”Alla har syndat och saknar härligheten från Gud.”
(Rom 3:23)
I mötet med Jesus avslöjas synden
De skriftlärda och fariséerna var kända för att ta det mycket allvarligt med lagen. Deras (typ av) kärlek till lagen var en av de saker som fick dem att konsekvent vända sig mot Jesus. Gång på gång anklagade de Jesus för att synda och de kanske anade att Jesus också denna gång skulle ha en lite annorlunda förståelse av lagen mot vad de hade. Det står ju att det var för att snärja Jesus som de påtalade att Mose befallt att äktenskapsbrytare skulle stenas.
Vad de sannolikt inte själva insåg var att de missbrukade lagen. Hade Jesus, enligt deras synsätt, varit trogen mot lagen och sagt att kvinnan skulle stenas hade de nog gått till romarna och klagat. Det var nämligen inte oproblematiskt för judarna att utdöma dödsstraff eftersom romarna styrde landet. Planen var nog att sätta dit Jesus så att han antingen kunde anklagas för att bryta lagen eller få problem med romarna.
Det är också tydligt att det inte är lagen och laglydnaden i sig som de eftersträvar utan endast att göra det problematiskt för Jesus. Hade de verkligen värnat om lagen så hade de inte bara kommit med kvinnan utan också med mannen. När hon togs på bar gärning borde rimligtvis en man också vara involverad i synden, men honom tog de inte med.
Jesus bejakar egentligen vad de skriftlärda och fariséerna säger men visar samtidigt på ett annat problem: den som är utan synd kan inleda steningen.
I några textvarianter (Textus Receptus) står det att de blev dömda i sina samveten och gick iväg.
I mötet med Jesus ungår syndaren straff
Kvinnan skyndar sig inte att springa iväg när hon blev ensam kvar med Jesus utan stannar. Hon stod inför den Helige och Jesus hade inte tonat ner hennes synd. Istället hade han snarare bekräftat att hon borde stenas men att det vore rimligt att den som är utan synd tar initiativet till steningen.
Jesus, som är utan synd, var den ende som kunnat plocka upp stenar och utföra straffet, men han gjorde inte det. Att syndens lön är döden bejakade Jesus. Han kände också mycket väl till kvinnans synd. Men domen uteblir: ”Inte heller jag dömer dig.”
Domen för kvinnans synd skulle ändå fällas och straffet skulle utmätas. Lagen skulle bli uppfylld och rättvisa skipas genom att straffa synden, men inte där och då och inte av kvinnan. Jesus tog istället kvinnans skuld på sig och kunde därför låta henne gå utan att döma henne.
Så går det när en syndare kommer till Jesus.
Det är som aposteln Paulus säger i Romarbrevet: ”Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.” Och aposteln Petrus förklara hur i sitt första brev: ”Han bar våra synder i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten.”
Slutsats
Guds heliga lag är god och ska följas. Den ska också vara en spegel där vi får se vårt liv i lagens ljus och så också får se vår synd. Den ska inte användas till att snärja andra eller till att sätta sig till doms över andra. Inför Herren står alla med skuld och ingen har rätt att fälla någon dom över andra, ingen kan kasta den första stenen. Däremot bör vi kärlek tala med våra systrar och bröder i tron och visa på den rätta vägen. Så kan synden avslöjas och så kan syndaren också få förlåtelse när den kommer till Jesus med sin synd.
För den enskilde kristne ska lagen först och främst vara något som man själv förhåller sig till. Det bör vara den egna synden som utgör det största problemet, inte andras synder. När synden väl har blivit avslöjad i det egna livet ska man inte vända ryggen åt Jesus som de skriftlärda och fariséerna gjorde. Istället ska man vara kvar och tala ut med honom. Han vill påminna oss om att han har kommit just för att frälsa syndare och att han därför med glädje gör vår synd tills hans egen och därför låter domen över oss utebli.
Det var inga tveksamheter huruvida kvinnan i dagens evangelietext hade syndat eller ej. Hon var tagen på bar gärning. Det var inte heller någon tveksamhet huruvida straffet borde vara döden. Men det råder inte heller någon som helst tvekan om att Jesus dog i hennes ställe.
Så får vi påminna oss om att det aldrig finns skäl att tona ner allvaret i våra egna syndafall. Vi får istället bekänna dem exakt så smutsiga och solkiga som de är. Och så får vi ta emot förlåtelsen och nåden så total som den är!
Om nu Sonen gör er fria blir ni verkligen fria (Joh 8:36) och kan därför som ett fritt Guds barn glädjas över den kärlek och nåd som Herren visat er.
Låt den friheten, kärleken och nåden genomsyra ert liv så att ni inte ställer er till doms över andra. Överlämna domen åt Gud och bed att fler ska få höra de underbara orden från Herren: Inte heller jag dömer dig. •