Har du sett vad det står om Anden? Har du förstått hur avgörande det är? Är du klar över hur detta förvandlade lärjungarna? Det var nu de kunde svara på uppdraget att gå ut i hela världen med budskapet om frälsningen i Jesus Kristus, trots att de var så få, trots att de var så svaga i sig själva. Anden kom som en underbar, förnyande vårvind in i lärjungarnas liv. I Bibeln står att hela huset, där de satt, blev uppfyllt (Apg 2:2). Och de själva blev fyllda av Andens liv (Apg 2:4) Och detta är inte bara en historia om då och där utan också om verkligheten här och nu.
Nu är Andens tid
Lärjungarna hade varit rädda, försagda och inlåsta. De gömde sig för judarna i den här salen för att de var rädda för vad som skulle kunna hända dem. De var försagda och osäkra i sina grubblerier om vad det var som hade hänt. Nu kom Andens vind och blåste bort räddhågan. ”De blev fyllda av tro på den uppståndne Frälsaren.”De fylldes av en ny glädje.
Lärjungarnas nya liv med Anden betydde inte att svårigheter och nöd var bortblåsta. På sin väg ut i världen med evangeliet om Jesus Kristus fick de möta hugg och slag och motstånd och trötthet. Precis som vi, väl. Men en sak kunde ingen ta ifrån dem, glädjen på djupet. Glädjen i Gud. Glädjen över Frälsaren. Anden vill fylla dig med den glädjen. Och lärjungarnas liv blev förvandlade. De fick ett nytt liv. Bibelns berättelser visar det tydligt. Innan hade de varit självupptagna och egensinniga. Tänk att de på vägen till Jerusalem och korset hade talat om vem av dem som skulle komma först och ha hedersplatsen! (se Mark 10:35f) Och Petrus till och med förnekade sin Frälsare på översteprästens gård.
Vad var det som hände med dem? Var det att de skärpte sig efter uppståndelsen? Nej, det var Anden som visade dem förlåtelsens hemlighet. Allt blir nytt i Jesus blod. Han kan rena och förnya. Han gjorde det med Petrus. Når Petrus hade gett upp och återgått till fisket kom Jesus på stranden. Han hade gjort upp en eld. Han hade kommit tillbaka, levande. Strålande. Vid elden, som påminde om elden på översteprästens gård, fick förnekaren Petrus träda fram som den frimodige bekännaren. ”Herre, du vet att jag har dig kär.” (se Joh 21) Detta är ett nytt liv. Och det är det Anden vill ge dig! Du får be: ”Kom helige Ande också till mig.”
De tio dagarnas läxa
Jesus hade dött på korset. Det var för detta han hade kommit. Att betala skulden. Att försona. Att besegra ondskan. Det var fullbordat (Joh 19:30). Jesus hade uppstått från de döda. Graven var tom och den ena berättelsen efter den andra om mötet med den uppståndne rapporterades. Jesus vandrade bland dem levande i 40 dagar för att de till slut skulle förstå att han verkligen levde (Apg 1:3). Nu kunde han gå tillbaka till Fadern. Verket var fullbordat. Det är himmelsfärden. Innan han lämnade jorden gav han dem en befallning att ”vänta på det som Fadern utlovat, det som ni hört mig tala om” (Apg 1:4-5). Det var löftet om Anden Jesus talade om.
Men varför skulle de vänta? Varför gick det mer än en vecka innan det hände. Jo, för att de sedan för alltid skulle veta att det inte hängde på dem. Att inget av det som sedan hände berodde på deras förmåga, deras kunskaper, deras kraft, deras engagemang. Utan att allt hängde på Anden. Att de levde i Anden. Att de leddes av Anden.
”Men ni ska få kraft när den helige Ande kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judéen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.” (Apg 1:8)
Detta var den stora planen och hemligheten med allt detta var att det var Andens verk, inte deras. Detta är de tio dagarnas läxa.
