Vem sitter på tronen?

Tidigt torsdagsmorgonen den 24 februari gick Ryssland in i Ukraina och här i Sverige vaknade vi och fick genom morgonnyheter veta om invasionen. Det var skakande att förstå att i Europa pågår krig än en gång. Det finns många evangeliska kristna i såväl Sverige som Danmark och Norge, som dagligen läser den danske förre bibelskolerektorn […]
Skriven av: Bengt Birgersson
Publicerad: 7 mars, 2022

Tidigt torsdagsmorgonen den 24 februari gick Ryssland in i Ukraina och här i Sverige vaknade vi och fick genom morgonnyheter veta om invasionen. Det var skakande att förstå att i Europa pågår krig än en gång.

Det finns många evangeliska kristna i såväl Sverige som Danmark och Norge, som dagligen läser den danske förre bibelskolerektorn Hans-Erik Nissens (1938-2016) andaktsbok ”Ett är nödvändigt” (danska originalet utk. 1991). För just den 24 februari finns en andakt som på visst sätt ”sticker ut” och som fick särskld aktualitet genom morgonens nyheter. Ingångsord var ”Jesus Kristus … härskaren över jordens kungar” hämtat från Upp. 1:5. Nissen inleder sin betraktelse på följande sätt:

Människor lägger märke till vad världens stora och mäktiga män säger. Många upplever att det är dessa som har miljoner människors öden i sina händer. Men så är det inte

Det är Jesus, som är härskarnas Härskare och konungarnas Konung. Han har bestämt utvecklingen på jorden. Det är inte bara så, att han har ett finger med i allt. Nej, ingenting sker utan att han finns bakom det. Det är viktigt att komma ihåg, när krig, olycka och nöd härjar. Då är det Gud som håller dom.

Det gömmer sig både något tryggt och något mycket allvarligt i detta. Det är tryggt för ett Guds barn att veta, att inget sker i det stora eller det lilla, som inte finns inordnat i Guds stora plan. Det sker inget utan att Gud har både tillåtit det och har det i sin hand. Men – som Nissen påminner om – i kriget är det ”Gud som håller dom”. Varför? Nissen svävar inte på målet. Det handlar om synden, människors synd, vår synd, världens uppror mot Guds ordningar.

Just nu är det Ukrainas folk, som drabbats av den ”ryska björnen”. Ingen av oss ska dock tänka, att Ukrainas folk är större syndare än de andra europeiska nationerna, i öst som väst. Hela det gamla sovjetimperiet har påtvingats en ateistisk ideologi. Den har västländerna frivilligt gått in under. Med hjälp av Charles Darwin har i stort sett hela den europeiska kontinenten lämnat bakom sig att det finns en Skapare. I spåren av det har de ofödda barnen lämnats oskyddade, äktenskapet och synen på man och kvinna i hög grad ödelagts. Nissen påminner om att ”Satan frestar oss att tro, att synden inte får några följder”. Jesus höll dom när han rensade templet. Det var han som höll dom, när Titus kastade upp vallar runt Jerusalem och jämnade staden med marken. Europa har nu haft fred i många år efter de två fruktansvärda världskrigen. ”Men tro inte att det är förbi med Herrens vredesdom!” skriver Nissen. 

Sist påminner Nissen om att som Abraham bad för Sodom och Gomorra, så får vi också be för våra länder. Men eftersom vi vet, att domen inte uteblir, så måste vi be om väckelse och omvändelse. Men det kan inte komma om inte Guds ord får komma på ljusstaken på nytt, att predikostolar och YouTube-kanaler förkunnar Guds hela sanning om dom, nåd, förlåtelse i kraft i Jesu försoningsdöd. 

Jesus sade en gång till Pilatus: ”Du skulle inte ha någon makt alls över mig om du inte hade fått den från ovan.” (Joh. 19:11) Så har också dagens makthavare fått sin makt från Gud. Vladimir Putin kunde inget göra om han inte fått den ovanifrån, även om han ur ett annat perspektiv har tagit makten. Men också han ska en dag stå inför honom som är ”härskaren över jordens kungar”. Det gäller också Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj liksom Sveriges statsminister. 

Det finns en legend om att orsaken till att Ukraina har samma blågula färg i sin flagga som Sverige beror på tacksamhet till Sverige därför att Karl XII kämpade så intensivt 1709 mot ryske tsaren Peter I och hans armé vid Poltava, som ligger centralt i Ukraina. Detta trots att det gick, som vi vet, mycket illa den gången för svenskarna. I några massgravar utanför staden Poltava ligger upp mot 10 000 svenska unga män begravda. Det knyter oss samman med Ukrainas folk i deras ödesstund och ger oss särskild anledning att ställa oss vid deras sida. Det bör vi göra inte minst i helig bön. Det finns också möjlighet att ge ett bidrag Nordisk Östmission, som i många år arbetat i Ukraina med stöd till kyrkorna. (Se kontaktuppgifter nedan.)

Om kriget har trappats upp eller om fredssamtalen på gränsen till Belarus har haft några positiva effekter när dessa rader når läsare, vet vi inte. I skrivande stund har Rysslands president hotat med kärnvapen. Ingen vet hur allvarligt det hotet är. Men under alla omständigheter vill vi peka på vad Jesus sade: ”Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig. Se då till att ni inte blir skrämda.” (Matt. 24:6) Den viktigaste orsaken till att vi inte behöver bli skrämda, det är att vi känner honom, som sitter på tronen, ”härskaren över jordens kungar”, vår Herre Jesus Kristus, som har all makt i himlen och på jorden.

Vi går nu in i fastetiden för att i Kyrkans år följa vår Herre Jesus Kristus på hans väg till korset. Där går vi med honom, för att se vår synd och vad den kostade honom, Guds Son, för att lösa oss från den. På det personliga planet gäller alltid syndabekännelse som väg till syndernas förlåtelse. Men syndabekännelse är också utgångspunkt för bön om fred.

Samtala med andra läsare

Vi inbjuder nu våra läsare att vara med och samtala i vår grupp på Telegram. Appen finns både för iOS och Android. Det finns också alternativ för dator.

Notiser om nya artiklar kommer direkt i appen.

Det är också möjligt att följa vår sida på MeWe, en av Facebooks konkurrenter. Vi håller den sidan uppdaterad.