”Jag är Herren, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.” (2 Mos 20:2)
Kristi offer på korset och hans uppståndelse är den kristna trons, och det kristna livets, hypocentrum och nådemedlen dess epicentrum. Det verkliga avgörande var och är korset och dess fulla kraft når oss hela betydelse når oss genom nådemedlen; ordet, dopet och nattvarden.
På liknande sätt som alla jordbävningar sprider sig åt alla håll och, de riktigt stora, sprider sig runt hela jorden och kan gå flera varv kring klotet, så spreds och sprider sig den totalt omvälvande händelsen på Golgata över vår värld. Det sprider sig till alla folk och den sprider sig både bakåt och framåt i tiden.
När Israels folk skulle räddas från fångenskap till friheten, från polyteism (att tro på flera gudar) till monoteism (att tro på en enda Gud) så skedde denna räddning genom vattnet som också pekar fram mot vårt dop (1 Pet 3:18-21). Israels folk skulle slakta påskalammet och genom att stryka dess blod på dörrposten skulle de förskonas från Herrens dom över Egypten (2 Mos 12:12-13) och sedan tåga genom havet och ut i friheten.
När Petrus talar om dopet i 1 Petrusbrevet 3 är det i samma ordning som vi ser:
”Så led också Kristus en gång för era synder. Rättfärdig led han i orättfärdigas ställe för att föra er till Gud […] när Gud väntade tåligt under Noas dagar medan arken byggdes. I den blev några få, åtta själar frälsta genom vattnet. Efter denna förebild frälser nu dopet också er.”
Korset är dopets förutsättning!
Så ser vi också i dagens evangelietext hur Johannes döparen sträcker ut sin hand och pekar på Jesus med orden: ”Där är Guds lamm som tar bort världens synd […] han är den som döper med helig ande.”
Lammen som offrades den första påsken pekar fram mot detta. Guds lamm, Kristus, som skulle offra sig på korset till försoning för världens synder. Genom dopet tas sedan den enskilda personen upp i Guds folk. Genom den helige Ande skänks, för Kristi skull, syndernas förlåtelse och människan förenas med Gud.
Du som är döpt och lever i tron på Kristus har en hel del att lära av Israels folk. Hade inte lammet offrats hade de dött som slavar i Egypten. Hade de inte gått genom vattnet hade de inte heller sluppit slaveriet.
B. Knudsen uttrycker detta mycket tydligt i psalm 618:
”En enda möjlighet, ljöd i oss ropet, vägen till havet, till döden i dopet […] Se här din möjlighet, ljöd till oss ropet, vägen från döden till livet i dopet […] Nyfött står folket på skimrande stränder. Snart skall i Kanaan trygga vi bo. Manna från himlen är reskost på vägen, brödet vi bryter och vinet ur lägeln. Halleluja! Halleluja!”
Likt Israels folk är också vi kallade ut ur fångenskapen, kallade ut ur syndens slaveri för att leva det nya livet med Gud. Vi, liksom Israels folk, är kallade till ett liv i Guds tjänst, till gudstjänst. Vi ska konkret leva av det som går ut ur herrens mun, det himmelska mannat, Guds ord. Vi ska likt Israels barn aldrig sluta fira påskmåltid utan så ofta som möjligt också ta emot Kristus och den förlåtelse han vann på korset genom att ta hans kropp och blod i nattvarden.
Kristi död på korset är verkligen trons hypocentrum! Det är där allting händer! Men när den förlåtelsen som Jesus vann på korset når oss så är det genom nådemedlen, som är trons epicentrum. Likt Israels folk som förts ut i öknen för att fira gudstjänst och ledda av Herren själv ska vandra mot löfteslandet ska också vi göra det.
Att följa Herren i tro och lydnad är också att leva i sitt dop. Lagen gav tills Israels folk efter att påskalammet slaktats och efter att de gått genom havet. Så är lagen också något som gäller oss som är döpta och tror på Kristus.
Att läsa om Israels folks ökenvandring är ganska nedslående. De struntade i Guds förmaningar, hans vägledning och hans lag. Trots att de befriats och verkligen fått erfara Herrens frälsning/räddning så avföll de i otro.
Som kristna kan vi därför inte heller slå oss till ro i vetskapen om att vi en gång befriats från syndens, dödens och djävulens våld genom dopet. Lagen är fortfarande god och ska hållas. Lagen gäller oss! Men det gör också frälsningen, nåden och förlåtelsen! Dessa två storheter får vi inte låta spela ut varandra. Guds lag och Guds nåd är båda ett med Herrens eget väsen. Gud är god och vill oss gott, därför har han gett oss sin helige och goda lag. Gud är god och vill oss gott, därför sände han sin Son som ett syndoffer för vår skull.
Du som genom dopet blivit ett Guds barn du ska också leva i ditt dop så att du når löfteslandet, det himmelska Kanaan. Det gör du genom att dag för dag spegla dig själv och ditt liv i Guds lag och göra det du kan för att följa lagen. När du gör det så kommer du att se din synd, se vad du har brutit och försummat. Eftersom du också har en frälsare som genom att dö för dig har sonat ditt straff får du frimodigt be att han ska förlåta dig alla dina synder.
Så får du leva tron liv, ett liv i Guds tjänst, i gudstjänst och gå genom öknen, som livet här ofta innebär, mot det himmelska löfteslandet. Kristus, Guds offerlam, har ju offrat sig för dig och genom vattnet räddat dig till ett liv i frihet och gemenskap med honom. •