Också vi behöver stava på den, hela tiden. Det gäller vårt eget andliga liv. Det gäller församlingen. Det gäller Kyrkan i hela världen.
Anden är Gud
Om vi ska förstå allt detta och hur avgörande det är med den helige Ande, måste vi göra allvar av att Gud uppenbarar sig för oss som den treenige. Fadern, Sonen och Anden. Detta är en stor och underbar hemlighet, men en uppenbarad hemlighet som Gud vill att vi ska veta något om. Gud är inte den orörliga betraktaren, som egentligen inte är med i verkligheten. Han är här och verkar mitt ibland oss. Gud är den levande kärleken. Gud är en levande gemenskap, ett flöde av kärlek. Fadern älskar Sonen genom Anden. Anden är den gudomliga interaktionen, samspelet, flödet och aktiviteten. Den helige Ande var med redan i Skapelsen. Guds Ande svävade över vattnet (1 Mos 1) Nu är Anden med i den nya Skapelsen. Han vill måla Kristus för människornas ögon. Han vill ge oss en stadig och frimodig tro. Han vill rusta oss och ge oss gåvor. Han vill låta det bli frukt i våra liv. Han vill leda oss ända fram. Han kan. Anden är Gud.
Andens verk
Vad är det Anden framför allt vill? Vad är hans djupaste syfte, när han kommer, när han får vara med? Han vill skapa tro på Jesus. Detta är det allt avgörande. Detta är vad det framför allt går ut på.
Och den bistra sanningen är att vi inte kan tro själva, som kanske många faktiskt tror. ”Om jag bara vill så klart jag kan tro.” Nej, så enkelt är det inte. Det är bara Anden som kan skapa levande tro på Jesus, frälsande och befriande tro. Nu behöver vi ta fram Marin Luthers Lilla katekesen, där han på ett välsignat och genialiskt sätt beskriver det mest grundläggande i den kristna tron. Andra huvudstycket handlar om trons artiklar, om Fadern Sonen och Anden. När trosbekännelsens bekännelse till den helige Ande citerats frågar Luther: Vad betyder det? ”Jag tror att jag inte av mitt eget förnuft eller kraft kan tro på Jesus Kristus, min Herre.” Ser du? Jag tror att jag inte kan tro! Förnuftet räcker inte. Jag har inte den kraften. Detta är den första och avgörande insikten. Jag kan inte själv. Jag förmår inte komma till honom själv. Men jag är inte heller själv! ”Det är den heliga Ande som har kallat mig.” Denna välsignade insikt att jag inte kan själv får mig ropa och bedja. Herre, om jag inte kan, hur ska det då gå till. Insikten leder till att jag sträcker mig efter Ordet. Är det där det finns, det jag inte har själv? Och så är Andens verk igång! Och det ena efter det andra öppnar sig. ”Det är den helige Ande som kallat mig genom evangelium.” Ja, det glada budskapet om vem Jesus är och vad Jesus gjort, kallar mig att tro på det. Dit vill Anden föra mig. Därför har han också ”upplyst mig med sina gåvor”, ja, både Lagen och Evangeliet är Guds gåvor till oss som Anden villa använda för att skapa tron i oss. Ja, fortsätt att läsa förklaringen till tredje trosartikeln. Se hur han verkar på samma sätt i hela kristenheten. Se hur han också vill se det växa i helgelsen och bli något bestående, han behåller mig i en rätt tro. Han lovar mig dagligen syndernas förlåtelse och för mig till det eviga livet. Detta är Andens främsta verk – Att skapa tro på Jesus Kristus.
Motståndet
Vår oförmåga att själva tro på Jesus, som bara Anden kan ändra på, är ofta också kopplat till ett slags medvetet eller omedvetet motstånd. Människan sätter gärna upp hinder. Så kan hon liksom hålla Gud på avstånd. Så lägger hon tron på Jesus åt sidan, så att hon kan fortsätta som vanligt. Säkrast så. Det vet man aldrig vad det kunde leda till att söka efter Jesus.
