Det finns många människor som bär på en längtan att någon enda gång få vara med om något så genomgripande, att de aldrig skulle behöva tvivla mer. Tänk att få uppleva en förklaringsdag, då Gud blir så tydlig att tillvarons alla pusselbitar faller på plats.
Jag läste en gång om en sådan man. Han var en trogen kyrkobesökare. Men han hade ett problem som plågade honom. Han längtade efter en genomgripande upplevelse av Guds närvaro och ledning.
Han hade ju läst om det, han hade hört andra berätta om det. Hur Gud blev tydlig för dem och uppenbarade sig för dem på ett sätt som fick dem att aldrig tvivla mer. Och hela Bibeln är ju fylld av sådana berättelser.
Han tänkte på Moses i denna söndags gammaltestamentliga läsning, hur Moses fick höra Guds röst ur en brinnande buske och uppenbarade sig och sitt heliga namn. Upplevelsen var så genomgripande att Moses aldrig mer behövde tveka om Guds makt och härlighet och hur han är den levande Guden som söker oss för att rädda oss.
Han frågade sig: Varför har inte Gud uppenbarat sig Gud för mig på det där tydliga övertygande sättet? Tänk om man fick se en brinnande buske och höra Guds röst tala ur elden, då skulle alla problem vara borta, då skulle det vara lätt att tro. Allt skulle bli förändrat: Varför får inte jag se en brinnande buske? Men så fick han en idé. Han visste ju att Gud hade uppenbarat sig tydligt för många människor på många platser så han beslutade sig för att åka dit.
Han började med att åka till England och Aldersgate Street, där den kände John Wesley så påtagligt kände Guds närvaro och blev förvissad om att Gud kallade honom. Han fortsatte till Tyskland och Wittenberg, där Martin Luther fann sanningen och skådat in i himmelens härligheter.
Han bokade en resa till Israel och besteg Förklaringsberget, och Bebådelsekyrkan, och kyrkan som är byggd över Golgata och graven ur vilken Jesus uppstod.
Han till och med tog bussen ner i Sinai öken och besteg berget, där Gud hade uppenbarat sig för Moses i den brinnande busken.
Men han återvände hem mycket besviken. Alla dessa platser var mycket intressanta och han hade lärt sig mycket, stora ting hade ägt rum där, men samtidigt var de helt vanliga platser. De skiljde sig på inget sätt från andra historiska platser. Men faktum kvarstod. Där i det vanliga hade Gud uppenbarat sig: Moses, Luther och Wesley hade blivit fullständigt förvandlade. De hade kapitulerat för Gud. De hade mött levande Gud – de hade haft sina brinnande buskar.
Men så slog han in på en annan tankebana. Han började fundera, tänk om det fanns brinnande buskar också i hans liv. Kanske inte så dramatiska. Kanske han bara varit blind och aldrig tänkt på det sättet.
Så han började tänka tillbaka. Först föll tankarna på hans konfirmation. Gudstjänsten i kyrkan, då allt kändes så rätt och Gud verkligen var nära. Och han tänkte på sin vigsel. När Gud hade välsignat honom och hans fru, och deras kärlek till varandra.
Han kom ihåg sina barns födslar och hur han kände det som ett under och hur tacksamheten mot Gud hade överväldigat honom.
Han kom ihåg sin mammas begravning, hur han stått vid graven och känt en frid, som övergick saknaden och sorgen, och vissheten att de skulle ses igen.
Han kom ihåg då olyckan varit framme och hans liv hade sparats som genom änglavakt. Ju, mer han tänkte ju mer såg han av Guds ledning i sitt liv, desto mer såg han av Guds väldiga gärningar. Han mindes hur han burits genom sorger och bekymmer. Hela hans liv var kantat av brinnande buskar!
Så nästa gång på ett bibelstudium kunde han knappt bärga sig. De hade läst texten om Moses och hur Gud hade uppenbarat sitt namn. Då utbrister han: Ni vet väl att ”vilken buske som helst duger” – ”Det gäller bara att upptäcka dom”.
Den här mannen lärde sig en viktig kristen sanning. Vi är ofta så intresserade av det spektakulära och ovanliga, att vi inte ser vad som händer omkring oss i vardagen. Vi letar så efter det ovanliga att vi glömmer bort hemligheterna i det vanliga.
Gud uppenbarar sig för oss ständigt på nytt i det vanliga, i det naturliga, på de vanliga platserna. Det lyser av brinnande buskar omkring oss, bara vi ville upptäcka dem.
Gud kallar oss, han talar till oss. Han är närvarande när vi firar gudstjänst, söndag efter söndag. Varje gång ett dop förrättas sker ett himmelskt under – en människa får löftet om syndernas förlåtelse, liv och salighet. Varje gång vi firar nattvard möter oss Frälsaren, varje gång vi ber hör vår himmelske Fader på oss. Varje gång du vaknar, har du fått en ny nådedag. Varje gång du återvänder hem efter en resa, har Gud skyddat och bevarat dig.
Vi är blinda för det som händer många gånger. Vi tar det för självklart istället för att stanna upp och tacka vår Gud och Fader för att han finns vid vår sida, ibland tydlig och ibland på ett hemlighetsfullt sätt.
Gud kan göra stora underbara spektakulära ting och ändra tingens ordning och han gör det också – men framför allt använder han det vanliga, de vanliga vägarna. Om vi bara blev lyhörda och uppmärksamma skulle vi se det bättre.
”Vilken buske som helst duger – när Gud har tänt dem.”
Se tillbaka i ditt liv och tacka din Herre och Gud för hans kärlek och omsorg om dig. Du har inte vandrat ensam fram. •