från syndens nöd och all annan nöd. ”Jag har ingen som hjälper mig”, sade mannen, för andra stod i vägen när han skulle ner till vattnet. Men Jesus kom med den hjälp, som alla behöver, när han dog för oss. Han som vill hjälpa ur kroppslig sjukdom, vill desto mer hjälpa ur den situation, som synden orsakat. Han uppfyllde profetian hos Jesaja, när han blev sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningar skull och när straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid. Profeten säger också: Våra sjukdomar bar han. Ja, han bar i sin kropp synden och dess följder, även sjukdomar och allt annat lidande. Inget står i vägen, för att vi ska få den hjälp, som betyder syndernas förlåtelse. Hos honom finns även hjälp i sjukdomar, eftersom han burit dem.
Det är alltså genom tron på Jesus vi kan finna vår andliga hälsa. Det är den största och viktigaste hjälp vi kan få. För vad hjälper det, om allt går väl i livet och man får vara frisk år efter år, om man inte har den andliga hälsan och själens frälsning. Man kan se sig så frisk och rättfärdig i andlig mening, så att man inte ser sig behöva Jesus som sin läkare. När det gäller den andliga nöden tar man då inte till sig Jesu fråga: ”Vill du bli frisk?”
Mannen som varit sjuk i så många år, kunde ju undra, om Gud övergett honom. Men den som är sjuk är inte mindre älskad av Gud än andra. Alla får bära något av de bördor, som vår ofullkomliga och skadade värld lider av. Liksom man ska söka hjälp till sin andliga hälsa, ska man söka hjälp för den kroppsliga hälsan. Den ger Gud genom läkare, sjukvård och mediciner. Det hör till Guds försyn och omsorg om sina skapade barn. De som arbetar i sjukvård står i Guds tjänst till hjälp för medmänniskorna.
Många glömmer Gud, när de är friska. Därför kan Herren använda sig av sjukdom och lidande för att dra människor till sig och till sitt Ord och få dem att tänka på sin frälsning. Men den som är sjuk kan bli så upptagen av sin sjukdom, så att det blir svårt att tänka på Gud och ta vara på hans Ord. Krafter och sinne blir försvagade. Därför är det bäst att tänka på sin omvändelse, medan man är frisk. Men under sjukdomstider kommer sådana frågor nära, som gäller liv, död och evighet. På det sättet har Gud en kärleksfull avsikt med det svåra, även om den sjuke först senare inser det.
Jesus såg den sjuke, som väntat på hjälp under lång tid. Han vet, hur varje människa har det, både den som befinner sig andlig nöd och den som är sjuk till kroppen. Den människa, som ser sin synd och vill göra sig bättre, får erfara hur hjälplös hon är. Fler synder kommer fram, liksom syndafärdärvet i hjärtat. Men då ska hon vänta på Jesu hjälp, som kommer i rätt tid. Han kommer med löftet om förlåtelse, som stryker ut skulden. Han räknar synden som borta, eftersom han räknat den som sin synd. Han klär henne i sin rättfärdighet, som är den enda som gäller inför Gud och frikänner henne. Han som kommit för att uppsöka och frälsa det förlorade, kommer med detta evangelium: Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka, jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare. ”Genom hans sår är vi helade.”
En sjukdom blir till Guds ära, om den sjuke lever i gemenskap med Jesus. Då äger den sjuke det viktigaste han behöver. Då betyder inte denna tidens lidanden allt. Jesu nåd är kraften i svaghet och sjukdom. Människan blir ett kärl, som Gud bereder till härlighet. En kristen får mycket andligt gott genom lidandet. Om han bär det svåra i tålamod och undergivenhet under Guds vilja, blir han en god förebild som visar andra vägen till Jesus. Den andliga välsignelse han får under sjukdomstiderna, blir till välsignelse för andra. Flera psalmförfattare är exempel på detta. Det svåra blir en pådrivare till att leva i daglig omvändelse och helgelse. Avarter av syndafördärvet rensas bort och goda frukter växer fram.
Jesus lämnade inte mannen, som blivit frisk. Han mötte honom efteråt i templet och gav sig till känna.. Den sjuke fick lära känna Jesus mer och mer. Säkert var han tacksam för att den långa sjukdomstiden var förbi. Men det gäller att stanna kvar hos Jesus, också när man blivit frisk. Den som varit sjuk, vet att steget inte är långt mellan liv och död. Han tackar för varje ny nådedag. Han kan även tänka med tacksamhet på tider av sjukdom, som blev medel till andlig hälsa och tillväxt i tron. Allt som möter samverkar till det bästa. Namnet Betesda betyder barmhärtighetens hus. I dess källa i Ordet och nattvarden ges rening och förlåtelse. Den som inför döden överlämnar sig själv i Jesu barmhärtiga händer, blir mottagen av honom och får för evigt vara tillsammans med honom i det himmelska templet.