Hindren kan vara av många olika slag. De kan vara intellektuella där resonemanget kanske handlar om att en modern och upplyst människa inte kan tro på Gud. De kan vara känslomässiga som att om Gud finns borde man väl kunna känna det mer eller att Gud verkar så sträng. Det kan också vara att man tänker: ”Om Gud finns och om Gud är god, hur kan då världen se ut som den gör?” Detta är egentligen en moralisk invändning.
Ja, det finns många sätt att hålla avståndet. Ännu vanligare kanske är att människan fyller livet med all slags aktiviteter och nöjen och plikter, hela det vanliga livets både måsten och möjligheter, så att det enkelt aldrig blir av. Sökandet, lyssnandet, frågandet. Jag tror också att för många finns en slags diffus känsla av skuld som gör att man undviker Gud och kontakt med trons källor. Man vet någonstans att allt inte står rätt till med ens liv. Det skulle inte tåla sanningens strålkastarljus, så det är säkrast att hålla sig på avstånd. När man tänker på denna verklighet kommer vemodet. Det kunde vara så annorlunda! Ja, men det kan bli just annorlunda. Nu är Andens tid. Anden är här! Anden verkar. Var och när han får chansen. Och han verkar i en slags Nådens ordning. En trons logik.
Trons logik.
Vi såg det i Luthers förklaring. Det börjar med kallelsen. Gud kommer till oss med hela sin kärlek. Den är större än våra synder och svagheter. ”Så älskade Gud världen att han gav den sin Son, för att var och en som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.” (Joh 3:16) Kallelsen kan komma på många sätt. Han rör vid oss genom ett ord som får liv. En sång börjar tala till vårt hjärta. En händelse i livet kan ställa allt på huvudet. En sjukdom kan locka fram eftertanke och längtan. En annan människas ord eller kanske enkla omsorg kan förlösa till öppenhet och sökande. Jag har många gånger sett hur människor som av olika anledningar tappat taget om tron kommit tillbaka i samband med svårigheter eller kanske mötet med döden i sin närhet. Ibland kan det vara att man bestämmer sig för att ta Guds ord på ett nytt allvar och då börjar Anden verka och visar hur ljuvligt evangeliet är.
Kallelsen innebär ofta en beröring i det inre, också känslomässiga rörelser och upplevelser. En del riskerar att nöja sig med det, men Anden vill gå vidare. Visa mer. Föra djupare. Det avgörande för människan i kallelsen är att låta Anden hålla på, öppna och framför allt hålla fast vid bönen och Ordet. Att bedja hemma och läsa Bibeln, men också att bedja och lyssna i kyrkan så att Anden får hålla på. Då blir det som kanske var främmande istället spännande. Efter hand bryts muren och invändningar och hinder plockas undan. Och kom ihåg att Luther säger att kallelsen sker genom evangelium. Anden skrämmer inte in oss i Guds rike. Han älskar in oss.
Luther talar också om upplysningen. Det betyder att människan får syn på saker hon inte sett. Och att hon förstår saker hon sett på ett nytt sätt. Hon ser både Livets skönhet och skörhet. Det kommer ett nytt allvar både för att hon ser Livets oändliga värde som inte får slarvas bort och ser allvaret i sin egen belägenhet. Hon påminns om att Gud är helig. Hon förstår att Guds Lag är på allvar. Anden upplyser henne med sina gåvor. Därför upplysningen genom Lagen, som egentligen har två sidor.
Först kanske det handlat om att få syn på konkreta synder som hon kanske inte tänkt på eller försökt dölja. Hon ser synderna. Men sedan ser hon också synden, alltså att hon är en syndare i sig själv, att synden bor i hennes väsen. Hon kan anstränga sig och hålla emot när Frestaren är där men till slut drar det ändå snett, för hennes styrförmåga är skadad. Hon har inget eget att komma med. Inget att berömma sig av. Hur ska det gå? Gemenskapen med Gud hade ju förnyats i kallelsen. Och nu har hon ingenting utom brister. Och tron på den egna förmågan har ju Anden befriat henne ifrån. Guds Ande upplyser med sina gåvor, säger Luther. Finns det någon annan gåva än lagen! Ja, verkligen! Nu tar Anden fram evangeliet. Det befriande budskapet om Frälsaren Jesus Kristus. Han kom just för att befria oss fattiga syndare. Han gjorde det vi inte kunde. Han tog allt och försonade. Han bar det på korset. Han dog för att vi skulle leva. Han har förlåtelse. Liv. Salighet. För dig! Detta är upplysningen genom evangelium.
Nu blir det omöjliga möjligt. Anden låter dig lämna allt ditt eget och lägga allt hos Jesus. Du får tro att han är din Frälsare. Du kan inget göra, du behöver inget göra. Bara ta emot gåvan! I himlen blir det jubel när Fadern förklarar en människa rättfärdig för Jesus skull. Rättfärdiggörelsen genom tron. Också på jorden händer något. Ett nytt liv föds. En människa föds på nytt genom tron. Det är som ett litet barn. Allt finns där, men det måste förstås växa. Det är det som händer när Guds Ande får fortsätta dag för dag. Att tron får växa och utvecklas. Att den får bli verksam i livets alla skeden och uppgifter. Att den hela tiden får sin näring genom Ordet och bönen, i gudstjänsten och gemenskapen. Det är detta som kallas helgelsen.
Andens frukt och Andens gåvor
Guds Ande har ännu mer. Han vill att det ska bli frukt i ditt liv. Välsmakande, näringsrik. Till för medmänniskan. Till hennes glädje och hjälp. Paulus talar om Andens frukt i Galaterbrevets femte kapitel. Kärlek. Glädje. Frid. Tålamod. Vänlighet. Godhet. Trofasthet. Ödmjukhet. Självbehärskning. Smaka frukten, den ena efter den andra. Det är sådant som bygger upp. Sådant som helar. Sådant som skapar framtid. Jämför med listan på det som Paulus kallar ”köttet” – Otukt, orenhet, och så vidare. Det är sådant som bryter ner och förstår och förgör. Anden vill verka i ditt liv, så att det blir frukt. Det kan ta tid innan det blir frukt. Fruktträd måste ansas och skötas. Men så kommer skörden och hösten. Och frukten är där till glädje och liv.
Anden vill också ge dig gåvor. I församlingen. Så att det blir till nytta. I vår egen tid har de särskilda gåvor som Paulus talar om i 1 Korintierbrevet 12 blivit särskilt aktuella, de så kallade karismatiska gåvorna till exempel profetian, gåvan att skilja mellan andar, tungotalet och andra. Det ska vi vara tacksamma för och tillsammans i församlingarna söka och tillämpa.
Det finns också andra gåvor som nämns särskilt i Nya Testamentet, gåvor som har med ledarskap och tjänande att göra. Om vi tänker på det, ser vi runt om oss hur människor har blivit bärare av den ena eller den andra gåvan och vi förstår hur viktigt detta är och hur det bygger upp.
Bengt Pleijel skriver om detta i boken ”Ande du som livet ger” som handlar om den andliga förnyelse som haft stor betydelse i vår egen tid. Han påminner om hur den helige Ande blir synlig över Jesus huvud vid dopet i Jordan. Som en duva. Han skriver om Andens frukt och Andens gåvor som duvans två vingar. Båda vingarna behövs för att duvan skall kunna flyga. Både Andens frukt och Andens gåvor är nödvändiga för det goda liv i tron på Jesus Kristus som Anden varje dag vill ge oss.
Nu är Andens tid. •